Alexi skrev 2011-12-18 22:12:03 följande:
Kul att någon känner igen våra öh.
Sonen sträcker oftast ut hela armen mot en samtidigt som han säger öh, tolkas ofta som att han vill bli upplyft men inte alltid. Intressant att läsa att han inte jollrade osv också, för det är det jag har saknat hos sonen. Han kör perioder av dädädä men egentligen inget annat.
Vi har ju en väldigt språksen treåring också så jag hade ju hoppats att lillebror skulle vara tidigare (då det är rätt jobbigt att hon varit sen i språket för både henne och oss) men det verkar ju inte vara så hittills, de barn som är tidiga pratar väl redan ord vid ett år.
Jag var själv ett sånt barn som pratade tidigt och gick sent, dottern gick tidigt och pratade sent och sonen verkar vara sen på allt...
För att göra en utvikning, har ni varit hos logopeden på återbesök ännu? Har ni fått övningar på det där med munmotoriken och i så fall vad har det varit för typ av övningar och märker ni resultat? Vår treåring kan man höra och se att hon får jobba med munnen för att forma orden så det känns som att mycket av uttalet handlar om munmotorik. Vi ska bli kallade igen till logopeden om ett par månader, hon tyckte dottern var lite för ung för behandling ännu när vi var där i oktober.
Nej, vi har inte varit på återbesök ännu. Hoppas att det inte dröjer alltför länge. Det är rätt tydligt att det handlar om munmotorik för vår pojkes del också. Han försöker förstå hur han ska göra för att forma de bakre ljuden, men han kan bara inte. De senaste veckorna har han börjat få till ett ljud somligger aningens längr bak i munnen men en bra bit i från g och k ännu. Han dreglar fortfarande en hel del vilken också känns munmotoriskt. Vi har fått öva på en hel del vokalljud också som inte bara kommit lätt och automatiskt som det gjort för lillebror. Y uttalade han t.ex. länge som U..."ett, två, tre, fura"
.
Han har som sagt inte minsta problem med språket för övrigt. Han kan läsa kortare nybörjarböcker och är tidig med mycket "teoretiskt". När han var i din ålder din yngsta är så var han dock "sen" med allt. Sa inget, sen motoriskt etc. Jag var orolig för att han var så tyst. Vi har alltid tycket att han förstått bra och gjort det tidigt, men han var tyst. Som 1-åring hade han jollerljuden ma ma, ba ba och da da, men det användes oerhört sparsamt....bara någon enstaka gång, Det var ju inte så att han inte kommunicerade, men han kommunicerade mycket genom ögonkontakt (intensiv blick) och eh och öh....och så ett pekande finger. Han kommer nog aldrig att bli någon motorisk gigant, ligger liksom inte riktigt för honom, men han har ett jätteintresse för siffror, bokstäver, former.
Det har ju blivit bättre lite långsamt tycker jag. Han har inte alltid lika bråttom längre när han pratar, vilket gör hans tal tydligare. Hans meningar har även ökat i längd efterhand....förklarar och beskriver mer så att mottagaren inte måste förstå en massa underförstått.
. Här var det just uppfodrande och kunde betyda det mesta: "Titta där" "Vill ha den" "Kom"....ja, allt. Ville han något så kom "ÖH!" och ett ivrigt pekande finger. Ibland blev det många "Öh:n" på raken om han var väldigt ivrig, men ofta stod han bara och stirrade en intensivt i ögonen blixtstilla tills man begrep