Jag(vi) behöver hjälp!

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera våran relation längre!!!
Vi har varit ett par i lite över 6 år nu. Vi har 2 barn och allt har kännts bra, förutom en sak och det är min sambos relation till hans mamma. Dom har en väldigt speciell relation, jag själv tycker nästan att dom verkar lite besatta av varnadra, speciellt är svärmor. Jag har inte velat ta upp något om det jag tycker mig se och känna, utan har hållt det för mig själv då jag inte får säga ett illa ord om hans mor, då blir det direkt taggarna utåt från hans sida!

Jag har försökt ta upp det på  olika sätt ett antal gånger, och tycker faktiskt att vi för några månader sedan lyckades prata igenom det hela ganska bra. Det samtalet började med att det rann över för mig, allt bara kom ur mig hur jag tyckte och tänkte, och det kändes som jag bara malde på, och det var SÅÅÅÅ skönt. och det bästa av allt var att vi kunde prata tilslammans sen, vi diskuterade och pratade och efter den kvällen hände något med vårat förhållande, köndes som vi vart nykära, helt underbart!!

Men nu sista tiden har det blivit värre än någonsin...
Min sambos mormor har varit väldigt dålig och legat på sjukhus, min sambo har vänt sig mer och mer till hans mamma. Han har i princip bott hos dom, kommit hem och sovit bara. Han har stängt mig helt och hållet utanför allt. Jag har försökt att bara bita ihop och bara finnas där för honom, speciellt nu när hans mormor gick bort för några dagar sedan. Han fortsätter hålla mig helt utanför...han är hos sina föräldrar från morgon till kväll! Det gör så ont i mig att han väljer bort mig, att han itne känner att han kan komma till mig och sörja. Vad gör jag för fel?!
Han är ju mitt liv, min familj! Min mamma och pappa bor flera timmars bilresa härifrån, och jag har lixom valt att flytta hit, att leva med just honom. Och det känns som han hellre väljer sin mamma om han skulle behöva välja! Det gör så ont!!!

Jag är arg på mig själv för att jag inte bara kan låta honom sörja som han vill, eller jag låter honom ju, men jag blir knäpp på att jag ska behöva känna den smärtan pga det!

Och jag vet inte alls vad jag ville med detta inlägg...detta är bara så sjukt jobbit så jag inte vet vart jag ska vända mig!