Kajsa Bergqvist är lesbisk. Så glad för hennes skull!

Varför skulle man känna sig lurad enbart för att ens ex har en relation med en person av ett annat kön än det man själv tillhör?

De personer som jag känner som varit i liknande situation har inte alls känts sig lurade. I alla fall inte av den anledningen

Måste man ha avsmak för män för att ha en relation med en kvinna? Tänk, det visste jag inte. Jag trodde i min enfald att man hade relationer med kvinnor för att man attraheras av kvinnor inte för att man äcklas av män.

Nu förstår jag inte riktigt. Ska man inte vara glad över att någon slutat förtrycka en del av sig själv? Nu verkar det inte vara så i det här fallet, enligt artikeln i QX, men i de fall där någon förnekat en viktig del av sig själv, för sig själv och/eller för andra, är inte det något att fira?

Jag kan förstå det där med förminskandet av personen. Och kan också tycka att det kan bli lite naivt gullegulligt. Men, ååå vad gulligt med bögar, typ. Men vad fan, på sätt och vis tycker jag att alla som har relationer med kvinnor är att gratulera oavsett vilket kön de själva har.

Och för den delen ett förminskande av vad det innebär att vara homo/bi. För så jävla roligt är det inte alltid att bryta mot normen, att förutsättas vara hetero, att ständigt behöva komma ut i olika sammanhang eller att ibland välja att inte komma ut för att det blir enklare så.

Fast det kan nog finnas de som startar en tråd om en kändis som har en ny heterorelation också. Själv har jag nog mest svårt att förstå fascinationen vid kändisar. Jag blir mer glad när någon jag känner får en ny, bra relation. Och kanske allra mest glad när någon bryter sig ur en dålig relation

Synligheten är superviktig. Jag ser en stor poäng med att kända personer inte döljer sitt familjeliv bara för att de inte är hetero.

Man behöver inte ha koll på gayvärlden alls, det räcker att ha koll på heterovärlden. Och där är vi och våra relationer inte särskilt synliga även om det blivit bättre. Men fortfarande förutsätts alla vara hetero tills något visar på motsatsen. Det har blivit bättre, det finns t ex föräldrar idag som inte hela tiden visar för sina barn att de förutsätter att barnen är heterosexuella och att de i framtiden kommer att ha relationer med någon av motsatt kön

Jag stödjer alla flator, bögar, bin och transpersoner just för att de bryter mot normen i detta avseende. Det är väldigt sällan som någon heterosexuell behöver stöd i att han eller hon är just hetero, men skulle det vara så stödjer jag den personen med. Och jag är glad för varje person som lever öppet.

Det är i många avseenden väldigt illa år 2011. Många icke-heterosexuella klarar sig bra i del flesta sammanhang. För en hel del är det helt odramatiskt att komma ut. Men det är inte alltid enkelt och de flesta av oss råkar ut för fördomar och diskriminering någon gång. Och det kan bli jävligt obehagligt när det händer. En del av oss blir hotade, misshandlade och mördade. Enbart på grund av vår kärlek.

Sen kan man såklart vända sig mot enstaka formuleringar, men de flesta inlägg på det här forumet är väl ändå inte så himla genomtänkta.

Fast man kanske bara blev lite glad och skrev lite ogenomtänkt. Jag kan hålla med om att det hos många heteron kan vara både naivt, nedsättande och förminskande när de ska uttala sitt stöd. Men jag måste erkänna att det är en del av mitt homohjärta som gläds varje gång jag hör talas om någon som inte är hetero.

Nu fick jag en känsla av att det var just så för TS, att homohjärtat (eller bihjärtat) tog ett litet glädjeskutt

Förresten, som det ärkehomo jag är så har jag bara läst om det på QX och inte i någon av kvällstidningarna. Och jag blev glad

Det är såklart kul för dig. Jag har personligen klarat mig bra som flata, liksom de flesta homo-. och bisexuella personer som jag känner, men jag blundar inte för hur det kan se ut för andra.

Jag har nästan aldrig råkat ut för något mer än att ständigt behöva komma ut. Men jag har vid enstaka tillfällen blivit hotad och trakasserad av okända människor bara för att jag betett mig på precis samma sätt mot min flickvän som jag skulle ha gjort om det varit en pojkvän. Det kan räcka med att se förälskad ut och hålla handen. Jag har fått närgångna frågor om helt galna saker. Jag har blivit nedlåtande behandlad av heteron som har velat vara snälla och visa sitt stöd. Det allra mesta i Stockholm.

