Jag orkar inte gå upp o paniken stegras inom mig! Jag har börjat ta medicin igen i låg dos o jag ångrar mig, tänk om det är den dom gjort mig till en klubbad säl? Det är så hemskt det här! Jag orkar inget. Jag är så rädd för framtiden o långa mörka vintern:(. Jag blir ju aldrig frisk!
Tro mig, jag vet hur det är. Men man måste försöka hitta de små ljusglimtarna och ta sig i kragen. Jag låg som en klubbad säl i soffan i 6månader innan jag började må lite bättre. Idag 1½år senare mår jag bättre än jag gjort i hela mitt liv.
Min drivkraft kom ifrån min dotter, hon ska inte behöva bli lidande pga mig så jag tvingade på ett leende och gick ut osv.
Skaffa dig en ordentlig samtals kontakt, någon som du får förtroende för och som inte skickar vidare dig till någon annan efter bara en träff eller två.
Hos min psykolog får man egentligen bara gå 12ggr, igår var jag på min 57e träff.
Kämpa på, det blir bättre