Hur mycket tycker ni att man ska lägga sig i sambons barnuppfostran ?

Jag lägger mig inte längre i hur min sambo uppfostrar sin särkulle, det var länge sedan jag gav upp där (trodde att man blev tvungen att tycka lika för att det skulle funka, hjärntvättad som man blivit av samhället och synen på hur en familj "ska" vara) och när våra gemensamma barn är stora nog att undra varför nåt är okej för den ene men inte den andre för sambon så kommer jag bara hänvisa till honom så kan han förklara med bästa förmåga varför han gör olika beroende på vilket barn det gäller.

Det är rätt stor åldersskillnad på barnen och jag anser att den uppfostran han har mot våra gemensamma barn är tusen resor bättre än den "uppfostran" han har mot särkullen så jag lider inte direkt, inte våra barn heller.

Särkullen och sambon däremot kommer troligen ha det rätt tufft när de vaknar ur curlingkoman men jag känner att som man bäddar får man ligga. Det bör inte vara en nyhet om man säger så.

Jag tycker att var och en får göra som de vill, blandar man ihop familjer får man ju förstå att det just är två olika familjer och jag kan inte förstå varför man ska lägga energi på att förändra andra ifall man inte ens lyckades i ursprungsfamiljen att fungera tillsammans som en och samma symbios.

Det är inte lika med döden att saker sköts olika i ett och samma hem, bara det finns en bra förklaring som man kan stå för. 

Att det finns orättvisa är inte heller en nyhet och det går nog allt som oftast att även vända en positiv orättvisa för någon till något negativt ifall man skulle vilja.

"jaja, hon får vara ute längre på kvällarna och du känner att det är orättvist? Hon har större risk att bli utsatt för misshandel och våldtäkt, kanske bättre att komma hem lite tidigare ändå inte sant" om man nu ska dra det till extrema ytterligheter.
Bara ett extremt och fiktivt exempel att det som den ene ser som positivt kanske inte alltid är det om man vänder på det.