Jag kan omöjligt låta bli att solidarisera mig med andra personer som har det värre än jag, oavsett orsak. Och handlar det om något jag delar med dem, t ex att inte vara hetero, eller att vara kvinna, så är det på ett annat sätt än om jag inte delar det som gör att de utsätts för förtryck. Därav det skämtsamma uttrycket homohjärta.

Men jag är skitglad över att vi har kommit så långt i samhället att många homo- och bisexuella inte anser sig behöva solidarisera med andra icke-heteron. Och att många har haft det så bra att de inte vet så mycket om hur det är att inte ha det lika lätt.

Varje gång du säger något om en kärleksrelation eller en flirt som du har eller har haft säger du något om din sexuella läggning, såvida du inte döljer könet på människan i fråga eller inte har relationer som du anser vara så betydelsefulla att du pratar om dem med andra människor. Har personen ett icke-könsneutralt namn räcker det att säga namnet.

Eftersom du är bi säger du inte allt om din sexuella läggning, inte på samma sätt som om du varit homo eller hetero, men del flesta människor gör i alla fall ett antagande att du är antingen homo eller hetero.

Om det är en person av motsatt kön har du i de flesta sammanhang definierat dig som normal, även om det i ditt fall inte säger allt om dig. Men omgivningen tolkar dig som normal, som heterosexuell. Men de uppfattar inte att du sagt något om din sexuella läggning, för det är ju bara normalt och naturligt att vara hetero. Skulle det vara en person av samma person som du själv är det mer troligt att den eller de du pratar med uppfattar det som att du har sagt något om din sexuella läggning.

Man kan beskriva det ungefär så här: I ett sammanhang där man inte vet så mycket om varandras familjeförhållanden pratar om vad man gjort i helgen. Om Kalle säger att han och hans fru varit ute i skogen och plockat svamp uppfattar de andra det som att har han sagt just det, att han plockat svamp. Hade han i stället sagt att han och hans man varit ute i skogen och plockat svamp uppfattas det som att han sagt "jag är bög". Dvs. i det ena fallet uppfattar men det som att han har pratat om sin sexuella läggning, i det andra fallet inte. (idén kommer från Hans Ytterberg. Det har funnits en längre text om det på nätet förut men jag hittar den inte)

Vad skulle du säga att Pride är? Blir lite nyfiken för det här stämmer inte alls överens med  den bild av Pride som jag har.

Om du verkligen vill veta  rekommenderar jag dig att läsa tråden så kanske du förstår lite mer. Annars kan du bara scrolla upp lite till #114 och läsa om att det du ser som att göra en stor grej kanske inte nödvändigtvis är det

Ingen aning men det är ett långt inlägg tre inlägg ovanför ditt.

Jag ska förtydliga mig liteJag ville illustrera att de flesta människor illusterar sin sexuella läggning i vardagliga situationer. varje gång man nämner sin partner vid namn har man sagt något om sin sexuella läggning. Med vissa undantag då, t.ex.  om man formulerar sig så att partnerns kön inte framgår eller om man är bög med lever i en heterorelation. Har man inga relationer som man vill diskutera med andra människor säger man såklart inget om sin sexuella läggning genom att nämna sin man/fru/flickvän/pojkvän/flört/dejt etc, men i många sammanhang är det vanligaste att människor har eller har haft relationer som de någon gång nämner.

Alltså är det så att de flesta människor deklarerar sin sexuella läggning, men många uppfattar det bra som att de deklarerar sin sexuella läggning om de talar om en partner av samma kön. Behöver inte heller gälla partner utan kan vara t.ex. i en grupp tjejer pratar om snygga killar.

Och sexuell läggning handlar alltså till stor del om ytterst vardagliga saker som att plocka svamp eller diska efter maten eller vem som hämtar på förskolan. I många sammanhang säger man inte något alls om sitt sexliv när man pratar om sin sexuella läggning.Nu vet jag inte vad du menar med att vara bi och leva på ett sätt som gör att ingen undrar, om du menar att du lever ett heteroliv (och är öppen med dina heterorelationer), att du inte nämner något alls om något av det jag tar upp ovan eller något annat. Men så länge du nämner något om någon relation, attraktiv person el. dyl. har du i alla fall deklarerat en del av din sexuella läggning. Och jag ska väl tillägga möjligheten att det är det är heterodelen av din sexuella läggning som du aldrig visar

Ok, du har sett en prideparad. Då rekommenderar jag att du uttalar dig om prideparader i stället och inte om Pride för det verkar du inte veta mycket om. När det gäller allt annat du skriver om i dina inlägg har jag varken tid eller ork att bemöta det. Vet inte var jag ska starta, det skulle ta timmar att bena ut alla missuppfattningar och felaktigheter. Men jag tror inte heller att du är intresserad av att ta till dig det jag skulle ha att säga.