Pappan avled....

Tror du han har betalat kontant för ett hus i Stockholm och att driftskostnaderna är gratis?

Varfr ska bonusmamman stå för barnets boendekostnader när ts kommer att få barnpension, samt själv är försörjningsskyldig och det alltså finns pengar till grabbens boendekostnad? Det är ts som ska betala och hon säger själv att hon ska göra det. 16 åringar kan inte ens praktiskt betala räkningar eller stå som fakturamottagare osv utan det måste myndiga personer göra. Sälja av hans hälft? Vet vi att barnen, gemensamt, ärver hela pappans förmodade halva hus? Bonusmamman kan vara ensam ägare, pappan kan vara ensam ägare, pappan kan stå för 80% av boendet eller så kanske bonusmamman fått testamenterat till sig halva hans del i huset... Det är inte så enkelt alltid. Sen är det kanske inte så lätt att "skaffa honom en en lägenhet. Försäljningen av huset kan innebära en förlust för dösboet osv. Det enda ts kan göra är att avvakta bouppteckningen och se hur det verkligen ligger till med hus och övrig kvarlåtenskap och om barnen alls kommer att ärva något.

Vad menade du då med det här: "Absolut inte. Men man är fortfarande ett barn när man är 16 år. Hade själv inte velat bli inslängd i att börja betala så stora saker när man är så ung. Men om hon kan vara lite schysst så kan väl han hjälpa till så gott han kan??"

Det funkar inte i som det är nu att man som 16 åring betalar fakturor, om man inte betalar kontant eller går in på banken och betalar för dyra pengar.. Bonusmamman vill ha honom där och funderar över hyran enligt ts. Varför hittar du på annat än vad ts skriver? Ts skriver att han har en kompis vars föräldrar verkar vilja låta ts son bo där om det behövs. Sonen vill inte byta skola och flytta hem till ts och ts stöttar hans beslut.

Barnpensionen kan vara så låg som drygt 1400 kronor per månad. Den är en ersättning för den döde förälderns uppskattade försörjningsförmåga efter den förväntade inkomsten.

Klart det löser sig och nej, det är hemskt att förlora föräldrar när man fortfarande är barn.

Klart vi inte ska bli ovänner. Jag skriver nog lite hårt och jag får be om ursäkt för det. Man får inte ha bankgiro eller internetbank med betalningsmöjligheter när man är under 18 år enligt min bank men det kunde man förut, det vet jag helt säkert.

Jag tror att ts är förvirrad och att situationen är kaosartad och inte blir det bättre av bonusmammans försök att få adoptera sonen...

Jag beklagar vad du gått igenom!

Jag kan bara tänkta mig hur jobbigt det var för dig då din pappa gick bort. Ser på mina barn att de lider.

Jo ungdomskonto finns. Sonen fick då han var 14 år både id och konto med kort. Man får skaffa det är de är 13 år. Dottern skule få det då jag skulle ringa pappan den veckan han avled och medela att jag skulle til banken och starta processen.
Det är swedbank som har den tjänsten.

Jag väntar bara på att jag får bekräftat att det är jag som får hans csn bidrag så går jag till banken och gör så att han får den in på sitt konto. Allt är nytt och jag trode inte att det var så mycket för mig att göra.. Men det blir att sitta i tel några dagar och boka möten om det behövs och framföralllt ta reda på vad jag måste göra och hur. Jag visste inte var jag skulle börja så därför startade jag tråden.

Jag har fått både goda råd och annat. Just nu kommer jag bara svara då jag anser det nödvändigt.. inte illa ment mot de som vill väl men min energi måste läggas ner till det viktiga som jag ska fixa.
Jag vet att detta jag skirver nu lär tas på fel sätt men den chansen får jag ta.

Just nu tar vi en dag i taget och vi ska fixa detta tillsammasn fast vi har en bit ifrån varandra. Jag pratar med sonen varje dag i tel och han vet att jag ställer upp för honom. Att sätta emot och tvinga hem honom skulle inte lösa detta. Vi alla skulle må dåligt över det. jag kommer att se till att han får pengarna om de får barnpension. Det ska gå till hans uppehåll och förhoppningsvis kan sonen lägga undan lite till körkortet. Ekonomin är inte det första man  tänker på när ens förälder gått bort. Visseligen var barnens pappa och jag separerade men han var ändå min första stora kärlek och det höll i 13 år, fick två underbara barn tillsammans. Så visst sörjer jag honom fast vi inte var tillsammans, men jag lider mest med barnen.

Att de bor på landet så vill sonen in till stan så tar han en promenad på ca 2 km till bussen och åker in. Han har även en moppe som han kör. Jag vet inte om hon ställer upp och kör henne men hittills har hon inte gjort det.
Hans kompis ställer upp för honom därför är jag trygg att han är kvar. Sonen vet att jag kommer upp om han behöver mig.

Tack än en gång för alla råd och tips. Vi ska fixa detta tilsammans..

Har förlorat mina föräldrar som barn och jag förstår hur hemskt det är för ts barn och hur hemskt det var för dig. Jag beklagar och hoppas att du mår bra nu.

Ts, kom ihåg att även ta hand om dig så du orkar stötta barnen!