Du är inte en vän om du inte prioriterar vänskapen!

Ofta pratas det ju om riktiga vänner, hur många vänner man har etc och jag ser det som så att om man inte prioriterar vänskapen så är man inte en vän och det finns heller ingen vänskap. Jag är själv singel och pratar här inte om vänskap med personer som har ett helt annat liv, dvs har familj etc eftersom möjligheterna och tiden att ses självklart då ser annorlunda ut.

Med att prioritera en vän menar jag t ex att man inte använder en person som någon slags reserv när man redan frågat flera andra.  Inte heller ursäktar man sig gång på gång med hur mycket man har att göra när det tar 5 minuter att skicka iväg ett sms och fråga hur det är. Som en riktig vän bryr man sig och hör efter sina vänner även om det inte alltid finns tid att ses. En riktig vän glömmer en inte så fort han eller hon har fått det lite bättre själv eller har något att se fram emot.

Jag säger inte att det ska vara någon daglig kontakt eller att man alltid måste hinna ses. Men en vänskap där man ses över en fika några timmar då och då föra att avhandla och uppdatera varandra är inte vänskap för mig. Det kallar jag mer bekantskap där man pratar ytligheter och sen hörs man inte alls på många dagar.

Jag vet att många anser att de inte har denna tid för sina vänner, att det finns annat att prioritera, javisst men då är du heller ingen vän för mig. Jag vet också att många anser att man inte behöver ses speciellt ofta för att man ändå ska ses och känna sig som vänner. En vän för mig är någon som tar sig tiden och känner sig angelägen att ses, som tycker det är roligt att ses och därför inte heller tycker att det ska gå många dagar mellan varje gång man ses. En vän kan planera och bestämma saker utan att först "kolla av" läget med flera andra personer för att se om något bättre finns att tillgå.