• Anonym (Vi vill flytta)

    Hur blir man av med ett vuxet barn som vägrar flytta hemifrån?

    :
    Vi har en son på 22 år som av nån anledning fortfarande bor hemma. Han har fast jobb och har haft det sedan han var 17 år. Tjänar ganska bra, får ut mellan 16-19.000:-/månad.
    Vi bor stort och har två barn till i förskoleålder. Både jag och min man är sjukskrivna och ekonomin är inte vad den var tidigare.
    Sonen betalar 1200:-/ månad hemma och i det ingår allt, mat hemma, matlådor till jobbet. Vi köper tandkräm och tandborstar, schampo mm. Tar hand om hans tvätt osv.
    När våra inkomster minskade när min man fick sjukersättning för två år sen började vi pratat om att sälja huset och flytta till ett mindre. Dels pga eknomin men även pga att min man hade svårt att klara av vissa saker i husets skötsel. Vi pratade med sonen om det men han var tydlig med att han absolut ville bo kvar i huset vi bor i, och sa att han kunde hjälpa till med mer saker hemma (han gör verkligen inget alls!) Det hände ingenting alls med det.

    Nu efter två år varken orkar vi eller har råd att bo kvar, och känner att vi måste sälja huset. Vi har tittat på flera hus, och stora sonen tar för givet att han ska följa med och fortsätta bo hemma.
    Jag tycker att han kan flytta till eget boende, och har sagt att om han ska bo kvar så får han betala vad det faktiskt kostar, vilket är långt mer än 1200:-/månad.
    Vi har varit mycket osams om det här, och han vlil inte betala mer än vad han gör nu. Anser inte att han kostar mer än så och fattar inte alls vad jag "gnäller om"!
    Bara hans mat kostar det dubbla då han äter stora mängder, men det inser han inte.

    Nu har vi ett hus på G, som vi väldigt gärna vill köpa, och i det får han inte ens plats. Hur gör vi nu? Ska vi bara säga att "nu får du leta efter eget för om tre månader flyttar vi, eller måste vi anpassa oss efter hans önskemål och skaffa ett boende som är anpassat efter hans önskemål också.

    Borde han liksom inte vilja flytta hemifrån tycker jag?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-22 08:55
    Många har frågat ang bostadskö, men det står han inte i. Vi har pratat om det flera gånger men hans åsikt var (och är fortfarande) att han inte tänker flytta innan han hittar ett hus han vill bo i. Han tänker inte bo i lägenhet eftersom han inte får plats att hålla på med sina bilar då.
    Hav har inte heller nÅgra pengar sparade alls, då hela lönen leks upp varje månad.

  • Svar på tråden Hur blir man av med ett vuxet barn som vägrar flytta hemifrån?
  • Anonym
    Madick skrev 2011-12-28 13:31:43 följande:
    Jag tycker synd om dig för att du mår dåligt när du bor själv. Inte för att du inte har fixat familj.
    Jaha, då förstår jag. Tack för omtanken. Känns bara konstigt att ha en lägenhet man knappt vill vara i. Ibland känns det som jag har varit själv där lite för mycket för mitt eget bästa. Tycker inte det utvecklar mig särskilt mycket. Det är mest ut och träffa folk och ägna sig åt intressen man vill göra inte sitta själv och uggla.
  • Madick
    Anonym skrev 2011-12-28 13:44:35 följande:
    Jaha, då förstår jag. Tack för omtanken. Känns bara konstigt att ha en lägenhet man knappt vill vara i. Ibland känns det som jag har varit själv där lite för mycket för mitt eget bästa. Tycker inte det utvecklar mig särskilt mycket. Det är mest ut och träffa folk och ägna sig åt intressen man vill göra inte sitta själv och uggla.

    Jag kan bo själv om det är ett STORT ställe, eller iaf tillräckligt stort. En stor tvåa kanske kan räcka. I en etta får jag ångest och det går bara inte. Men ensam i ett stort hus går jättebra! Att sitta själv och uggla är aldrig bra.

    Skulle ju kunna vara en sådan rädsla som den du uttrycker här som är anledningen till att många (främst killar?) som inte vill flytta hemifrån, som TS son.
  • Anonym
    Madick skrev 2011-12-28 13:52:12 följande:
    Jag kan bo själv om det är ett STORT ställe, eller iaf tillräckligt stort. En stor tvåa kanske kan räcka. I en etta får jag ångest och det går bara inte. Men ensam i ett stort hus går jättebra! Att sitta själv och uggla är aldrig bra.

