Läxor; bra eller dåligt?

Behåll läxor, men var noga med vilken sorts läxor man ger.

Sverige behöver en välutbildad befolkning, barn behöver lära sig att ta eget ansvar över studierna och föräldrar (vissa föräldrar) behöver lära sig att skolan inte öppna huvudet på barnen och stoppa in kunskap - man måste jobba själv också. Både barn och vissa föräldrar måste också inse att kunskap kan förvärvas på fler platser än i skolbänken, jag vill INTE ha ett samhälle där barn tror att "läsning är sånt man gör i skolan".

Bra läxor är läxor som innebär nödvändig mängdträning, t.ex. högläsning när barnen är små. Läraren hinner inte läsa högt i en kvart med alla barn varje dag, det är ju bara att räkna efter. 15 minuter x 20 elever och skoldagen är slut sen länge. Så att barnen läser för sina föräldrar är en toppenläxa. Likaså nödvändig nötning av t.ex. tabellkunskaper i matematik, liksom matematikuppgifter som utgår från verkligheten typ baka en kaka (KAN man göra i skolan, men då blir det lätt så att varje barn får hälla en dl mjöl var bara eftersom man måste baka i grupp), mät arean på ditt rum (låtsas att du ska köpa ny matta), använda klockan i riktiga situationer osv.

Läsa en faktatext  som förberedelse inför en genomgång i skolan är också bra - jämför med universitetsstudier. Glosträning är bra och kan göras hemma, alla vill öva glosor på olika sätt och när man väl undervisats i glostränings-studieteknink i skolan behövs inget pedagogstöd för den "normala" eleven.
   
En bra läxa ska barn och föräldrar klara utan problem, en dålig läxa är en sådan läxa som innebär att man ska förstå något helt på egen hand.    

Jag blir helt allergisk när jag hör folk säga att läxor ska bort för att vissa föräldrar inte kan/vill hjälpa sina barn. VEM är hjälpt av att Sveriges befolkning blir allt sämre på att läsa, skriva och räkna? Knappast barnen till de ovilliga föräldrarna, den dagen de söker vård eller själva sätter sina barn i förskola eller behöver hjälp av en jurist. Välutbildade yrkesmänniskor behöver vi alla. Och samhället, demokratin, behöver folk som kan räkna och har god läsförståelse oavsett vad de jobbar med, folk som väljer andra källor än Aftonbladet, som kan ställa kritiska frågor till politiker, som läser samhällsinformationen mellan raderna. 
Och VARFÖR sätta ribban efter de svagaste jämt? I så fall kan man ju också förbjuda musikskolor, ta bort alla bidrag till fotbollsklubbar och simskolor, för alla barn får ju inte gå... Livet är inte rättvist. Vissa får inte läxhjälp, men de kanske å andra sidan har två syskon, en kärleksfull faster och en frisk kropp. Barnet som får läxhjälp kanske är ensambarn, har totalt fem släktingar i hela världen och diabetes. Plus att om några barn får god hjälp hemma, då behöver inte de så himla mycket hjälp i skolan... och skolans resurser kanske räcker till de som inte får hjälp hemma. Ska ingen öva hemma måste lärarna ge alla mer hjälp och det blir mindre tid över till de svaga.

Slutligen är jag positiv till läxor eftersom jag anar en tendens i samhället att skylla allt ansvar för barnen på "någon annan". Tar man bort läxor ger man föräldrar rätt i att skolan har det hela och fulla ansvaret att fostra barnen till samhällsmedborgare. Så vill jag inte ha det. Skolan ska GARANTERA att alla barn får del av ALLT som kursplanerna tar upp - men nog sjutton har föräldrarna ett ansvar att utamana barnen och utveckla deras kunskaper och t.ex. lära dem klockan, se till att de kan simma, låta dem skriva sina namn själva på julkort, involvera i matlagningen, låta barnet läsa TV-bilagan själv, förklara varför man inte slänger skräp osv osv. Alla kan inte göra allt hemma (läsa TV-bilagan var ju ett exempel, man kan ju lika gärna läsa något annat) och därför finns skolan, men visst katten ska alla göra något och skolan kan aldrig ta allt ansvar från föräldrarna.
 

