Kinas syn på kön!
Filmen utspelades i Sydkorea med en gymnasiekille som huvudkaraktär och precis som alla de andra ungdomsfilmerna var han bråkig, tuff och sjukligt arrogant. Hans föräldrar hade pengar men han tyckte att livet var meningslöst speciellt att gå i skolan var slöseri med tid tyckte han. Till en börja trodde jag att filmen var en ungdomsfilm med romantik, ungdomsbekymmer och komedi men ju längre in i filmen ju mer dramatisk blir den. När ett litet spädbarn kom in i bilden som visade sig att vara den bråkiga och rika killens son började historia inta en annan gren. Man kunde se hur killen utvecklades från barnslig, omogen och arrogant till en person med empati, värme och ansvar. Den otroliga vandringen var väldigt gripande, rörd och innehöll lagom drama. I slutet av filmen skulle bäbisen bli borradopterad till ett par utländska men slutscenen var långt ifrån det man kunde tänka sig att hända. Jag måste erkänna att jag har suttit och gråtit med i vissa scener där det var extra känslosam, för mig som har en bäbis känner mig extra antagen och berörd.
Det för mig att tänka på de många adopterade barn från andra länder till Sverige när de var bara spädbarn, att deras liv har ändrats så kolossalt och de måste ha gått genom mycket som nyfött. Som mor begriper jag verkligen inte att hur man kan lämna sitt eget blod och kött på gatan....ett litet barn som de har burit i 9 månader kände och lidit under graviditeten.
Min barndom var inte glamouröst eftersom i många ställen i Kina önskade familjer att första barnet måste vara en pojke. Folk gjorde till och med abort om de visste att det var fel kön som låg i magen. Jag var en flicka därför blev jag inte välkommen i den familjen jag fötts i. Under hela min uppväxt har jag hört att jag var inte önskade och jag var inte deras barn. Det gjort ont i både hjärtat och själen. Men min mormor gav mig styrkan att leva vidare. Den vridna synen på pojkar och flickor finns kvar ännu idag i Kina.
Men det har gjort mig stark som person och satt spår i min syn på barnuppfostran att jag vet jag kommer aldrig bil som dem. Varje barn förtjänar ett kärleksfullt hem med pappa och mamma som älskar dem innerligt, varje barn har rätt till att känna sig älskade och omhändertagen. Varje barn är önskade oavsett KÖN!