Biomamman använder barnen som vapen

Jag är en av alla dem som har problem med biomamman. Eller snarare: biomamman har problem med mig. När jag träffade min sambo visste jag att det var en paketlösning jag valde, men vad det faktiskt innebar hade jag faktiskt ingen aning om. Med barnen går det bra, men mamman verkar ha gjort det till sin livsuppgift att göra livet besvärligt för mig och min sambo. Just det hade jag väl kunnat stå ut med, men det är ju faktiskt barnen som får betala priset och det känns så fruktansvärt orättvist!

Biomamman har gjort väldigt klart för min sambo och mig att jag inte är välkommen på tillställningar som rör deras gemensamma barn. Där ska bara "den riktiga familjen" vara, som hon yttrycker det. Senast igår sa hon:

"Ifall inte ni kan respektera att jag inte vill att E närvarar vid tillställningar för våra barn så kan inte jag gå och då blir jag tvungen att säga det till barnen!".

Mannen och jag har inte levt tillsammans så länge än och har hittills valt att inte kommentera det kravet över huvud taget. Istället har jag helt tyst bara hållit mig undan och gett barnen ursäkten att jag jobbar eller ska hälsa på min mamma eller syster eller liknande. Deras mamma drar sig inte för att dra in dem i konflikterna och be dem välja ifall de vill ha henne eller mig på plats - och naturligtvis väljer de alltid mamma i första hand! Det är naturligt och jag förväntar mig ingenting annat. Men att lägga över ansvaret  på dem och tvinga dem välja bort någon skadar inte främst mig utan dem. Det är tydligt att de får dåligt samvete och är ledsna och olustiga varje gång det händer.

Nu ringde mannen precis och berättade om luciafirandet på förskolan. Mamman och båda barnen hade varit där och den äldsta flickan, som ska ha 6-årskalas på lördag, hade kommit fram och tydligt besvärad sagt:

"Pappa, jag vill inte att E kommer på mitt kalas"

Det är inte så svårt att lista ut vem som sagt det. Jag har inte vetat hur fan jag ska hantera det när mamman snackar ner mig eller talar om för dem vad de ska säga, tänka och tycka. Jag vill inte att barnen ska försättas i någon lojalitetskonflikt eller behöva känna dåligt samvete inför mig. Men samtidigt kan jag inte låta henne förstöra vår relation och ge barnen olustkänslor för att de faktiskt tycker om mig - mot mammans vilja. Mannen och jag funderade igenom det här igår och pratade om hur vi ska hantera liknande situationer i framtiden och vi kom fram till fjölande:

Det viktigaste är att barnen ska slippa ta ansvar för de vuxnas konflikter eller behöva välja sida - även om då det 'bara' är mig de behöver välja bort. (Det finns situationer där deras mamma vill få dem att välja mellan mamma och pappa också, och det är ju ännu mycket värre!). Därför kommer jag i fortsättningen att gå på tillställningar med barnen när mannen och jag bestämmer att det är lämpligt - oavsett vad mamman säger eller hotar med. Om mamman väljer att inte komma på grund av mig så är det helt enkelt hennes val. Ifall flickorna säger att de inte vill ha mig där så går jag ändå ifall vi bestämt det, för det är bättre att de blir arga på mig eller pappan än att de ska behöva vara de som bestämmer och därmed blir inblandade i de vuxnas konflikter. Jag kommer inte att försöka ta uppmärksamhet ifrån mamman eller göra någon sak av min närvaro. Men jag kommer att vara där. Pappan och jag kommer att göra klart för barnen att de inte kan välja i den frågan utan det är upp till de vuxna att bestämma vad de gör och inte gör. På det sättet kan hon inte använda barnen som vapen och de sliipper ta ett ansvar som de inte ska behöva ta. Jag hoppas verkligen att det här är rätt väg att gå. Alla andra alternativ vi funderat på hittills har varit sämre.

Hur har ni andra med besvärliga relationer med biomamman löst liknande situationer och problem? Finns det andra lösningar som fungerar bra, utan att man behöver dra in barnen i konflikterna och utan att jag som ny vuxen i deras liv behöver ta avstånd från eller välja bort dem?