Tillägg: Den absolut sämsta ursäkten jag hört när det gäller motargument till läxläsning är "Vi hinner inte". Detta sagt när det gäller läxor av typen "läs högt tio minuter varje dag". Har man inte tio minuter över för sitt barn? Självklart kan man inte sitta timmar varje dag - det finns absolut de som ger för mycket läxor - men tio minuter?

Ofta sägs detta av familjer där man glatt låter barnen ha tre fritidsaktiviteter och där barnen efter varje helg berättar om middagar med grannarna, biobesök, resor till landet, lek med den och den och den kompisen osv osv. Självklart ska man kunna göra roliga saker på sin fritid, men jag kan inte förstå prioriteringen. Och vad lär man sitt barn? Att det är helt okej att strunta i läxor/jobb för att man hellre vill göra ALLA fritidsaktiviteter man kommer på? Jag kan förstå att man känner att man inte hinner i de perioder då livet skiter sig på riktigt - svåra sjukdomar i släkten, kräksjuka hemma och deadlines på jobbet. Men då hinner man inte gå på cirkus, shower, leka med alla grannar och gå på två kalas under en helg heller...

Nja... Nelly har två syskon, Tyra har inget syskon alls. Rättvist? Ska Tyra verkligen bedömas lika hårt som Nelly, stackars Tyra som kanske gråter på kvällen eftersom hon också saknar andra barn i sin familj? Smålöjlig jämförelse kanske, men vi har olika förutsättningar och så är det bara. Nellys mamma har större möjligheter att lära sin dotter att dela med sig, turtagning, konflikthantering osv. än vad Tyras föräldrar har. Tyras föräldrar har ju bara ett barn... kan inte erbjuda daglig träning i samspel med andra barn. Nelly kanske är bättre rustad för det sociala samspelet i skolan, Tyra kanske har med akademiska fördelar.

Jag är nog av åsikten att barn innebär ett ansvar och under "normala" omständigheter får man faktiskt ta sig tid att vara tillsammans med sina barn om man sätter dem till världen. Förhoppningsvis behöver inte alla fyra barnen hjälp med läxorna samtidigt, har man ett barn i ettan kanske det äldsta går på högstadiet och då borde man ju klara det mesta själv  

Märklig utbildning, det måste vara ett riktigt undantag. För jag har nog aldrig hört talas om en högskoleutbildning som inte kräver att man pluggar hemma till tentor, har lektionsfri tid för självständiga uppgifter, läser litteratur hemma för att förbereda sig, diskuterar i webbforum med medstudenter...

Lärare ger inte läxor för sin egen skull, det ska du ha klart för dig. Det finns roligare saker att göra än att förbereda och rätta läxor. Lärare ger läxor för elevernas skull, för att de ska få ut så mycket som möjligt av sin utbildning och förberedas för nästa steg i skolan och/eller arbetslivet. En del läxor är inte bra, det erkänner nog alla lärare, men bara för att en läxa är dålig behöver inte allt hemarbete vara det. Som du säger behöver barn TID för att lära sig och tiden i skolan är begränsad. Helt enkelt för att barn är barn, de orkar inte plugga utan avbrott från 8.00 till 16.00. Jag jobbar i skola, med tredjeklassare nu, och när vi slutar 14.00 är de helt slut. (Och då är det den mest arbetsvilliga och motiverade klass jag någonsin mött). En kvart till just då är inte så meningsfull (även om just de här barnen skulle ställa upp på det utan knorr), en kvart hemma på kvällen efter en lekpaus på fritids, middag och några timmars andrum är oftast betydligt mer effektiv.

Eller ja, visst kan vi ha 9-åringarna i skola till 15.00 varje dag. Men om de ska klara det krävs en helt annan drill av barnen från småbarnstiden (jämför med t.ex. Kina som har en helt annan disciplin på sina barn) och en annan syn på barns relation till vuxna (säg inte emot läraren, om läraren säger si så GÖR DU si utan att ifrågasätta) men vill vi ha det så i Sverige?

