Det har nu gått 8 månader, hur hittar man tillbaka till glädjen?
Jag vet egentligen inte var jag ska lägga min tråd, men prövar här..
Jag och min exman (barnens pappa) separerade för 9 månader sen. jag har inte ångrat beslutet för en sekund. Jag vill absolut inte gå tillbaka till honom, Jag känner ingen attraktion öht för honom, och våra två sista år tillsammans var väldigt stormiga med väldigt mycket bråk och konflikter..
Mitt problem är väl egentligen hur man någonsin får livet att fungera normalt igen. Jag har aldrig i hela mitt vuxna liv varit ensam förrän nu. Jag var 16 år då jag och min exman började vara tillsammans. Julen närmar sig med stormsteg, och jag ser bara fram emot det med fasa. Det suger verkligen. Det är nu alla ska vara glada, familjerna ska vara samlade..
Själv sitter jag här och känner mig bara som ett tomt skal. Har haft något kortare förjållande sen vi separerade men det har inte funkat. Känner mig bränd, vågar inte riktigt lita på någon. Så fruktansvärt rädd att bli lämnad...
Har tappat förmågan att se fram emot saker. Jag bryr mig inte längre. Jag gör saker bara för att jag är tvungen. Skulle helst bara sova bort dagarna. Hatar verkligen att vara ensam..
Kvällarna är det absolut värsta. Då finns det alldeles för mycket tid över för att fundera.. Jag fattar inte hur jag ska orka vidare snart..
Vill bara förtydliga att jag absolut inte vill tillbaka till mitt ex. Det är inte därför jag känner såhär..
Någon som känner igen sig? Någon som är eller har varit där jag är nu? Jag vet snart inte var jag ska ta vägen..