umgänge med barnet

Hej!
Tråkigt att du ska bli motarbetad när du håller på med det viktigaste man kan göra, nämligen att skapa en relation till ditt barn.
Det låter som om ni lagt upp umgänget på ett bra sätt för åldern och jag vet att ni kan gå vidare och utveckla det så länge det inte finns några rättsliga hinder från socialtjänsten.
Ett barn som är 5 månader börjar bli mer och mer medveten om sin relation till mamma som ju i det här fallet är huvudvårdare men också till sin pappa. Att hon gråter när du kommer betyder att hon nu är alldeles klar över att du inte är mamma. Vilket är ett steg i hennes utveckling. Nu är hon redo att lära känna dig och för det behövs det tid. Att utöka till 4 timmar är inget hinder. Om det är svårt att vara under samma tak som mamma, så börja ta lite promenader, gör utflykter och utöka så småningom till att hon får komma hem till dig.
Om du vid något tillfälle skulle märka att hon är otröstlig så återvänd med henne till mamma lite tidigare. Ibland kan barn reagera så om de har någon infektion eller liknande. Just då orkar de inte ta utmaningen att utvecklas i samma takt.
Så känn efter ha förtröstan och fortsätt jobba för ditt umgänge. Helst utan att ta strid med varken mamma eller socialtjänst eftersom det oftast gör det svårare. 
Lycka till!
Margit Ekenbark 

Jag kan inte förstå hur mamman kan säga att vår dotter är rädd för mig, hon bli alltid glad när jag kommer, är hon ledsen så får jag henne lugn och oftast somnar hon.
anledningen till att hon var ledsen(gallskrek enligt mamman) var för att hon  inte sovit efter lunchen innan jag kom.
Det använder hon emot mig.
men om barnet är rädd för mig, borde hon inte visa det bättre i så fall?
än att visa det med glädje och skratt...

Mamman säger att hon är rädd för alla män, och börjar även bli det för kvinnor..
ändå ska hon låta henne träffa tomten på julafton.
enligt mig är det fel då hon är rädd för det mesta tydligen, en maskerad man borde inte göra saken bättre?

Hej igen!
Det låter som om ditt  ex är lite orolig och osäker i omhändertagandet av sitt första barn, vilket inte är så ovanligt.
Ibland är det mamman som är mer orolig än barnet i sådana här situationer. Men det svåra är att du måste hantera det också. Diskutera inte så mycket rätt och fel utan fortsätt träffa barnet, ta hand om det så väl du kan och ge inte upp för att det är lite krångligt när barnet är så här litet. Det kommer att stabilisera sig både för mamman och barnet ju större det blir.
Med vänlig hälsning.
Margit