Trotsig 18 månaders

Så var min dotter med när hon var 18 månader. Riktigt jobbigt... Min dotter går inte på dagis, men har brukat vara hos mormor/farmor när jag har jobbat ibland. Där var det inga problem men när vi sen kom hem spårade hon alltid ur totalt. Det höll i sig några månader, men nu här hon 20 månader gammal och det har blivit MYCKET bättre. Så håll ut, det blir bättre, men jag vet att det är riktigt jobbigt. Enligt BVC så är det väldigt vanligt att det blir så här vid 18 månader. Förr vissa märks det tydligare, min dotter har väldigt hett temperament, och för andra barn går det bättre.

Det är fullständigt normalt, min 15månaders gör likadant, jag pratade med en barnpsykolog om detta och hennes tips var att försöka avleda. så när jag lagar mat och han står och drar i mig och bara ska upp i famnen så estar jag att ge honom en gryta och slev så sitter han och låssas laga mat ett tag.

Är mycket kasta och slå i huvudet på mig just nu, fjärrkontroller och allt annat han kommer åt, men det är bara att fortsätta säga nej och ta bort saken och barnet från situationen om det behövs.

Detta kanske låter sjukt men jag blev glad när jag läste detta! Min son är snart 16 månader och är precis likadan. Jag är så uppstressad efter en heldag hemma med honom att jag tror att hjärtat ska stanna på mig. Hoppas också på att det är en övergående fas.

Det är inte trots det är en helt vanlig utvecklingsfas.
Just nu vill ditt barn så väldigt mycket och har ingen impulskontroll och klarar inte av att hantera sin känslor som kan uppstå. Det är skitjobbigt, jag har en 19 månaders här hemma som håller på exakt likadant.
Jag  har löst det som så att istället för att säga nej hela tiden och vara en tråkig mamma och stressa upp mig så plockar jag undan allt som han kan ta sönder eller göra sig illa på. Blomkrukorna låter han vara men det är allt jag har i fönsterna på så vis kan han stå där och titta ut om han vill. Jag har inget på bordet för man vet aldrig när han klättrar upp på det och så vidare.
Jag ser till att involvera honom i allt jag gör. Diskar jag står han på pallen jämte i bara blöja och hjälper till att diska. Tömmer jag tvättmaskinen får han bära tvätten och lägga den i torktumlaren. Dammsuger jag så turas vi om. Lagar jag mat får liten en egen skärbräda och en bordskniv och en bit gurka eller tomat som han kan dela. Bakar jag så måttar jag upp och liten får hälla i det i bunken. Visst tar det längre tid men det får det göra och visst blir det mer att städa men det brukar vara rätt lätt att städa efteråt för han brukar vara nöjd när han fått vara med.
Annars ser jag till att avleda. En av de roligaste sakerna är att gå in på toaletten, stänga dörren och lyfta på toalocket och plaska. Jag brukar sätta mig utanför och i samma stund som han stängt dörren så knackar jag på och vips så leker vi "vem knackar på dörren, tittut" och 99% av gångerna lyckas vi efter en stund gå bort från toaletten utan att ha rotat i den.

Maten lägger vi inte så stor vikt vid. Äter han så äter han. vissa dagar som idag har han ätit som en häst medan andra dagar som en mus. Skulle han musätit hela tiden hade jag kanske oroat mig men inte nu. Försöker alltid hitta vägar till att locka honom att äta. Just nu vägrar han sin gaffel utan vill äta med en stor och då får han göra det. Kastar han maten så är det tack för maten och så får man gå från bordet. Självklart är han välkommen tillbaka men har han börjat kasta mat brukar det bara betyda att han inte är hungrig/sugen eller helt enkelt inte tyckte om maten och då är det bättre att det får vara.

Men visst händer det att jag lyfter bort honom från situationen utan att avleda och visst händer det att han får ett utbrott men jag brukar försöka lyfta upp honom i famnen och så kramas vi och jag börjar alltid med att bejaka hans känslor och därefter förklara, "Jag vet att du blev besviken som inte fick tömma diskmaskinen men disken är smutsig fortfarande".

Vår son, 18 månader har blivit precis sådan sen ett par evckor tillbaka. Hu, och fy, men så har vi två äldre barn och vet att det ingår i åldersfasen så vi måste bita ihop och ha tålamod.

 

Må KRAFTEN komma till oss! :)

ujuj....ja så är det väl bara..."tyvärr", men vår son har lugnat sig betydligt nu och är 22 mån och mycket mer resonlig även om utbrott givetvis sker då och då fortfarande!

Åh, så det finns hopp? Jag trodde det skulle vara såhär och värre tills han är typ 4...

TS och ni andra, jag känner igen det. Mycket vilja just nu.

Håller med om att involvera är bästa medicinen. Han är numera alltid med och hjälper till med maten, med disken etc. 

Absolut inte
Själv tycker jag att jobbigaste tiden var just vid 1½ år, inte för att det är trots men det är så enormt mycket frustration, ilska och vilja i den åldern och det är verkligen en jobbig tid för dem! Det blir enklare om man inte ser på det som trots utan som frustration, det går över! När språket börjar utvecklas mer, impulskontrollen blir bättre och de börjar kunna kontrollera sina känslor mer så blir det lättare för dem. Vår dotter mer harmonisk än någonsin efter den värsta 18-månaderskrisen, och 2-årsåldern är helt underbar

Ja, trots är för mig något annat. Det är medveten provokation. Det gör han också, men inte så utpräglat. Snarare är det egen genuin vilja och bottenlös besvikelse, känslor av att vara kränkt och frustrerad, 100 gånger om dagen. Verkar jättejobbigt.

"Tyvärr" är han tvåspråkig. Det märks att han "egentligen" är mer verbal men hämmas av detta. Han förstår men kan inte prata särskilt mycket. Så det är en stor bit av del hela.

TS det är som sagt inte trots, men en nog så jobbig utvecklingsfas! Enligt mig betydligt jobbigare än den faktiska "trotsåldern" som inte kommer förrän närmare 3-årsåldern, om någonsin.

De har stark separationsångest också förövrigt, vilket kan förklara klängigheten. Det är inte trots att han är klängig och mammig, utan ett behov! Då är det bästa man kan göra att tillgodose det behovet, ta upp honom till din nivå när du tex diskar. Sätt honom i en stol intill dig eller ha honom i en sele etc om han vill bli buren. Försök också tänka på att släppa lite på kraven om vardagsbestyr för tillfället, så att du har mer tid och energi att ägna dig åt honom, för det behöver han! Det är inte trots i den bemärkelsen att du ska försöka motarbeta det, tvärtom måste du arbeta med honom för att underlätta så mycket som möjligt både för honom och för dig själv.

De kan också vara väldigt utmattade efter tex dagis vilket kan visa sig i extra klängighet, utbrott, frustration och ilska. Överstimulering är inte att leka med. Ibland kan det vara bra att bara sätta sig ner med barnet och sitta nära och ta det lugnt en stund, för att bara få varva ner. Han behöver fylla på med lite extra mamma just nu!

Undvik i det längsta nej och inte. Du måste hitta andra sätt att avleda, det blir bara värre när man går runt och tjatar dagarna i ända. Ingen mår bra av det! Hans största drift är att utforska, det är ett grundläggande behov och inte heller det betyder TROTS. Fundera på om det där nejet verkligen är nödvändigt. Välj dina strider!