varför beter sig min 5-åring så fult?

Jag tror din dotter har lite stressymptom, låter misstänkt likt. I perioder beter sig barn jag möter likadant i just 4-6årsåldern och då har det nästan alltid visat sig att det är för mycket för barnet att göra. Många föräldrar har dåligt samvete på helgen för att barnet varit så mycket på dagis, så då blir det Buslandet och badhuset och hela baletten, vilket skapar en massa hets. (Ni kanske inte alls har det så, men man ska tänka på att även om dagiset är lugnt så är det ändå ett stressmoment att inte vara hemma.)

Jag tycker inte det är en ursäkt att man är trött, men på min femåring fungerar det att sänka kraven lite när jag vet att han är trött. Han ska fortfarande ta undan sin disk efter maten, men han behöver inte skölja av den, ungefär. Framförallt kräver jag inte av honom att han ska vara social, han får sitta i en vrå och bara vara om han känner för det. Annars vill jag såklart att han sköter sig och försöker prata lite med folk i alla fall.

Vad gör dagisfröknarna åt problemet? Är  din dotter utanför på dagis i smyg kanske eller har hon nyss börjat? Det låter på det du skriver som att frökarna inte gör så mycket mer än konstaterar hennes beteende, men vad gör dom för att hjälpa din dotter? Även om det finns en enkel förklaring till varför din dotter gör som hon gör så är det förstås inte okej att hon beter sig så. Nu kanske det är ett rätt litet problem, men risken är att det växer.

Du är INGEN dålig mamma!! De som påstår att man har sociala problem bara för att barnet beter sig på ett visst sätt har uppenbarligen inte jobbat med barn. Det är som att säga att du kommer bli narkoman - för det var ju din pappa! Äpplet kan falla väldigt långt från trädet, och du har ju redan börjat tänka på lösningar för din dotter så du är en bit på väg!

Oj, nu såg jag att du svarat på detta redan

Kanske kan fröknarna dela upp gruppen mycket oftare, om dom gör det? Får barnen välja lite vad de ska göra, vara inne/ute? Vissa barn mår mycket bättre ute, större yta och mindre konkurrens. Det kan i och för sig vara svårt eftersom barngruppen är så stor....

Det är ju en stor förändring att börja dagis överhuvudtaget, kanske blir hon så trött på dagarna att hon inte orkar sköta sig hemma, får skäll och det blir ond cirkel av alltihop? Vad bra att hon har blivit bättre på att inte bestämma! Kanske kan hon få bestämma mycket mer om SMÅ saker, då går det kanske lättare att acceptera att andra också vill bestämma över sig själva? På en förskola jag jobbade på hade vi en tjej som alltid skulle bestämma åt andra. "Rita en katt, det ska man göra." Med henne gjorde vi så att vi överdrev "Nu bestämmer Lisa vad hon ska rita, nu bestämmer du vad du ska rita..." På så sätt blev det lite omvänd makt, makt över sina egna beslut på ett sätt som inte sårar andra. Fråga fröknarna om det kan vara nåt!

Nu vet jag inte hur gammal lillasyster är men det är ju också en stor förändring, att få syskon. Först en ny bebis, sedan bortlämnad till "bråkiga" barn på ett okänt ställe. Klart man blir bitter, men hon ska ju fortfarande inte bete sig illa.

Vad säger hon själv? Är hon sådan som gärna pratar om vad hon tycker om saker eller är hon en sån som agerar? Tycker hon att det är jobbigt att vara på dagis och varför? Vad är jobbigt med lillasystern? Fråga henne, barn vet svaret även om de kanske inte visar det så tydligt

Men du, inte är det ett dugg konstigt att du gör det... Kors i taket, du skulle höra mig ibland  Att man "ska göra si" är ju krav som kan bli bara tyngder, särskilt om man inte håller med alls. Som en chef som säger att man inte får använda papper och penna utan enbart dator, håller man inte med blir man som kokande av grinighet till slut....

Kan du inte försöka vara överdrivet pedagogisk en period, säg en månad, och se om det blir bättre? Säg att hon nyper/gör illa någon "Oj, du verkar vilja vara stark idag, finns det något du kan göra illa som är mjukt men ingen människa?" istället för "Sluta göra illa, det får man inte!" Då blir det en utmaning för henne att tänka ut något annat att avreagera sig på än en person. Nu hinner man ju inte alltid det här, men som ett försök?

Är lillasyster så liten att du är mammaledig? Jag vet att det är jobbigt med all trots och ja, det kan vara en välsignelse att ha barnen på dagis, men om du kan så försök lämna bort den lilla, även om det bara är ett par timmar och planera inte in nånting med den stora. Kalla det gärna nåt mysigt som typ "Vi ska ha mamma-Stina-mys". Gör det till en grej att det är bara ni. Sortera något, bläddra i gamla fotoalbum (om hon har tålamod), baka (låt kakan bli elt misslyckad och sätt mannen på att röja upp sen). Bara helt kravlöst umgänge, vill din dotter hellre sitta ensam på sitt rum och leka så är det ju jättebra, då får hon automatiskt självvald lugn och ro