Detta är så sjukt overkligt. Från en helt vanlig lördagskväll till ett inferno av sorg och förvirring. Min sambo och mina små barns pappa dog helt plötsligt och totalt oväntat i sömnen natten till i söndags. Här är vi kvar. Vad ska vi ta oss till? Finns det någon som gått igenom detta?
Beklagar er stora sorg!
Beklagar, många många kramar till er!!! Kan inte ens tänka mig hur hemskt detta måste vara!
Beklagar sorgen. Kan inte ens föreställa mig det kaos ni befinner er i.
Tipsar om tvillingmamma.blogspot.com/ de gick igenom just det för något år sedan.
Jag förstår åtminstone lite vad du går igenom. Min sons pappa (min man) gick bort i cancer när min son var en månad gammal (min man var 33 och jag 29). Han hade varit sjuk en längre tid, men sorgen och chocken blir inte mindre för det.
Det känns säkert nu för dig som att det aldrig kommer att kännas bättre, men det kommer det.
Tillåt dig själv att vara ledsen, prata och gråt ut. Jag skrev av mig, skrev skrev och skrev. Ta timme för timme, bara överlev till en början. Ät och drick, gör det mest grundläggande. Försök att behålla vardagsrutiner så långt det är möjligt. Ta han om det praktiska när du orkar. Alla omkring kommer att säga "om det är något jag kan göra.." - ta till vara på erbjudanena och dela ut uppgifter.
Nästa sommar när du sitter på stranden en solig dag och ser dina barn leka så kommer du säkert precis som jag att känna tacksamhet över att du får vara med i dina barns liv, och att det kanske finns en ljusning ändå.
finns inga ord jag kan säga som kan lindra din smärta... Men vill ändå sända dig en tanke och en bön...
Paniken sköljer över, hur gör man, hur ska vi klara oss? Det är så overkligt. Vet inte hur många gånger jag tänkt ringa och kolla när han kommer hem. Jag står inte ut.
Vilken mardröm du hamnat i!!!
Kan inte alls föreställa mig, men tänker ofta tanken.. "Hur ska jag överleva om min man dör".
Ta hjälp av dina vänner och din familj nu! Låt dem få hjälpa dig med de basala sakerna som att fixa middag, handla och liknande tills du kommer på fötter! Det är skönt för dig att inte behöva oroa dig om att barnen får middag och dessutom mår din familj lite lite bättre om de känner att de kan hjälpa dig i din svåra stund!
Stor kram och hoppas att du snart ser ett litet litet ljus!
Jag kan inte föreställa dig var du går igenom just nu men min pappa gick bort när jag var 3 och min syster 6 år gamla, mamma blev ensamstående precis som du över en natt..då han dog plötsligt vid 38 års ålder.
Se till att du får hjälp och någon att prata med. Tillåt dig att sörja och be om hjälp, se till att ha familj och släkt nära så du är så lite ensam som möjligt. Försök inte vara stolt och klara allting själv för du behöver stöd och hjälp och jag lovar att alla är villiga att ge dig detta.
massor av kramar till dig!
hej,
jag är så ledsen för din skull. min man drunkna för drygt fyra månader sen, våra tvillingar hade just fyllt ett. de första veckorna var värst. minns knappt något. hoppas du får och tar emot mycket stöd.
det är ännu hemskt, men jag tror att en dag blir det bra igen. och man har förvånansvärt mycket styrka när man måst. du kommer att klara det, även om det nu känns omöjligt. det kommer en kväll då du inte gråter dig till sömn, en morgon då du inte vill gråta utan kan vakna nästan nöjd. sen kommer nog sorgen alltid att finnas där och din sambo kommer alltid att vara en del av dig.