• Maggi74

    När ska det bli min tur????

    Usch, jag känner mig så hjälplös........är inne i en svacka för tillfället och har svårt att ta mig ur den......

    Har haft en tuff tid bakom oss med två graviditeter där den första slutade i v.18 och den andra i v.8. Första gången förlorade vi vårt barn p.g.a en infektion jag hade i underlivet som ingen visste om. Detta gjorde så att mitt vatten gick efter knappt halva graviditeten. Andra gången så var det ett "normalt" missfall........

    Båda gångerna tog det endast två månader för mig att bli gravid (från att vi började försöka) men nu har det gått nästan 8 månader utan att något har hänt....och det är otroligt frustrerande. Jag vet att det inte är ovanligt att det tar upp mot ett år innan man blir gravid, men då det gått så fort tidigare så är det jättejobbigt att jag inte blir gravid nu.

    Vi vill så gärna ha barn och både jag och sambon är 30+ och vi känner att vi inte har HUR långt tid som helst på oss......framför allt eftersom vi inte verkar ha så lätt att behålla bebisen i magen.

    Har egentligen ingen fråga att ställa..........ville bara skriva av mig lite. Finns det någon annan som känner igen sig kanske?

  • Svar på tråden När ska det bli min tur????
  • Maggi74

    Sudd: Ja, det är kanske som du säger......att kroppen behöver återhämta sig ett antal månader innan den är redo igen. Jag har bara tänkt att det är något som är fel på mig, men antagligen så har kroppen inte kommit igång ännu.

    Herus: Jag hoppas att det lyckas för er också. Förstår att det är kämpigt med 3 missfall bakom sig......

    upp0ner: Grattis till bebisen i magen!!! Önskar er all lycka i framtiden!'

    Tack för era värmande ord, de behövde jag verkligen!!!!

    Hoppas verkligen att 2006 blir VÅRT år, det är vi definitivt värda......eller hur?

    Kramar i massor från Maggi

  • Maggi74

    AHL: Din stackare...... Och jag förstår hur du känner det, ibland känns det som om man ALDRIG ska bli förälder. Jag har faktiskt tillochmed frågat min sambo hur han känner för att ev. behöva adoptera (även om vi absolut inte har gett upp ännu)!
    Han tycker att det är helt för tidigt att prata om adoption, då han försöker se positivt på framtiden.......

    Men visst, när man väl är gravid så känner man ändå inte något super-lycka utan mest oro......även om man innerst inne är glad....... Känskan är jättesvår att beskriva. Man vågar inte bli glad helt enkelt, i rädsla för att det ska gå fel igen.

    Snoddis: Gumman, en stor styrkekram tillbaka till dig.......beklagar din stora förlust..... Vi måste peppa varandra i de svåra stunder vi har ibland........

    Kramar Maggi

  • Maggi74

    Linn71: Tack så mycket för din värme och omtanke! Den är VÄL-behövlig ska du veta.......

  • Maggi74

    Snoddis: Ja, du har rätt, det ÄR ju en ny graviditet och inte ett nytt missfall........ Ibland behöver man bara höra det......
    Håller även tummarna för dig, vännen!

  • Maggi74

    Tack Eris och WEM för era uppmuntrande ord!!!!

    Eris: Ja, jag tror att du har helt rätt i att man sätter upp en "psykisk spärr" när man blir frustrerad. Har också hört talas om att man ska hitta på något eller som sagt; skaffa sig ett husdjur eller liknande.
    Har haft hund tidigare som tyvärr fick avlivas för 2 år sedan och då sa vi att vi skulle vänta med en ny hund till efter "barn var avklarat". Jag hade nämligen ett fruktansvärd graviditet första gången med massor av kraftiga blödningar, där vi åkte in & ut på sjukhuset i stort sett under hela graviditeten. Vill gärna ha en ny hund så småningom, men känner att jag verkligen vill satsa på en liten valp till 100% och risken finns ju att man inte kan om man får en ny strulig graviditet eller liknande.
    Men nu har vi visserligen en ny flytt inom 5 månader och då kommer man förmodlingen föra tankarna på annat håll........ .

    Men det är så skönt att höra att det finns solsken efter regn.........., det får en att inte ge upp hoppet!!!!!

    Önskar alla andra änglamammor ett stort LYCKA TILL och massor av kramar från mig!

  • Maggi74

    Myggan1: Ja, man ska nog låta det ta den tid som kroppen behöver för att komma igång igen.
    Hur går det för dig denna gången? Har bebben fått stanna i magen? Lycka till isåfall!!!!

  • Maggi74

    Sorry Myggan1, jag läste inte ditt inlägg innan. Ser att det verkar gå vägen denna gången! Ännu en gång: GRATTIS!!!!!

Svar på tråden När ska det bli min tur????