Visst skulle samhället kunna pröjsa läxläsning på fritids till alla barn, men i ärlighetens namn så varför? För att friska föräldrar ska slippa jobba lite med sin egen avkomma? När folk dör på långvården för att det inte finns personal? Eller i trafiken för att man inte har råd att bygga säkra vägar? Självklart önskar jag att det fanns mer stöd för alla de som verkligen behöver, men den stora majoriteten behöver inte om läxorna är vettigt utformade. Den stora majoriteten behöver bara prioritera barnens utbildning och avsätta en kvart av sin värdefulla egentid åt sina barn, det är inte svårare än så om läxorna är rimligt utformade. Och det är helt enkelt ens ansvar för förälder, enligt mitt sätt att se på det.

Nja, nog skulle det kosta.

Och visst finns det många barn som mår dåligt pga självupptagna eller sjuka föräldrar. Men frågan är ju hur långt samhället ska curla, hur mycket ansvar man ska ta över? Barn till dåliga föräldrar skulle säkert vara hjälpta av att skolan serverade frukost och middag, följde med och handlade gympakläder och inte minst uppfostrade barnen, lärde dem att diska och städa och knyta sina skosnören. Men är det skolans ansvar? Ska ungarna lära sig något behöver de sova på natten och äta vettigt, ska skolan erbjuda nattningsservice också eftersom det finns föräldrar som mår dåligt?

NÅGON måste hjälpa dessa barn - men är det SKOLANS ansvar? Eller socialtjänsens? Och vad vinner samhället på att anpassas efter de svagaste?   

Usch ja, det har du rätt i.

Men fortfarande - är det SKOLANS ansvar att gripa in när föräldrar inte klararsitt föräldrauppdrag? Jag ser hellre att socialtjänsten byggs ut och förbättras och att familjer i högre utsträckning kan tvingas ta emot stöd, än att skolan ska anpassas efter de minst kompetenta föräldrarna. (I så fall ska vi ju t.ex. skrota idrotten på stört - för alla föräldrar klarar inte att skaffa vettiga idrottskläder. Eller så kan skolan ge alla barn idrottskläder i början av varje läsår.)

Och man kan ju också ställa sig frågan vad det kostar samhället att anpassa skolan efter de svagaste i samhället. Hur många KomVux klasser kommer att behövas? Hur många förberedande kurser på universiteten? Hur många studenter kommer behöva göra omtentor, läsa om vissa kurser, hur många kommer hoppa av? Universitetslärare vittnar ju om att studenter har allt sämre kunskaper med sig och att allt fler faktiskt inte klarar högre studier.

Hur mycket kommer det att kosta samhället om befolkningens allmänkunskaper sjunker? God läsförståelse, förståelse för samhällets strukturer och kunskaper i matematik är ju helt nödvändigt om man ska kunna fatta kloka beslut i sin privatekonomi, välja parti att rösta på med hjälp av en annan metod än "min familj har alltid varit vänster". 

Håller med! Kan också tänka mig vad som skulle hända med fritidsverksamheten om pedagogerna där började läsa läxor med barnen... Nej, jag vill att barnen får bra fritidsverksamhet på eftermiddagarna! Snickarverkstad, möjlighet att sy, pingisturneringar, fotboll ute, någon som tar med dem till skogen, bakar, bara tar tag i de barn som ser ut att behöva och styr upp sällskapsspel, leker ordlekar, plockar fram målerigrejer...för att inte tala om att de bara ska finnas till hands, för de som behöver prata, bara vara nära en vuxen, för de som hamnar i konflikt, för de försiktiga som behöver någon som kan hjälpa dem in i lekar.

Det är ett faktum att alldeles för många barn sitter allt för mycket stilla hemma, och den datorfria leken på fritids behövs. Och uteleken behövs.

Men vad ÄR det då som brister om inte föräldraförmåga? VAD har man för ursäkt att inte lyssna på när barnen läser högt 10 minuter varje dag? Hinner man verkligen inte ens det är det väl just stöd av socialförvaltningen som behöver, t.ex. någon avlastare eller så. Ensamstående kan få hjälp med t.ex. barnhämtning eller stödfamilj om livet inte går att pussla ihop.  

