Anser du att sk time-out är ett straff eller en konsekvens?

Straff naturligtvis ...

Däremot tycker jag att begreppet konsekvens används på ett märkligt vis. En konsekvens är något som blir och ingenting man ger, anser jag. Man kan inte tänka ut en lämplig konsekvens.

Enda gången time out kan bli en konskvens är ju om barnet tex skriker och vi andra går därifrån för att vi inte orkar lyssna. Dvs barnet får sitta ensamt för att ingen orkar höra gapet.
Man kan, som sagt, inte GE barnet en konsekvens. Det är något som händer pga ett beteende!

Om mitt barn beter sig hemma och blir utan godis för att jag bestämt det så är det ett straff.
Om mitt barn beter sig i affären så vi måste gå därifrån innan vi hunnit handla godis så är det en konsekvens att bli utan godis.

Att folk inte kan se skillnad beror på att ingen vill straffa sitt barn, det är mer "rätt" att det blir konsekvenser istället.
Och eftersom ALLA (vågar faktiskt påstå det) nån gång straffar sitt barn så känns det bättre om man kallar det konsekvens...

En klurig sak är om man tillsammans bestämt att nåt ska hända om barnet beter sig på ett särskilt sätt, dvs ett gemensamt bestämt straff.
Om det sen händer och man använder straffet så kanske man kan se det som en konsekvens ändå??

Har läst massor av människor som anser att detta är en konsekvens, synd att ingen vill lämna sin åsikt i frågan.

Men varför är det ett straff?

Är det kränkande för barnet? Isåfall är det ju lika mycket ett straff att man plockar bort favoritleksaken, blir utan lördagsgodis...

Jag ser timeout som en chans för barnet att reflektera och komma ifrån situationen... Men snart får man väl inte ens säga till sina barn utan att det anses som misshandel och straff. Undrar vad ni kommer säga i framtiden när det inte finns respekt för andra eller materiella ting...

straff så klart.