Hur mycket tycker ni att man ska lägga sig i sambons barnuppfostran ?

Tycker det är svårt det där hur mkt man ska lägga sig i...

Min kille har två barn som är äldre än mitt barn. Vi har ännu inga gemensamma barn även om jag hoppas att det blir ett i framtiden... Eftersom vi har våra barn på heltid så blir vi ju som en hel familj även om vi kommer från två håll.

Jag hoppas och tror att vi ska kunna uppfostra och hjälpas åt med att uppfostra våra barn tillsammans och lika trots att det inte är våra gemensamma...

Jag har märkt saker som jag inte skulle vilja att mitt barn ska lära sig av de två stora och visst är det svårt när de alltid fått göra och säga vissa saker tidigare men som inte jag känner är okej nu...

Tror att vi kommer få prata mkt om sånt här och ha olika familjeråd i familjen där alla får komma till tals och att vi vuxna är eniga om mkt vad gäller barnen för att det ska bli så rättvist och bra för alla parter som möjligt.

Det svåra tycker jag är att få tid att själv prata med min kille enskilt om saker när de uppstår eller i någorlunda anslutning till när det uppstår eftersom barnen är omkring oss hela tiden.

Det är viktigt att vi båda vuxna visar en enad front mot våra barn även om det inte är gemensamma barn...

Tycker att min kille gör ett bra jobb med sina barn men ibland kan jag tycka att han är lite för slapp (det kan jag oxå vara) och det är ju inte alltid att man orkar ta striden när man är/ har varit ensam om uppfostran... men nu hoppas jag att det kommer att bli ändring framöver när vi kommit in i våran gemensamma familj och våra roller, att vi hjälps åt att ta striderna oavsett vems biologiska barn det gäller...