Nu syftar jag hela tiden på läxor som barn och föräldrar kan klara, som inte kräver hög utbildningsnivå. T.ex. läsa högt en kvart, öva multiplikationstabellerna, nöta glosor (går utmärkt att fröhöra glosor även om man inte alls kan  språket, i alla fall sätter man stavning och översättning av orden), läsa texter som förberedelse för nya avsnitt och liknande. Det klarar barnen för det mesta själva, föräldrarnas jobb är att uppmuntra, styra upp så läxan blir gjord, lyfta skolnas betydelse osv. Det kan man oavsett utbildningsnivå. Eller så gäller det att lyssna, sitta bredvid, rätta mulitplikationstal. Der klarar man oavsett utbildningsnivå.

Jag är helt med på att tänka om runt läxor, så att man ger läxor som inte kräver att föräldrarna kan en massa. Men läxor som inte kräver hög utbildningsnivå är en annan sak, där handlar det bara om vilja, intresse, engagemang, syn på utbildning och på sitt eget ansvar.  

 

Skolorna som har råd med läxhjälp kan mycket väl ha dragit in på något annat. Som utflykter, slöjdande på fritidstid, assistent till barn i behov av sådan osv. Eller så har just den kommunen skjutit till extra. Skolors budget ÄR extremt ansträngd, det hoppas jag att du inser. I min kommun är det nio grundskolor och i år går alla utom två back ett antal hundratusen.  Då har vi helt vanlig verksamhet med ca 25 elever per klass, vuxentäthet på ca 18 vuxna/barn på fritids, ca 400 kr/elev och år att köpa ALLT material för (böcker, spel, pennor, målarfärger, pyssel, NO-material, skrivhäften, mappar...) Framför allt är det tiden som inte finns - som sagt, 18 vuxna per barn... Då kan inte en bindas upp av att göra läxor med fem stycken, inte om man vill ha en bra fritidsverksamhet för övriga barn.

Nyfiken: Är du lärare?

Hur skulle du vilja förändra skolsystemet? Vad anser du vara förlegat?
Jag skulle också vilja ändra på mycket, så det är intressant att höra hur andra tänker. Men i mina förändringsdrömmar ingår ändå träning utanför skolan.   

Du kan argumentera dig blå, men du kommer inte undan forskningsresultaten - ju mer man läser, desto duktigare blir man på att läsa. Även om skolan hade läxläsning på fritids eller längre skoldagar så skulle jag uppmuntra lågstadiebarnens föräldrar att lyssna på barnens högläsning hemma och det skulle märkas vilka barn som övar hemma också. Barn blir duktigare om de övar mycket, en trist gammalmodig sanning kanske men så är det. Och just högläsning kräver en vuxen som lyssnar och att hinna lyssna på alla elever en kvart varje dag är omöjligt i skolan, även om läxhjälp finns. 20 elever som alla ska läsa i en kvart ger fem timmar effektiv tid. Vem betalar fem timmars läxhjälp _per klass_ VARJE skoldag? Sex timmar om det finns 24 elever i klassen... Eller så måste varje lågstadieklass förstärkas med en extra vuxen som bara hade som jobb att lyssna på barnens läsning, hela dagarna. Och för att hinna med alla elever trots uppehåll för musik, mat, rast, samlingar alla ska vara med på etc. krävs nog två extravuxna.

Även om skolan hade läspass på fritids varje dag skulle jag uppmuntra mellanstadieeleverna att läsa böcker hemma. Ju mer man läser desto duktigare blir man och det märks på hela språkutvecklingen vilka som läser många böcker. Att läsa en kvart i sängen eller en timme på lördagsförmiddagen (istället för att spela datorspel) är aktiviteter som är så bra komplement till läsningen i skolan att jag självklart skulle peppa eleverna till det.

Även om skolan erbjuder en extra timmes matematik på schemat varje vecka (eller dag) så blir man duktigare om man övar på fritiden. Och man klarar att se helheter bättre och förstår nyttan av kunskaperna bättre om man använder kunskaperna i vardagen utanför skolan. Att baka en kaka i en grupp om fyra personer i skolan är lärorikt och man ser nyttan med matematik och tränar läsförståelsen när man läser recept. Att baka en kaka helt själv hemma ger ännu bättre träning, för då gör inte kompisarna 3/4 av jobbet (jo, man lär av att titta på också. Men allra mest av att göra själv.)

