Pappan avled....

Borde inte huset gå till hans barn om dom inte var gifta? Eller har jag fått det om bakfoten?

Huset går till bröstarvingarna om inget annat finns testamenterat, men då ska de ändå alltid ha sin arvslott. Vidare kommer barnen få barnpension och den kommer säkerligen täcka de 2000 kronorna i mat etc. Sedan kan man fråga sig vad sambon kommer betala för boendet? Om hon ska bo kvar i pappans hus så bör hon ju egentligen betala någon form av hyra till era barn, men det kan ju kanske kvittas om hon står för omkostnader som tex försäkring, el, vatten, sophämtning osv. Dock bör någon form av hyreskontrakt upprättas för pojken kommer ju kanske inte vilja bo i villan för alltid och vad händer då? Har sambon besittningsrätt så kan dina barn få en hel del problem. Tror det kan vara en mycket bra idé att rådfråga en jurist och att ni sedan sätter er ner och pratar utan att du ställer för mycket krav utan att ni helt enkelt diskuterar och försöker komma överens. När jag var i tonåren för ca 15-20 år sedan (född 77) så låg barnpensionen efter min pappa på nästan 5000 kronor i månaden, men då var jag enda barnet. Pensionen kommer betalas ut till dig tills dess att sonen blir myndig och då betalas det ut pengar fram till dess att han går ut gymnasiet. Jag fick sista utbetalningen i maj. Bara så ni tänker på de detaljerna.

Beror väl på om det var PAPPANS hus, alltså han som står på allt, eller om de hade köpt det tillsammans. Men halva huset borde de ju ärva iaf.

Om han blir inskriven pa din adress sa borde du kunna fa inackorningsbidrag om han bor i sth.
Hör med kommunen.

Sedan har han ju studiebidraget ocksa. Om han är skriven hos styvmor sa borde han kunna fa bostadbidrag om ni skiver ett hyreskontrakt mellan pojken och styvmor.

Nagra ideer bara. Hör med försäkringskassan och kommunen.

Om du far ensam vardnad sa kanske han är tvugnen att vara skriven hos dig. Vad vet jag men ring och hör med försäkringskassan.

          

Det är inte jag som kontaktade en jurist först utan hon. Ja visst kostar barn men vi är två vuxna och en 13 åring och två små barn och vi har en matkostnad på ca 5000 i månaden och då har vi räknat med att vi köper pizza och går ut ibland och äter.
Att hon lär göra mer för sonen tvivlar jag på. Det är pappan som betalade allt, frågade de om pengar så fick de svaret "be pappa". Det var pappan som ställde upp för honom.  
Jag har sagt åt sonen att jag stödjer hans beslut om han vill bo kvar där. Jag kommer inte att tvinga hem honom får då skulle jag ha tagit med honom direkt. När han ringde så satte jag mig i bilen och åkte upp till honom och det var mitt i natten. Jag stödjer vad än min son beslutar men tyvärr så får han ta allt ansvar när det gäller att förmedla saker till mig och framför allt planera pappans begravning.
Pappans sambo kontaktade juristen först och dagen innan de skulle dit så nämde min son om det. Då kände jag att jag måste ta reda på vad som gäller. Jag kommer inte tvinga hem min son, han mår dåligt som det är nu och jag kommer alltid att stödja honom.
Jag vet inte om hon ägde halva huset eller om pappan ägde hela. Jag har sagt att jag vill att de ska ha en oberoende förmyndare för jag vill inte ha ansvaret för deras arv. 

Bostadsbidrag brukar man väl inte få för boende i egen villa? Dessutom får ju inte boendet vara för stort i förhållande till hur många som bor i det.

Till att börja med kan varken du eller styvmamman planera för sonens boende. Han är en minderårig som hittills har bott på heltid(?) hos sin pappa. När boendeföräldern dör kommer socialen att "lägga sig i" då det är deras skyldighet enligt lag att utreda och besluta om vårdnad och boende. Ni hade uppenbarligen gemensam vårdnad så alltså är du nu ensam vårdnadshavare. Alltså kommer socialen att fråga dig om pojken kommer att bo hos dig. Om inte så kommer de att avgöra vart han ska bo.

Vad gäller det keonomiska ska du nog skyndsamt kontakta en advokat. Pojken har ju rätt till underhåll från dig om han inte ska bo med dig men han har även rätt till barnpension och det är du som vårdnadshavare som ansöker om detta för honom.

Sen tillkommer ju arvsfrågan också. DU vet inte idag om det finns testamente eller annat som reglerar ägandet av huset nu styvmamman bor i med din son. Klart är väl att sonen i alla fall har del i bostaden om inte hela. Och då ska du naturligtvis inte betala någon hyreskostnad eller liknande om det nu blir så att din son ska bo kvar med styvmamman. Snarare är det väl hon som ska betala hyra till dig(sonen) i så fall för att hon får bo där. 

Du läste nog lite snabbt där va?

Jo, Soc kommer att blanda sig i och utreda eftersom de SKA göra det när en förälder dör som barnet bor med. Sen betyder inte det att pojken inte får bo kvar hos styvmamman och det skrev jag inte heller. 

Sen har jag aldrig påstått att sonen äger/ärver hela huset men det KAN vara så och därför råder jag till advokatkontakt. 

jag kommer inte ha någon ansvar över deras arv. Jag kommer att kräva en förmyndare till dem.

Dagen efter så blev jag och dottern "ivägkörd". Hon ville inte att vi skulle vara kvar. Sonen åkte till sin kompis.
Kort efter pappan dog ( nåon timme eller så) så frågar de sonen var han ska bo... Hur kan man göra så?? Jag har inte ens tänkt på det utan min son som såg hans pappa dö kan inte ta det beslutet då. På morognen så satt sambon och hennes kompis och hennes mamma och pratade ekonomi.. Visst undrar man vad man ska göra men sitta och diskutera vem ska ärva bilen och dyl när pappan bara varit död i ca 10 timmar. Dessutom så kom de med att jag ska adoptera bort min son till henne och det var min son som fick berätta der för mig.. För annars måste jag ju försörja honom... Självklart försörjer jag honom. Han har redan fått 800 till nödfalls utgifter och jag har betalat in pengar till han om han måste själv betala kostymen han ska ha på begravningen.

Varför min son plandrar och inte hon.. vet inte utan sonen har bestämt unan och han får berätta allt som hon vill till mig. Hon vill inte prata med mig och jag vet inte ens varför.. Jag har inget otalat med henne. Jag och barnens pappa har varit separerade i 11 år.

Jag är själv sambo och min sambo ger pengar om mina barn frågar honom. Visst är jag försörjninsskyldig och det kommer jag vara. Jag vet att min sambo hjälper mig och han ställer också upp för sonen vad än som händer.

Där ser man. Ja, när vi kollade upp om vi kunde få bostadsbidrag så fick vi höra att vi bodde för stort, men det kanske inte stämmer idag. Det är ju några år sedan.