Vi som är gravida och som vill vara lite hemliga (från systertråden!)

Snyggt, Julie!!!!
Och en sådan toppenfin trådstart också!  

Skriver ett inlägg på avdelning klagomuren:
Jag drömmer också jättemycket konstigt just nu. Det är krokodiler och biljakter och jag vet inte allt, sen vaknar jag alldeles upp i varv och har svårt att somna om så den här gravidtröttheten blir dubbelt så jäklig som den skulle behöva vara. Jag mår illa hela tiden, är sugen på allt möjligt men när jag fixat det jag nyss ville ha blir jag bara äcklad. Magen är ett kapitel för sig, den avskyr hur jag äter och att jag tar så mycket värktabletter som jag gör just nu. Jag tänker ofta varförvarförvarför när jag ligger och plågas på nätterna av ont i magen och mardrömmar... Hur kunde jag tänka att jag ville det här???

Åh nej!!! Håller tummarna så hårt så hårt att det är en sån där "normal" blödning och inget dumt!! Kram!

Julie: Jag har inte heller några känningar i brösten - tredje graviditeten och "hyllan" är precis som vanligt - som vanligt.  Yrsel har jag också haft, men inte riktigt så tidigt som dig, för mig har det orsakats av lågt blodtryck/blodtrycksfall. På tal om grundmage så berättade vi för blivande farmor/fafar o Mormor/morfar i v.20 med första barnet - snacka om grundmage!

Jag hoppas att illamåendet ska försvinna snart, även om det inte alls är lika illa som förra gången när jag fick svälja maten flera gånger ända fram till v.19. Jag är i v.10+ nu så än finns det tid att kräkas... 
Vi har inte berättat för någon ännu och så länge jag kan ha mina vanliga byxor utan att knäppa upp dem får det nog vara så också, det är gott om tid fram till BF i juli! Lite kul hade det varit att beräatta till jul, men det blir så stort då och jag trivs inte med det, plus att vi träffar nästan alla varje vecka. De enda vi inte träffar ofta är svägerskan med familj som bor i södra Sverige, men de överlever.
 

Så kul att nån mer har ost som last! Första graviditeten var det fetaost, fetaost och fetaost som gällde, men den här gången funkar visst vilken ost som helst men lite salt och lite lagom smakrik ost är en höjdare!
Annars är det för mig som för Leo - kött funkar inte alls. Bäst är att man blir bortbjuden och kan komma lite snyggt sent och sätta sig vid dukat bord och äta kött för det är inte köttet i sig som är ett problem utan matoset av kötträtter som får det att vända sig i magen. Det blir spännande att se hur man reagerar på julmaten, när doften av stek och lutfisk sätter sig i näsan. Hoppas verkligen att jag inte avslöjar mig!!!

God Jul allihopa!

Gott nytt år på er och god fortsättning på det nya året.

Håller tummarna för dig, Leo!

äntligen:
Inskrivningsrutinerna är olika i olika kommuner. Vissa har ett hälsosamtal tidigt, redan v.5-6-7, andra har inskrivning i v.12. Enligt FLs graviditetsverktyg bör man ha inskrivning kring v.12, men jag skrev in mig i v.16 med förra barnet och det var mest för att få en tid för RUL som jag kontaktade dem "redan" då. 
Känner du dig trygg med kostinformation etc kan du mycket väl vänta till v.12, tycker jag.  

Julie:
Kan du lägga in länkarna till gamla tråden och listorna i trådstarten? Sitter och "städar" bland mina favoriter...

Tausen:
Kolla med Apoteket eller din vårdcentral vilka mediciner du kan ta som gravid. VC kan göra bedömningen om dina besvär överväger eventuella risker med dina vanliga mediciner och apoteket kan rekommendera receptfria alternativ som kanske inte är riktigt lika effektiva som recepbelagda, men som hjälper tillräckligt bra ändå. Jag har faktiskt inte varit så väldigt trött (ännu), men jag ser till att komma i säng på kvällen framför allt annat och försöker hålla igång på dagen så att man inte stannar upp och känner efter för mycket.

Leo:
Jag är inne i v.13 och mår om möjligt ännu mer illa nu än tidigare. Illamåendet har varit långdraget för mig vid tidigare graviditeter och hållit mig på marken halvvägs in i graviditeten. Jobbigt! Glömde köpa Prostafen också, men jag har inte tyckt att de har funkat så bra förut.
Jag har blivit mer och mer nervös faktiskt. Nu har vi två friska barn och kanske är vår tur slut nu så det går på tok alldeles, men samtidigt kan man inte försäkra sig mot allt så nervositeten får man helt enkelt svälja och leva med. Eller hur?

Vi har gjort ett VUL och sett bebisen! En så himla fin liten en det bodde därinne! Läskigt bara att tänka att man lika gärna kunnat få ett trist besked, en bekant förlorade sin bebis i v.13 men det upptäcktes inte förrän i v.18. Otäckt!         

Leo:
Jag mår illa hela tiden, är jag vaken på natten mår jag illa då också. Äter jag mår jag illa, äter jag inte mår jag illa, matos är döden och det jag lever på och för just nu är cocacolan jag unnar mig för att kickstarta morgonen, därefter blir det inte mycket ätet, har tappat fem kilo nu, men känner mig ändå okej med att bebisen tar vad den behöver. Värst är att man blir så konstig i kroppen när musklerna inte får så mycket energi som de behöver och att allt man gör går superlångsamt. Men jag tar igen det sen, när illamåendet släpper!

Håller tummarna för ett högt hcg idag och toksprattel hos gyn imorgon (för visst gör de ett vul då?)!

Jag funderade också på KUB, men eftersom jag inte alls vet hur vi skulle bete oss vid ett dåligt besked så beslöt vi att inte göra något alls. :-/

  

Jag har gjort sockerbelastning tre gånger (två gånger vid graviditet).
Man fastar oftast från kvällen innan, åker till vc på morgonen där man tar ett stick i fingret, dricker en liten mugg sockerlösning (den nya sorten är mindre svår än den man fick för några år sedan - den var så sirapig att den ville åka ner i en enda klunk!) och väntar två timmar på nästa stick i fingret. Har man för högt värde vid första sticket ställer man in hela grejen.
Jag kommer att få göra en igen - fjärde gången på fyra år då.   
Ett tips är att ta med nåt att äta när man är klar för man kan känna sig lite vinglig efter sockerkicken och att bereda sig på att man inte känner sig som folk på ytterligare några timmar. Sen kan man alltid fråga om man kan få låna ett vilrum eller liknande under väntetiden så man slipper sitta i väntrummet en halv evighet.