Inom en timme ska jag skriva på ett kontrakt som gör att vi går från sammanboende till särboende. Jag hoppas det är vad som kommer att rädda vår relation. Relationer och familjer kan se ut på olika sätt, det är bara ni som bestämmer hur det ska fungera för er.
Nu har jag flyttat och det känns jättekonstigt. Min man som aldrig varit intresserad av inredning har börjat tokinreda den lägenheten jag flyttar ifrån. Och jag känner bara "jaha, NU?" Varför kunde du inte ha visat lite av det här intresset förrut. Samma sak på det sociala planet, genom alla år har jag känt att vårt sociala liv till 99% består av människor som jag kände först och bett honom jobba på sitt sociala nätverk så att vi träffar dom också. NU träffar han sina vänner och tar hem dom, och jag tycker det känns så konstigt att komma och vara gäst i det hem jag precis flyttat från, att det nästan känns övermäktigt. Och att dessutom träffa människor som jag aldrig träffat förrut.
Och jag undrar bara varför? Nån som har nån klok tanke kring detta?
Kanske, men det känns mer som en demonstration "nu ska jag visa dig.." Det känns konstigt att han ber mig vara smakråd för olika möbler han funderar på att köpa. Och jag vet inte om det här främjar ett framtida sammanboende, skulle det här fortsätta på ett bra sätt eller bara gå tillbaka till som det var förut?