Barnen..

Om ni är naturliga med det, så lär barnen vara det. Värre är det med inskränkta vuxna :S

Problemet är byn... Barnen bryr sig inte men blir ledsna när nån frågar osv

Barnen har inte haft några problem med det, vi bor också i en liten by. Vi valde att först berätta det inom vår krets + för lärare osv. Jag har alltid velat berätta själv, och kunnat se folk i ögonen samtidigt (se reaktionerna). Vi har haft långa samtal med barnen om livsval osv. Men det starkaste kortet är att barnens pappa ger oss fullt stöd, vilket annars är det som kan vara svårast. Folk är ju inte så fördomsfulla längre mot homosexualitet, som tur är. Men låt säga att jag tycker att det är bättre att man som vuxen berättar för vuxna först, det är också lättare att lägga fram sina rädslor och farhågor för dem. 
Trots allt är ju de flesta människor ganska vettiga... 

Hej!

Jag är i nästan samma sits som du men har kommit lite längre.
Efter ett långt förhållande med en man och 2 barn tillsammans har jag nu träffat och börjat leva med en kvinna. Jag var jätteorolig över vad barnen skulle säga. Har nu pratat med mitt äldsta barn (någonstans mellan 10 och 15) och det togs emot bra. Känns lite konstigt sa hon först men nu är det lugnt. Den minsta (lite under 10) får vänta lite eftersom storbarnet behöver få smälta det här lite själv först, men den minsta är så sorglös så det blir nog inte svårt. Har börjat ha min flickvän hemma lite mer och inget av barnen har reagerat negativt. Storbarnet skojade till och med om att "man behöver ju i alla fall inte lära känna någon korkad kille" vilket hade varit fallet om jag hade träffat en man :0) Barnens kompisar vet inget ännu och jag känner att dom kan få vänta. Det får komma ut när det kommer ut. Har dock gett storbarnet fria tyglar att prata om detta om hon vill så att hon inte känner att hon måste hålla reda på min hemlighet.
Jag bor också i en liten by, har inga bi- eller homosexuella i min bekantskapskrets och trots det så har alla bara varit positivt inställda när jag har berättat. Inga negativa reaktioner. Inte ens från barnens pappa, vilket jag var orolig för. Ta det bara lugnt och naturligt, barn är tåligare än vad man tror. Tåligare än vuxna i många fall. Lycka till