Bör min dotter träffa min döende mamma?

Jag tycker nog att du kan ta med dottern. Jag hade nog gjort det. Men det är svårt

Förstår inte barn egentligen mer än vi tror? Kanske är det viktigt för henne att förstå vad som hänt mormor. Jag hade nog tagit med mitt barn och förklarat mycket rakt och enkelt vad som händer. Kanske att du ska förbereda henne noga innan ni åker dit att mormor inte är som vanligt osv. Hon behöver antagligen bearbeta sin sorg sedan hon också och kanske att det blir lättare om hon förstår vad som hänt lite bättre.

När min pappa låg för döden i cancer var vi alla där i omgångar. Min dotter var ca 4 år då och visste att morfar skulle dö för att han var gammal och sjuk. Det fungerade bra och det blev lättare att förklara begravningen och graven mm. Barn klarar sorg, ofta tom bättre än vuxna.

Hade nog också valt att ta med barnet. Kanske hon kan få en liten förståelse för att mormor är bort en dag, givetvis kommer nog många frågor att uppstå men vissa bara att du finns där och svara så gott du kan på allt.
Jag tänker även att din mamma skulle vara glad av vetenskapen att barnbarnet är där.

Men självklart ska dottern träffa mormor...varför ska hon inte göra det? Du kan inte skydda dottern mot döden och sorgen som kommer, men du kan finnas vid hennes sida hela tiden.

Du kan även kontakta någon begravningsbyra och be om en bok för barnen som förklarar döden.... tror den heter nåt med morfar och fåren? Alla begravningsbyråer har denna bok. 

Visa*

När min mor gick bort (var visserligen 12) fick jag inte följa med till sjukhuset och ta farväl vilket jag fortfarande är arg på min far för nu 15 år senare.

Om dom har en bra kontakt tycker jag absolut att dom ska få ta farväl... Vet att min son skulle vilja gjort det när farfar gick bort i alla fall.

Klart att hon skall träffa sin mormor!

När min mormor gick bort i somras lät vi bägge barnen träffa henne kvällen innan hon gick bort. Mormor hade levercancer och var inte kontaktbar knappt alls. Men när jag kom in med barnen tittade hon väldigt koncentrerat på dem och reagerade när dom höll hennes hand. Det märktes tydligt att det betydde mycket för henne att dom kom och sa hejdå. Barnen är 4 och 7 år gamla och det var en väldigt känslomässig men fin stund för både dem, mig och mormor (tror jag). Hon var bara 65 år och de hade varit mycket hos henne på helger och lov. Hon var en stor del av deras liv och jag vet att hon älskade dem otroligt mycket. Såhär i efterhand är jag väldigt glad att vi tog beslutet att låta dem träffa henne även om hon inte var den gammelmormor som de minns och saknar. Det var ett fint avsked och även om jag inte tror att fyraåringen förstod vad som hände så tror jag att det var väldigt bra att vi tog med henne, främst för mormors skull. Hur det har påverkat dottern är det nästan för tidigt att säga, men i nuläget känns det enbart positivt att vi tog dit henne. Det är ett vackert och starkt minne som jag kommer att bära med mig hela livet. När mormor hörde mina barns röster var det sista gången som hon öppnade ögonen och verkligen var där med oss. Jag tror att hon väntade på dem innan hon släppte taget.

Mina barn fick träffa mormor innan hon dog, jag tror det betydde mycket för dem. Att få ses en sista gång.

Ja hon bör få träffa din mamma, sin mormor. Hon behöver ta farväl precis som du. Annars blir det inte verklighet för henne att mormodern har gått bort. Det kan bli traumatiskt...

Jag beklagar

har jobbat på en palliativ avdelning å min erfarenhet är att barn bör få ta farväl för att starta sin sorg men det finns mycket skrivet om barn och döden jag rekommenderar att du läser lite  om du känner dig osäker och vill ha stöd i hur du bäst stöder henne mitt i allt detta svåra
sänder en styrke kram till er i denna svåra stund

Håller med, tror/vet att det är jätteviktigt att barnen får vara med! Extra viktigt när hon inte fått veta hur sjuk mormor verkligen är. Boken heter "Farfar och lammen" och är verkligen att rekommendera. Mina barn som är 4 och 6 år gamla tycker mycket om den och vi läste den mycket när de miste tre av sina gammelmor- och farföräldrar på bara ett par månader för två år sedan. Biblioteket har också många bra böcker om sorg för barn.

Döden är en naturlig del av livet och jag ser ingen anledning att gömma den biten för henne. Självklart göra det så odramatiskt som möjligt. Låta henne vara med hela vägen, prata massor, om hon vill och behöver. Jag tror att barn som får uppleva döden på ett odramatiskt sätt, på ett naturligt sätt faktiskt har igen det senare i livet. Det är första gången hon kommer få uppleva döden på nära håll, men absolut inte sista. (tyvärr)

Så för hennes skull, ja, jag tycker att dom ska få ses, förbereda henne innan och skapa inte nåt drama runt det.

Hej igen!

Stort tack till alla om svarat. Vi var på sjukhuset en stund nu på dagen och det var jättefint. Mamma vaknade till och blev glad, min dotter hade med sig en ängel och min mamma såg det och sa att det var fint, sedan somnade hon igen. Jag förklarade vad allt var och min dotter fick kolla på alla slangar, prova en sjukhussäng och sedan bjöd personalen på kakor och saft. Väldigt odramatatiskt och lugnt.

Det var en fin stund och jag är glad att jag åkte dit. Så om någon annan sitter i samma val och kval så säger jag bara ta dit barnen! Det är skönt att även kunna reflektera till detta besök när hon i framtiden frågar var mormor är.

Tack igen! 

Vad fint att ni fick en fin stund tillsammans att minnas sedan. Kram

Skönt att det gick så fint med besöket TS.

Jag vill oxå dela med mig av en erfarenhet i frågan:

En av mina bästa vänner dog hastigt i en stroke. Innan hon gick bort låg hon i respirator i 4 dygn. Hon hade 3 barn, den yngsta var 5 år gammal. Jag pratade mycket med hennes pappa om hon skulle besöka sin mamma på sjukhuset och säga hejdå eller inte. Vi velade fram och tillbaka men kom sedan fram till att det bästa vore om dottern fick träffa sin mamma en sista gång. Detta för att mamma inte bara skulle försvinna. Det blev ett fint (och hjärtskärande) avsked då lillskruttan sjöng för sin mamma, kammade hennes hår och berättade om hur mycket hon skulle sakna henne.

Nu 1 år senare pratar dottern ibland om hur fin mamma var när hon sa hejdå, som en ängel utan vingar!