Man kan klara skolan utan träning hemma och har man lätt för sig kan det gå riktigt bra till och med. Men de flesta vill inte bara KLARA skolan, vårt samhälle mår inte alls bra av att alla bara når godkänd (E) och många som har lite kämpigare behöver faktiskt just extra lästräning för att klara sig igenom skolan.  

Tack för svar! Mina reflektioner:

Till exempel har vi fortfarande träslöjd trots att det är fler som kommer programmera datorer än tälja en kniv i sitt liv. 

Förstår hur du menar.Men samtidigt kommer nog alla att behöva fixa något med hjälp av trä och/eller verktyg i sina liv. Vem har aldrig skruvat ihop en IKEA-möbel, spikat upp en tavla, fäst en sladd i väggen..? Jag skulle säga att det absolut är baskunskaper och tillhör allämnbildningen att kunna skilja en skruvmejsel från en hammare, eller att veta att "en skruv" kan se ut många olika sätt.

Hantverkare behövs i samhället och många barn och unga skulle kanske aldrig komma på tanken att de yrkena ens finns, om de inte fick bekanta sig med slöjdande i skolan. Så jag vill absolut ha träslöjden kvar.  

 Barnen får bara lära sig engelska plus ett språk till om de inte väljer till språken aktivt, trots att flerspråkighet blir viktigare och viktigare i den värld vi lever i.

Barnen får ju också lära sig sitt modesmål bättre, de får lära sig kemi, matematik, historia, religionskunksap, biologi, fysik, teknik, musik, idrott, bildskapande... kanske finns det helt enkelt inte plats för fler språk? Skoldagen är ju bara några timmar lång ändå och det finns gränser för vad hjärnan kan ta in.

Varför är till exempel tyska ett språk som man förmodar att barn bör läsa, när knappt några pratar tyska? Inför snarare kinesiska från högstadiet.

Sådant ändras ju succesivt. På bara 10-15 år har ju spanskan gått från en mycket litet skolspråk till det största (? tror det iaf). Häromsistens var det ju inslag på Nyheterna att näringslivet faktiskt efterfrågar tyska, så helt "ute" är det ju inte. På flera skolor kan man välja kinesiska. 

vi tar språkundervisningen som ett exempel så förstår jag inte varför vi fortfarande håller fast vid glosinlärning, läroböcker med övningar och tragglande av verb. Prata istället! Prata, prata och prata. En sexåring som flyttar till ett främmande land lär sig språket otroligt fort. På samma sätt ska språkinlärningen fungera i skolan.

Språkinläringen kan inte fungera på samma sätt som när man flyttar till nytt land. Flyttar man till nytt land KAN alla andra språket, man hör det HELA TIDEN och man hör det talas rätt. På en språklektion med nybörjare är det ju bara läraren som kan - så hur ska alla då kunna prata, prata, prata? Om vad, med vilka ord? Visst kan man  prata även tidigt i språkinlärningen, men först behöver man få lära sig några ord. Flyttar man till ett annat land kan kompisarna hjälpa till och berätta vad ord heter (i en lek så pekar barnet som inte kan på en pryl och ser frågande ut), barnet kommunicerar först med hjälp av tecken (och för de andra obegripligt babbel på sitt eget modersmål) och HÖR sedan vad andra säger.

Jag skulle säga att det pratas en hel del på våra lektioner ändå. Man sjunger, dramatiserar, läser dialoger, hittar på egna dialoger, berättar om bilder osv. Olika beroende på vilken lärare man har - absolut - men de som läser till språklärare nu får definitivt lära sig att använda andra metoder än bara följa-kapitlen-i-boken. Men visst finns många lärare som fortfarande kör på enligt gamla metoder.

