Pappan avled....

TS, med all respekt för jag vill inte kritisera dig i sorgens stund, men du måste faktiskt ta en större roll och inte överlämna allt på din son (även om du stödjer det han beslutar). Då bidrar du till att han tvingas bli vuxen innan han är det och det är inte rätt. Du måste faktiskt ta en aktiv del i allt detta för att hjälpa din son. Det innebär att du sitter med vid planering av begravning, även om han får bestämma så ska du vara där som stöd, sedan skall du gå på möten etc. Det barnen ska få enligt dig är en överförmyndare. Det är någon som tar hand om deras pengar till dess att de blivit myndiga, det betyder inte att överförmyndaren kommer ta något föräldraansvar eller liknande. Det är fortfarande ditt ansvar. Vilket du säkert förstår. Sambon kan inte heller utestänga dig från begravningen, då du är mor till de två efterlevande barnen. Det finns inte på kartan att du skulle uteslutas, ditt jobb där är ju att stötta dina barn som förlorat sin far. Förstår du inte att hon skadar dina barn när hon beter sig så här? Du måste skydda dem och låta dem ha sin mamma hos sig! Att kommunicera genom en 16-årig pojke som nyss förlorat sin pappa är inte rätt! Du ska antingen kommunicera via jurist eller direkt med sambon, inte via sonen. Jag har varit i den sitsen och det sätter spår. Förstår att allt är chockartat, men du måste vara den aktiva i detta, inte din son.

Jag tycker det är märkligt att han ska bo där. Sambon verkar ju bara intresserad av pengarna. Ska hon stå för hans uppfostran, hämtningar och lämningar hos kompisar/träningar, kommer hon sitta uppe och vänta på honom på nätterna när han vart ute och festat, hjälper hon honom med läxor, samtal med lärare. Ev bup/samtalskontakter som han kanske kommer att behöva det efter sin pappas bortgång, ska hon vägleda honom in i vuxenlivet med de "problem" som det innebär med värderingar och livssyn. Kommer hon att hjälpa och stötta honom? Jag skulle aldrig låta någon annan göra det. Även om du finns några timmar bort då är han ändå under hennes tak största delen av tiden..jag skulle tagit hem honom. Tror att det är det bästa långsiktigt! Lycka till!

Ja, fast  i stöd, omsorg och omtanke ingår att fråga sonen vad han vill och låta honom vara en stor del i beslutet.
Han är 16, inte 6. Kanske har han det bästa stödet just nu i sina vänner, i den miljö han känner till, den skola han går i.
Beroende på hur 16-åringen är så kan han visst vara mogen att fatta det beslutet. Jag hade varit det som sextonåring, till exempel.

Grabben behöver inte vara familjehemsplacerad utan en inackordering funkar hur bra som helst.