Lever i ett olyckligt förhållande!

Tack mem! Tur att du skrev det där sista. Jag tänkte inte på det. Har raderat all info om mig och alla bilder. Skapat ny signatur. Men den gamla syns visst ändå.

Jag kan inte kalla det våldsam, bara hårdhänt. Ta tag i armen hårt bara.

Jag ser ingen anledning till att stanna i detta förhållandet längre, tio år är länge nog. Det som gör ont i mig är att han kommer bli fruktansvärt ledsen, för han älskar verkligen mig. Det säger han iallafall och ibland visar han verkligen det. Men jag kan inte längre acceptera hans temperament. Jag mår dåligt av det. Men hur ska jag tala om att jag vill gå skilda vägar? Att jag vill börja leva ett eget liv? Jag får så dåligt samvete.

Som tur är kan jag prata med hans syster som förstår vad jag känner. Vi är jäkligt bra vänner. Hon säger att om vi separerar, ändras inte vår vänskap. Det är skönt att höra.

Vi har varit dåliga på att kommunicera med varandra. Han visste inte att jag kände såhär. Han älskar mig och tycker han förtjänar en andra chans. Så jag har gett honom en till chans nu, men jag kan inte lova att vi hittar tillbaka till varandra igen. Jobbigt när jag redan har vant mig vid tanken på eget liv. Så jobbigt att ta det steget bara. Inget kul att krossa hjärtat på pappan till mina barn, en kille jag levt med i tio år. Men varför kan andra skiljas men inte vi?!

Jag talar om för honom vad jag känner och vad jag vill. Men i slutändan blir det så att jag ger efter. Att se honom så ledsen och förstörd gjorde så ont i mig. Sen blev han ledsen pga tanken att inte vara med barnen varje dag. Jag kommer också tycka att det är jobbigt att inte se dem varje dag. Men jag känner ingen kärlek längre. Klart att jag älskar honom, det kommer jag alltid att göra. Men mitt hjärta bankar inte längre för honom.