Hur mycket tycker ni att man ska lägga sig i sambons barnuppfostran ?

Jag tycker lite som någon annan skrev, att ju mer ansvar man tar, desto mer har man att säga till om. Ett fånigt exempel är att eftersom jag betalar halva boendekostnaden så kan jag säga till om bonusbarnen duschar för länge. Eftersom jag inte skjutsar till eller betalar för olika fritidsaktiviteter så lägger jag mig inte i hur ofta eller hur sällan det skjutsas eller hur många aktiviteter barnen håller på med. O.s.v.

Om bägge har barn och/eller om det finns gemensamma barn så tror jag (utan att själv vara i den situationen) att man tjänar mycket på att verkligen diskutera igenom och ha en hyfsad samsyn på saker och ting.

Sinne12 skrev bl.a. "jag biter ihop och rycker på axlarna" och jag förstår precis vad Sinne12 menar, men tycker samtidigt att det är inte bra att bita ihop för mycket. Jag tror man blir arg och bitter av det i längden. Vissa saker kan man kanske släppa, andra saker har man kanske en verklig övertygelse om och då är det svårt att släppa det "bara" för att man är bonusförälder.

Däremot är det enklare för en själv om man kan ge avkall på sådant som faktiskt inte spelar någon roll. Jag har t.ex. fått inse att läggtiderna är senare än vad jag hade velat. Tidigare ville jag egentligen att barnen skulle lägga sig tidigare, dels för att jag tyckte att de var uppe lite för sent, dels eftersom jag ville få egentid med sambon. Men på något sätt så gav jag upp den idén och nu är helgerna roligare för jag irriterar mig inte på att barnen är uppe sent. Och tiden med sambon får jag varannan vecka. 

Som sagt, vissa saker får man bara acceptera och få viss viss sinnesro på köpet, andra saker är inte lika lätta att kompromissa med.