Adopterad och mamma – vill någon veta mer?
Hej!
Jag heter Anna, är 37 år och adopterad från Sydkorea. Jag har tre barn och bor i Lomma i Skåne.
För åtta år sedan, när jag var gravid med vår äldsta dotter, var jag med i ett specialavsnitt av SVT:s serie "Din släktsaga" och avsnittet hette Anna – hittebarn. Tillsammans med ett tv-team reste jag tillbaka till Sydkorea, i sällskap med min man.
Syftet var INTE att hitta mina biologiska föräldrar, utan att få en bild av det land som jag var född i. Samtidigt hade jag nöjet att få träffa en koreanska som var exakt lika gammal som jag och hon berättade många intressanta saker om den koreanska sociala strukturen och kulturen, som rätade ut en del frågetecken.
Efter programmet fick jag mycket fin respons från både andra adopterade och adoptivföräldrar. Jag anlitades för ett antal föredrag, främst på adoptionsutbildningar i Skåne. Fyra år senare flyttade vi till USA och bodde där i ett och ett halvt år. Nu är det två år sedan vi kom hem och jag känner mig redo att ge mig ut på nya utmaningar. Föredragen jag höll handlade främst om hur jag har upplevt min barndom som adopterad, men även ur ett föräldra- och vuxenperspektiv.
Min barndom och uppväxt var väldigt bra, men trots det ställs man som adopterad inför en rad olika frågeställningar som i alla fall jag har haft ett behov av att bearbeta. Många gånger handlade det om skuldkänslor och rädslan att såra sina älskade föräldrar om man visade att man var ledsen. När jag blev vuxen, och själv väntade barn, stötte jag på nya dilemman som jag inte riktigt var beredd på. Att vara gravid är ju väldigt speciellt – särskilt om ens egen mamma inte har upplevt det.
Detta och mycket mer var vad jag brukade föreläsa om, och diskutera tillsammans med kursdeltagarna. Det har dock alltid varit väldigt viktigt för mig att poängtera att det endast har handlat om mina personliga reflektioner och tankar och att jag inte talar för alla adopterade. Självklart är detta något väldigt personligt och hur man upplever, och tacklar, situationen skiljer sig säkert lika mycket åt som det finns antal adopterade. Men om det finns någon föräldragrupp som ska adoptera, eller har adopterat, och som skulle vara intresserade av sådana här frågeställningar får ni gärna höra av er till mig. Jag delar gärna med mig av min positiva inställning till adoption och mina personliga tankar och erfarenheter.
STOR KRAM och lycka till alla ni som ska adoptera – det finns någon därute som väntar på att få bli en del av er familj!