Ni med mera stillsamma och lugna barn...

Jag tycker själv att jag har ett lugnt barn. Jag tror dock att det där med vad som är lugnt och inte är väldigt subjektivt. Ett barn kan ju faktiskt på det stora hela vara rätt lugnt även om han/hon river ned saker ibland. Att riva ned kan man se som att utforska och det är utveckling. Man behöver som förälder inte uppleva det som stökigt. Kanske handlar det mycket om hur man som förälder känner det.

När jag säger att min flicka är lugn så menar jag att hon för det mesta är glad och nöjd. Gnäller gör hon bara när hon behöver mat eller vill sova. Sedan kan hon visst riva ned saker ibland för att hon är nyfiken och vill utforska, men det tror jag bara är normalt. Jag tror ändå att hon river ned relativt lite saker. Hon har inte börjat gå än, men ställer sig mot bordet.

Ett exempel på något som JAG tycker är lugnt:
När hon började krypa och kom åt understa bokhyllan började hon riva ut böcker. Det är normalt, inte stökigt tycker JAG. Vi lät henne hållas och i början ville hon riva sönder böckerna. Jag lät henne göra det med 2 böcker, men tog ifrån henne resten. Nu river hon inte bland böckerna längre. Nu kan hon plocka ut en bok och börja blöddra i den istället. Det tycker jag är rätt lugnt. Det är också spännande att se den utvecklingen. Från att riva sönder till att bläddra och bara titta.

Nej, för vår del var det 4:e barnet som var så där lugnt och stillsamt. Hon var alltid glad och solig och världens lättaste att ha att göra med. Efter 3 "vilddjur", så kände vi oss bara lyckligt lottade och njöt av vår goda tur!

trolltjejen_ jag håller helt klart med dig! Du beskrev det bättre än mig!
Naturligtvis så måste ju barnet få testa och hon har visst "rivit ner saker ibland" och älskar att sitta o bläddra i böcker efter att också ha mest rivit i dom först Det är helt klart utvecklande på många sätt!
Hon blir nog en bokmal när hon blir stor!

men jag menar att just ganska generellt så känns det som att hon inte är lika aktiv och "på" som många andra barn jag umgås med eller ser på öppna förskolan te.x.

jag själv är förskollärare och vet mycket väl hur barn utvecklas och att det är heeelt normalt att de är så olika
Men jag är ändå nyfiken på hur ni andra tänker kring detta, så kom gärna med fler berättelser om era barn!

lövet2_ men så intressant då för er att se den skillnaden! Och få den härligt lugna erfarenheten! Även om de andra säkert är lika härliga på sitt sätt

Jag kan väl ta ett annat exempel då.

Jo, jag har noterat skillnaden mellan mitt barn och endel andra. T.ex. finns de barn som är mer "gåpåiga", som kryper fram snabbt och snor leksaker från andra barn. När det har hänt har min dotter inte hängt med riktigt utan tittat lite förvånat. Någon pojk satte nästan ändan i ansiktet på sig för han blev så ivrig i att få sin leksak och var mindre intresserad av henne. Men sådana är ju barn. Olika alltså. Mycket har det kanske att göra med hur gamla de är. Jag har märkt att min flicka trivs bättre med barn som är ett par månader yngre. Då är det lugnare och hon blir inte överkörd. De är de barnen som

ja min son är oxå lugn men nästan lite farligare på det sättet för han klättrar väldigt mycket.... han är nu 16 månader och han övade länge på att gå och höll sig alltid i möbler...detta höll han säkert på med i 3 månader....

han kan studera saker länge och har inga problem med att leka själv. Är en mycket nyfiken och pratglad kille men hänger inte alltid med i sina kompisar fart och blir av med leksaker som han leker med och han brukar finna sig i det och hitta på nåt annat. (vi vuxna säger ofta till då jim inte gör det) Han har en enorm vilja och kan bli väldigt sur om det inte går som han vill. Men att gå i affärer och så finner han sig i och sitter snällt i sin vagn...inte alla som gör...men för den saken skull handlar jag inte längre än nödvändigt....

På hans rum är det oftast inte så stökigt efetr som han inte tar fram allt som finns...lugn harmonisk kille... får la se hur det blir när han blir äldre hihi

mimer.. vi har nog rätt lika barn. din beskrivning av din dotter påminner helt klart om hur min dotter är!

lilleli _ hihi ja de kanske tar igen allt som tonåringar o blir vilda då?

hidden angel _ skönt att det finns fler som känner igen sig...jag kan känna mig lite ensam ibland med mitt lugna o ganska stillsamma barn
De andra har liksom mera gemensamt när de ojjar sig över hur aktiva barnen är osv...knasigt va? Jag är ju självklart hur lycklig som helst över att hon är på just det här sättet, men skulle väl ibland vilja prata med någon som har liknande barn!
Kul att det finns fler här iallafall alltså!

Alla mina tre barn har varit (och är) väldigt lugna.
Jag har aldrig behövt möblera om här hemma då dom varit runt ett år.
När vi har varit hemma hos andra så fick vi ofta höra "vad lugn han/hon är".
Jag själv var likadan som liten. Och min mamma kunde ibland tro att det var något fel på mig eftersom jag alltid var så nöjd och lugn.
Min äldre syster var en riktig vilding och hennes dotter är en riktig kopia av henne som liten
Kanske det är ärftligt?

Jag tror också att det är ärftligt till viss del, jag var också lugn o stillsam som liten...ville helst sitta med de vuxna och lyssna när de drack kaffe riktigt nyfiken mao