Väldigt stor om magen fastän jag bara är i v7+5.
Jag börjar verkligen misstänka att jag är gravid med tvillingar.
Mitt midjemått har ökat med nästan 10 cm sedan före graviditeten startade. Jag har gått upp 5 kg. Visst har jag småätit för att hålla bukt med illamåendet, men inte så fasligt mycket då jag ändå inte kunnat äta mer än vanligt annars. Magen känns dessutom ganska hård när man känner på den. Typ så som en kollegas mage började kännas när hon gick in runt vecka 16... hon hade en svullen mage också, men den var alldeles "mjuk" så att hon såg mest ut som att hon hade fått en ölmage... (hennes ord) Nu vet jag att man inte ska jämföra, men det blir så ändå.
Det har blivit så tydliga förändringar så att andra runt omkring mig har kommit med frågan om jag är gravid och när jag varit ute på stan... Mamma undrade till och med om jag inte räknat fel på vilken vecka jag är i då hon också tyckte att det märktes för mycket. (men jag tror inte att hon riktigt har tänkt den tanken ännu...)
Jag har läst på lite olika sidor att man kan må mer illa, vilket jag kanske inte kan tycka att jag gör då jag inte mått så illa att jag behövt springa och spy. (Men jag känner mer den här gången jämfört med den innan då jag fick MF)
Jag har dessutom märkt att jag är väldigt mycket mer "gasig" än normalt... men det kan man tydligen bli även om det "bara" är en.
Till detta hör även att på min mans sida så har det förekommit ett antal tvillingar i princip alla generationer. (Hans syster fick jag veta hade en tvilling från början men som inte orkade i mammans mage.) Min mammas halvsyster är också en tvilling.
Så anlagen finns ju där.
Så! Nu till min fråga: Hur många av er märkte av symptom liknande mina och väntade tvillingar? Någon som kände på sig innan att det var två som låg i magen?
Själv så känner jag en stor spänning i att bara bli mamma. Det är första gången för mig så oavsett om det blir en eller två så ska det bli så spännande.
Blir det två så betyder det att jag kan ge dubbelt så mycket kärlek till två underbara underverk. Men blir det en så kommer vi att få fullt upp ändå med att ta hand om den lilla kärleken.
Jag har inte riktigt vågat säga något till min man ännu då jag inte vill jaga upp honom i onödan. Det är även hans första så bara tanken på att han ska bli pappa har inte hunnit smälta in riktigt ännu... får han dessutom höra att jag tror att det blir två så kommer han väl att bli ett nerv vrak stackarn.
Beroende på era kommentarer så ska jag se när/om jag ska ta och prata med honom om mina aningar.
Jag får väl vänta och se. Jag ska få gå på ett tidigt VUL i veckan... då lär jag få veta svaret på min fråga då. Men det skadar inte att spekulera lite tills dess.