Från sambos till särbos - kan det funka?

Japp, det kan funka utmärkt. Vi var sambos i 4 år, flyttade ifrån varandra och har nu varit särbos i 6 år.  

Ja, vi har två barn. Ett fött innan vi flyttade isär, och ett efter.
Dottern var 3 år när vi flyttade isär, hon reagerade i stort sett inte alls för vi gjorde ingen grej av det. Vi fortsatte att umgås nästan varje dag, så skillnaden bkev inte så stor.

Vi funkade dåligt som sambos för att han jobbade, hade fritidsintressen, samt en hemmahobby som störde resten av familjen (Haha, försöker att inte skriva alltför öppet, men jag inser att det mest låter knäppt) vilket gjorde att vi inte hade nästan någon tid tillsammans, och när han väl var hemma så störde hobbyn halvt ihjäl mig.
Det blev mycket tjafs.

När vi flyttade ifrån varandra  så kunde han ägna sig åt sitt hur mycket han ville de dagar vi inte sågs, men när vi träffades så umgicks vi verkligen.

Är man på grinigt humör en dag, då behöver man inte träffas, och man slipper mycket av det här vardagstjafset. 

Han flyttade. Kommer inte ihåg hur omgivningen reagerade, tror inte det var någon speciell reaktion faktiskt, eftersom vi fortfarande var tillsammans.

Aha, då kan jag förstå att det känns extra jobbigt. Men din sambo då, vad tycker han om henne?
Du får se det som så att om ni fortsätter som sambos så kanske er situation blir värre och ni gör slut, då har hon ju verkligen en chans hos honom (om han vill förstås).
Provar ni som särbos så kan det ju bli som för oss, att det blir mycket bättre och då har hon ju inget för det om hon försöker nästla sig in.
Men tro mig, jag förstår hur du känner ang det!