Glosor är faktiskt rätt bra för att träna stavning, och därmed upptäcka det nya språkets struktur. Och man utökar ändå sitt ordförråd med 20 ord i veckan om man har 20 glosor i veckan. Även om man lär sig ord också under "fritt prat" är det väl bara ett bra komlement att få 20 glosor till?  

När man har engelska (som ska läras ut gärna från förskoletiden och minst 2-3 lektioner i veckan)

Skolan blir obligatorisk först hösten det år man fyller 7. Även om några barn lär sig engelska på förskolan så måste skolan börja från start, för alla barn går inte på förskola.

    så pratar man engelska. Leker, skrattar, läser, ser på film och spelar spel. På engelska.

Som sagt, så ser det ut i väldigt många klasser.
    
All undervisning ska ske i skolan. Mängdträning sker i skolan, då man helt enkelt (nej, det är självklart inte enkelt) väver in läsning i de andra ämnena.

Förlåt, men det är här det märks att du inte är lärare. För det är ju just det du föreslår vi redan gör. Undantag finns som i alla branscher, men de allra flesta lärare utnyttjar lektionstiden så effektivt det går. Men tiden är begränsad och mycket ska in. Har man kemi t.ex. kanske man har två 60 minuterspass i veckan. Ena passet går helt åt till en laboration, under andra passet läser man en text i ca 15 minuter och diskuterar sen i klassen under lärarens ledning. Att klämma in ytterligare två genomläsningar av texten finns det inte tid för, även om läraren skulle vilja. Då får eleverna som läxa att läsa igenom texten en gång hemma. En enkel läxa eftersom man redan jobbat med innehållet och läst texen en gång - alla kan klara läxan. En bra läxa för läsutvecklingen, eftersom upprepad läsning är jättebra för läsförståelsen och läshastigheten (man känner igen de svåra orden, har förförståelse för innehållet). Och en bra läxa för kemikunnandet, eftersom repetition gynnar förståelsen och gör att man bättre kommer ihåg både faktakunskaper och samband.
Att vänta med kemitexten till nästa veckas lektioner gör att man inte hinner med allt som kursplanerna kräver.  

Självklart kommer barn som har studieintresserade föräldrar ändå träna hemma och på så sätt få en fördel, men skolan ska inte aktivt skapa klyftor - som det är idag. 
   
Eller så är inte klyftorna skolans fel... Föräldrarna kanske fixar klyftor alldeles bra på egen hand, genom att lära barnen att skolkunskaper inte är något att ha. För ALLA (normalintelligenta) föräldrar kan utmräkrt väl stötta sin 7-åring i första klass, men alla gör det inte... Att inte alla klarar åttans fysik eller gymnasieelevens matematik, det förstår jag fullt ut. Men alla, alla, ALLA som bara vill kan köpa (eller låna) böcker åt sin femåring, läsa högt för sina förskolebarn, säga "du ska lyssna på fröken" eller "skolan är viktig" åt sin 7-åring. Alla kan låta 7-åringen läsa högt hemma. ALLA kan låta sin sexåring själv räkna prickarna på tärningen när man spelar Monopol, alla kan låta sina 9-åringar vara med och baka och lära dem hur en dl och msk ser ut. Alla kan ta för vana att ge en bok och ett spel som tränar klurighet i julklapp varje år.

Med undantag för analfabeter som inte har svenska som modersmål. Och ja, de borde få mycket mer samhällsstöd. På flera plan. 

Att jobba hemma i timmar varje dag är min vardag, mannens också. Jag är lärare och en del av mitt hemjobb hade kunnat undvikas om andra vuxna gjort SITT jobb som kommer i och med föräldraskap  - uppfostrat och tagit ansvar för sina barns beteeende samt kunnat inse att det egna barnet faktiskt har svårigheter och att allt inte är skolans fel. Då hade jag sluppit många mejl och samtal på min fritid. Plus att jag bättre hunnit med att planera lektioner i skolan, istället för hemma på kvällarna. Men oavsett så hade det blivit en hel del jobb hemma. Precis som för mannen som är ingengör (eller ja, han skulle kunna sitta kvar på jobbet och jobba, om vi inte hade barn och om han ville sitta där 50-60 h/vecka).

