Barnen..

Barnen har inte haft några problem med det, vi bor också i en liten by. Vi valde att först berätta det inom vår krets + för lärare osv. Jag har alltid velat berätta själv, och kunnat se folk i ögonen samtidigt (se reaktionerna). Vi har haft långa samtal med barnen om livsval osv. Men det starkaste kortet är att barnens pappa ger oss fullt stöd, vilket annars är det som kan vara svårast. Folk är ju inte så fördomsfulla längre mot homosexualitet, som tur är. Men låt säga att jag tycker att det är bättre att man som vuxen berättar för vuxna först, det är också lättare att lägga fram sina rädslor och farhågor för dem. 
Trots allt är ju de flesta människor ganska vettiga...