Hur länge ska det vara så här??

Ja du detta är inte så enkelt men de ´vänder de kan jag lova dig.Trodde du de va en dans på rosor att få tvillingar.Tycker bara du e lite gnällig.Du får ha de så ett tag till inte mycket att göra åt de.Nu tycker du nog att jag är en dum människa som skriver så här.Men de va min första tanke när jag läste ditt inlägg.Men jösses så e de ju att få barn.Du ska vara glad att du inte har fått trillingar eller fler barn. Så ta de bara så lugnt ni kan óch bara va med era tvillingar så vänder de snart.Vad får dom för ersättning?  Tiden går så fort så stressa inte.  Kram från Skåne.

Tvillingar har jag inte och min dotter vara bara född 1 månad för tidigt men däremot upplevde jag samma frustration som du känner.
Hon ammades/tillmatades 20 ggr per dygn och sov på min arm eller vid bröstet i 4 månader.
Hon avskydde babysitter, bärsele, barnvagn och allt vad  det hette och var enbart vid bröstet eller i min famn.
Jag fick aldrig någon sömn kändes det som och mådde väldigt dåligt över hela situationen.

Vid 5 mån ålder åt hon 12 ggr per dygn och vid 7 mån kunde vi gå över till var tredje timme.
Då kunde hon även sitta själv, använda gåstolen och aktiveras lättare. Då kändes det som att det jobbiga vände och allt kändes lite mer normalt i vardagen.

Håll ut.. kram

Nej jag trodde verkligen inte det skulle vara en dans på rosor att få tvillingar. Tvärtom tog det oss  4 år att få dessa barn och de var enormt efterlängtade. Men tyvärr är jag ingen superhjälte och jag har all rätt i världen att få bli trött och less efter ett par rejält tunga månader..

Ibland behöver man bara gnälla av sig för att det ska kännas bättre :) det ÄR skitjobbigt! Du/ni gör ett fantastiskt jobb som föräldrar och att inte få sova längre perioder är som tortyr! Inte konstigt att man blir lite gnällig. Det jag kan trösta dig med är att när det känns som allra värst, när du bara inte orkar mer... DÅ brukar det vända... Finns det ingen du kan be om hjälp/avlastning så att du får sova några timmar? Eller bara gå en promenad med dem i vagnen. En stund ifrån de små brukar också göra underverk för energinivån... Du vet gå på toa ifred, duscha utan att känna sig stressad, äta i lugn och ro... Jag hejar på dig! Kämpa på

Äter de var tredje timme för att de är hungriga var tredje timme, eller för att schemat säger var tredje timme? Går de upp i vikt som de ska?

Min dotter var lite mindre prematur än dina, och eftersom hon var enling vägde hon säkert mer, men vi slutade följa schemat strax efter att hon skulle ha fötts, och väntade på att hon skulle visa hunger i stället.

Hon sov hos oss, mellan oss, och vi delade på nätterna. En period tog vi halva natten var, en period tog vi varannan natt. Det hjälpte. Babysitter, babygym och filt på golvet tvärvägrade hon tills hon var typ sex månader.

Har de varsin säng, eller delar de? Lägger du dem i babygymmet var och en för sig, eller tillsammans? Jag tänker att de kanske kan få en liten del av närhetsbehovet tillfredsställt av varandra.

Är ni hemma båda? Om inte så kanske ni ska vara det en period, tills det har vänt.

 Jo du de har du väl att rätt i att bli både trött och less på allt.Men ni visste mycket väl vad ni gav er in på.Man får ju bara ta de som det är.Tiden går så fort så försök att ta vara på den tiden.Dom är snart stora dina tvillingar.Småbarnstiden kommer inte tillbaka.Så ta du bara dagen som den kommer de vänder snart.  Har du ingen som kan komma och hjälpa dig lite så du får vila liten eller bara gå ut o gå en runda och bara få va lite.Man kan behöva lite ensam tid ibland mitt i allt Lycka till nu kram

Om man väntar ett barn som föds i fullgången ålder kan man säga att man vet vad man ger sig in på. I alla fall om man kan nåt om bebisar. Får man tvillingar som dessutom föds nästan två månader för tidigt så kan man knappast säga att man vet vad man gav sig in på. Det visste definitivt inte jag!!  Att säga att jag ska vara glad att det inte var trillingar är bara löjligt..