Att ta hem jobb är nog de flesta akademikers vardag, skulle jag säga. För att inte tala om alla högskolestudenter. Ca hälften av befolkningen läser på högskola någon gång, de har ALLTID en rejäl hög hemarbete. 

En av poängen med läxor är att BÅDE barn och föräldrar MÅSTE inse att kunskap är ingenting som läraren kan stoppa in i huvudet på eleverna. Man MÅSTE själv bjuda till, måste bita ihop ibland, det är bara man själv som kan göra jobbet. Och jag anser faktiskt inte att det är samhällets ansvar att uppfostra barn (och vuxna) så pass att alla "arbetsdiksussioner" och all arbetsträning ska ske i samhällets regi. Vanlig simpel nötning, som inte kräver professionell handledning, kan göras i skolan eller på tåget, hemma, hos farmor, i ett väntrum eller precis varstans. ENORMT viktigt att barn förstår detta, inför framtida studier. Tänk om ungar tror att de måste ha en läarre närvarande för att kunna plugga den dag de börjar på högskola? Också JÄTTEVIKTIGT att barn lär sig sambandet mellan "öva mycket" och "bli duktigare". För att bli duktig, på vad det än är - fiol, snickeri, fotboll, språk - så krävs oftast mer övning än den man får på regelrätta lektioner. Den som bara går på fotbollsträning blir sällan bra på fotboll - oftast behövs mer träning som ungarna får helt utan att det ens märks på raster, på fritids, med grannbarnen, lite kickande med pappa... Ingen lär sig spela piano av att gå på lektion 10 ggr/termin á 20 minuter. Man måste öva på pianot hemma för att utvecklas. Läsning funkar på samma sätt.  

Och hur gärna ni än vill tro det, så funkar det inte att ha barnen i skola från 8 till 15, inte när de är så små som 7-9 år. Högstadieelever kan man inte ha i skola 8-17, de orkar inte. Ska man sköta all träning i skolan på et effektivt sätt får man förlänga dagen så att de små först går vanlig tid, kanske 8-13.30. Sen mellanmål och någon timmes fri lek på fritids och så läxläsning vid 15.30 kanske. Vill ni ha det så? Obligatorisk skola från 8-16 varje dag? De stora skulle behöva vanlig gå kanske 8-18 (vanlig dag kanske 8-15, sen en timmes paus, lite mat, sen obligatoriska läxor). Plus att det skulle kosta samhället enorma summor, i alla fall i de lägre åldrarna, för ska alla barn läsa högt för en vuxen i en kvart varje dag går det åt ca sex vuxentimmar om alla i en normalstor klass ska läsa. Nästan en heltid, PER KLASS.

Antingen lägger föräldrar ynka 15 minuter på sitt eget barn varje dag. Eller så ska det anställas ca dubbelt så många pedagoger i skolan, om man ska få samma effekt som att alla föräldrar lägger en kvart, 15 minuter, på sitt eget barn.  

Nu får du ge dig. Det finns mängder av forskning som bevisar att man blir bättre på att läsa om man övar på att läsa. Att läsa högt en stund varje dag för någon som lyssnar är oftast det snabbaste och effektivaste sättet att komma igång ordentligt med läsningen. Och i skolan hinner man inte lyssna på alla barns högläsning i en kvart per dag. Det är fullständigt omöjligt - räkna själv. 24 barn som alla ska läsa i en kvart, det innebär sex timmars läsning totalt. En skoldag är kanske fyra timmar effektiv tid (om man räknar bort rast och lunch). På den tiden ska det dessutom in idrott, musik, gemensamma samlingar, instruktioner till hela klassen osv.

Är du lärare? Det låter inte så om du ifrågasätter att övning ger bättre resultat. Och om du INTE är lärare eller skolforskare, hur kan du då uttala dig så tvärsäkert om sådant som det faktiskt krävs minst 3,5 års högskolestudier för att få arbeta med?

Ingen i tråden har väl ifråga satt att det finns onödiga läxor, för visst är det så. Men bra. genomtänkta och anpassade läxor ÄR bra för studieresultaten. Diskutera hellre vilken sorts läxor som är vettiga än ifrågasätt meningen med dem.