Hur ska jag gå tillväga nu??!

Nu är det ju bara en känsla du har att personalen skulle tro att din son har autism, det är ju inte alls säkert att det är så. Vad har förskolan erbjudit för hjälp? Vad har de gjort för insatser? Vad vill de att ni som familj ska göra? Var med en dag på förskolan så du får se vad de pratar om.

Om BVC har utrett (på vilket sätt?) och de inte förstår det er förskola syftar på, så borde väl det intressanta vara hans situation på förskolan. Om han inte kommunicerar där och sluter sig så borde det ju då vara förskolan och hans situation där som är var skon klämmer så att säga.

Min äldsta har varit sen med talet. Han har inga svårigheter vad gäller förståelsen men vi tjatade oss till en remiss till logoped eftersom han rent talmässigt varit senare än "normalt". Om du själv har funderingar kring hans tal så ligg på lite där om ni inte redan varit hos logoped. Jätteskönt att ha logopedkontakt. För vår del handlar det om uttalssvårigheter som troligtvis har munmotoriska orsaker.

Jag tycker att du ska vara med en dag. Oavsett hur han beteer sig så får ju en av er så den andres sida. Vad menar förskolepersonalen att ni ska göra? De måste ju ha en plan?

Filma honom hemma och ta med filmen

Ha, du hade redan tänkt på det. Hahahaha. Jag tänkte inte riktigt på allvar. Coolt. 

Så, problemet är inte vad han kan eller inte utan att han inte känner sig tillräckligt trygg i barngruppen för att våga vara "sig själv". 

Så boka det där mötet med dem eller/och följ med en dag. Förklara tydligt att du inte är orolig för hans utveckling eftersom du och BVC vet att han kan allt han ska kunna. Säg att du vill att ni ger det lite tid. Men att de gärna får föra dag/veckobok över hans framsteg. 

 

Vettu, även om det är lätt att säga så är det bara du som vet om du vill hjälpa din son eller inte.

Däremot finner jag det högst troligt att > 95% av alla mammor faktiskt VILL hjälpa sina barn. Däribland du

Jag utgår alltid från att människor har goda avsikter, det är en roligare värld att leva i. Sen blir jag förvånad någon gång in emellan.  

 

jag skulle vara med barnet en hel dag på dagis och sen filma allt han kan.
Annars byta dagis om det är möjlit. 

Förstår att det är jobbigt. I och med att dagis har tagit upp din sons utveckling tre gånger och även kontaktat en specialpedagog så tycker jag att ändå du ska ta deras oro på allvar. Egentligen är det positivt att ni har ett dagis som verkar bry sig om er sons utveckling och som tar tag i det . Dumt att ni föräldrar inte har fått ett möte med specialpedagogen och personalen bara. Jag tycker att du ska kräva det så fort det finns möjlighet.
  
Jag vet hur jobbigt det är när utomstående och personal lägger sig i sitt eget barns utveckling. Jag reagerade med ilska och med bortförklaringar när det hände oss. Nu så här efteråt är jag enbart tacksam. Till skillnad från din son så hade min son faktiskt autism och det fanns tydliga tecken på det. Men samtidigt så kunde ju min son en massa saker som varken dagispersonalen, barnpsykologen eller bvc såg och jag avfärdade alla misstankar på autism ända tills jag satt där med diagnospapprerna i handen. Tyvärr har jag mött föräldrar vars barn inte fått sin diagnos förrän i femårsåldern, just för att dagispersonal och framföralllt bvc inte reagerat (som förälder avfärdar man gärna sin egen oro och litar på professionella, eftersom det är så jobbigt att inse att det är något fel). Jag önskar att det fanns fler förskolor som din, där personalen verkligen ser barnen och bryr sig .

Vad bra att du har kontakt med bvc och att ni ska få träffa en logoped. Då finns det flera professionella som kan hålla koll på din sons språkutveckling, förutom förskolan .

Många föräldrar är livrädda för ens barn ska ha autism och det var jag också. Jag kan verkligen förstå att du är rädd eftersom ni har det i släkten och du på nära håll har sett hur jobbigt det kan vara. Autism kan vara ärftligt, men i många fall kan det bero på de novo mutationer (som uppstår i samband med befruktningen). Det är normalt att oroa sig, men försök inte att låta oron ta överhanden. Din son behöver inte alls ha autism. Det finns många andra orsaker till ett försenat språk. Alla mina barn har varit sena med språket  (även de utan autism). Språket har också kommit först här hemma, precis som du beskriver, medan de på dagis först senare har hört och förstått de första orden.

Sedan så är det så att det går att leva ett bra liv trots en autismdiagnos. Min pojke är ju samma underbara människa med eller utan en diagnos på ett papper. Idag är jag inte rädd för autism för jag ser vilka möjligheter till utveckling och livskvalité som det finns hos barn med autism (däremot är jag rädd för en massa andra  sjukdomar och funktionshinder) . Jag är inte heller olyckligare än andra föräldrar . Jag har också träffat endel autistiska barn de senaste åren och jag häpnar över hur olika autismen ser ut. De föräldrar som har det tuffast är de som har barn som har en grav utvecklingsstörning förutom autismen. De barnen behöver mest stöd och familjen är beroende av personlig assistans för att få ett fungerande familjeliv. Avvikelserna hos dessa barn brukar märkas under den första spädbarnstiden pga den grava utvecklingsstörningen, men själv autismen ser man först något senare.

Sedan finns det barn som jag inte upptäcker autistiska drag hos förrän jag tillbringat ganska mycket tid med de barnen. Det som har förvånat mig allra mest är att majoriteten av de autistiska barn som jag har träffat ändå varit sociala. De tar kontakt (om än på ett udda sätt), de kan samspela (även om samspelet är skörare och mer flyktigt), de kan kommunicera på olika sätt (men begränsat, jämfört med normala barn). Det finns barn som kommer fram direkt, ger mig en kram och sätter sig i mitt knä eller som kommer fram och pratar och pratar om sina specialintressen. Jag har träffat enstaka barn med autism som varit blyga (och det tycker jag är ett ganska normalt drag som tyder på en viss social medvetenhet) men som ändå brukar tina upp så småningom. De flesta av barnen har det också gått att leka enkla buslekar med och de har hakat på. Jag har verkligen fått omvärdera min syn på autism, som för mig var ett barn som satt och vaggade för sig själv i ett hörn .

Be BVC komma till förskolan och berätta?