Vi låter barnen tala om när de är hungriga och än så länge är det ganska exakt tre timmar efter vi påbörjade föregående matning. Man skulle kunna ställa klockan efter dem :)
Min man är hemma en månad till med mig (tack gode gud!!) och vi har försökt dela upp matningen på nätterna, men eftersom det är så himla svårt att få dem att komma till ro efter matningen så tycker vi det är lättare att gå upp båda två på nätterna. Blir kanske lättare att klara det själv när barnen blir lite större.
De sov tillsammans när de var helt nyfödda, nu försöker vi lägga dem i vars en enda av spjälsängen, men om den ena inte vill sova så väcker den även den andra så jag tror det är bäst att vi försöker lägga dem i vars en säng så småningom. Men de får nog bli lite äldre innan vi kan börja sängträning på allvar.

Det jag är mest intresserad av är om det är någon som kan dela med sig av deras erfarenheter om när era prematurer kunde fixera sin blick eller ge ett leende? Och det här med maten och sömnen sa de på neo att det kan ta ännu längre tid än för fullgånga barn innan de lär sig sova längre eller hålla sig mätta längre. Någon som upplevt att det är så? Kommer att bli väldigt mycket barnvagnspromenader när jag ska vara ensam hemma med småttingarna sen :) Fast min man kom precis hem från en timmes promenad där båda barnen gnällt nästan hela vägen så det är inte alltid de är så trevliga heller :)

Jag har EN prematur dotter, vi tyckte det var väldigt krävande och fullt upp (och framförallt underbart) i början. Dock var hon nöjd om man hade henne i famnen eller vagnen. Jag kunde alltså inte lägga ner henne alls, jag fick lov att hålla henne i famnen hela dagarna ibland.

Hur som helst, för att fatta mig kort, så vände detta när hon blev ett par månader. Så mitt råd är att försöka avlasta varandra, ta egen tid en liten stund var och att hålla ut! Det blir lättare!

Ha inte dåligt samvete om de gnäller eller skriker lite. Det låter lite på din trådstart som om ni hela tiden försöker underhålla barnen och undvika skrik och gnäll. Om det stämmer så försök att  tänka som så att det inte skadar dem att få gnälla lite även om det kan vara plågsamt i era öron.

När det gäller ögonkontakt etc så kanske det inte sker förrän vid den tidpunkt då fullgångna barn klarar detta, dvs de kanske ännu är för små?  

TS visste knappast att hur det skulle vara att föda prematurt när hon blev gravid! Det är en jobbig upplevelse med bara ett barn. Och har man konstant sömnbrist i månader är det inte så lätt att vara positiv och njuta.

Till TS: Det är helt normalt att barnen är närhetskrävande. Eftersom de föddes för tidigt kan de ha lite extra bökigt med magen också. Då vill de ha ännu mer närhet än vanligt. Min dotter var som klister på oss den första tiden efter hemkomsten, men vi fick lära oss att om hon inte var hungrig så är det ok att hon skriker i famnen. De barn som har kolik och får närhet har inte alls samma stressupplevelse som de som lämnas ensamma med sitt skrikande. Vi satte på oss hörselkåpor ibland för att inte bli stressade själva om det var långa skrikperioder. Kan ni försöka ge dem mat en förälder i taget under någon måltid per natt så den andra kan få sova lite mer sammanhängande? Jag har ju bara ett barn, men det var mycket värt när sambon gav flaska och jag fick somna om ett par timmar ibland.
Förhoppningsvis känner ni barnen ännu bättre och har hittat bra rutiner tills du ska vara hemma själv. Barnen utvecklas och kommer säkert att vilja sova i längre perioder eller äta mer sällan. Mycket kan hända på en månad i den här åldern!

Du måste räkna deras ålder från när de skulle ha fötts. Jag tycker också det vara en lång väntan på ett leende, men när det väl kom var det underbart. Tror att min dotter (v.31) var korrigerat 1 månad ca när hon log första gången. Och andra föräldrar såg att hon fäste blicken som hastigast innan jag själv förstod det.

Något som kan vara bra att hålla koll på är att prematurföräldrar ofta får förlossningsdepressioner eller stresssymptom efter utskrivningen, eftersom man börjar bearbeta neo-tiden och alla känslor som man fått hålla tillbaka när man kommer hem.

Jag önskar dig lycka till med allt och grattis till pojkarna!