    Skulle ju kunna vara en sådan rädsla som den du uttrycker här som är anledningen till att många (främst killar?) som inte vill flytta hemifrån, som TS son.
    Jag bor i en ganska stor lägenhet. 2a på 70 kvm. Och jag känner mig mindre instängd än jag gjorde i föräldrarhemmet. Men att göra allt för mig själv som mat, sova, vara helt själv vissa dagar etc, det är inte så kul. Det är sådant som får en att längta hem. Sedan går det ju bra när man jobbar eller är med vänner, men sånt kan man ju ägna sig åt även när man bor hos sin/sina föräldrar. Det har blivit mer ensam tid än jag föreställde mig innan jag flyttade faktiskt. 

    Nu vet jag inte exakt hur TS sons sociala situation ser ut. Men tror nog mycket väl det kan vara en tänkbar anledning. Jag har en vän i min ålder som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Han säger att han vill flytta hemifrån, men det märks på honom att han inte ser fram emot det så värst mycket. Det är för övrigt ingenting konstigt med honom. Han har haft det lite kämpigt med att hitta jobb, men han skulle nog kunna klara sig själv om han ni ville det.
  • Anonym (Wäckarklocka)
    Anonym skrev 2011-12-28 12:55:38 följande:
    Jaha, får tänka på det till nästa liv då. Och vadå minskar chanserna att hitta partner? Förstår inte folk att man kanske väljer att bo hemma för att man vill vara ensam. Det är väl inte så konstigt egentligen. Chanserna minskar nog snarare av att bo själv skulle jag tro. Jag känner mig åtminstonde inge bättre av att bo själv.
    För oss andra som levt själva sen vi var 18 eller yngre så framstår den som bor hemma efter 22-23 nog som antingen bortskämd, lat, omogen eller att man har en osund bindning till sina föräldrar. Detta är inte särskilt attraktivt för de flesta.

    Du frågade, så då svarar jag med de fördomar som jag upplever att de flesta har, men sen kan man givetvis ändra sig när man lär känna en person. Men frågan är hur många som bara tänker "nej" när de hör att du bor hemma.

    Å andra sidan kan man givetvis resonera som så att "de som är så fördomsfulla skiter jag i". Men den vän jag har som bodde hemma länge och ute på landet med gamla föräldrar hade svårt att få till några varaktiga relationer, han var 35 och hann bli rätt desperat innan det hände nåt.
  • Anonym
    Anonym (Wäckarklocka) skrev 2011-12-28 15:08:52 följande:
    För oss andra som levt själva sen vi var 18 eller yngre så framstår den som bor hemma efter 22-23 nog som antingen bortskämd, lat, omogen eller att man har en osund bindning till sina föräldrar. Detta är inte särskilt attraktivt för de flesta.

    Du frågade, så då svarar jag med de fördomar som jag upplever att de flesta har, men sen kan man givetvis ändra sig när man lär känna en person. Men frågan är hur många som bara tänker "nej" när de hör att du bor hemma.

    Å andra sidan kan man givetvis resonera som så att "de som är så fördomsfulla skiter jag i". Men den vän jag har som bodde hemma länge och ute på landet med gamla föräldrar hade svårt att få till några varaktiga relationer, han var 35 och hann bli rätt desperat innan det hände nåt.
    Nu bor jag ju inte hemma. Utan lever ett väldigt självständigt liv i en egen lägenhet. Men om någon tänker "Nej" om mig bara för att jag bor hemma så tycker jag snarare att det är den personens förlust att den inte vill lära känna mig. Jag beundrar inte personer som flyttar hemifrån tidigt något särskilt. Känner en tjej som flyttade när hon kanske var 20 år. Hon fick bostadsrätt betald av sina föräldrar, medans hennes bröder i ungefär samma ålder fick bo kvar hemma. Hade de också blivit erbjuden en bostadsrätt så kan jag tänka mig att de också flyttat. Men jag ser inte hennes flytt som någon större bedrift. Nu några år senare har hon fortfarande inget jobb, medans bröderna har det. Ett jobb är för mig ett tecken på större självständighet än en lägenhet.

    Men du får gärna hata personer som bor hemma om det får dig att känna dig bättre på något sätt.
  • Anonym

    Känner igen detta så väl. Undanflykter hela tiden för att flytta. Jag tror dock att det ligger djupare än så. Han kanske är rädd för att bo själv? Han kanske är rädd för ensamheten?

    Detta kan jag själv iofs inte förstå då jag flyttade hemifrån när jag var 18, och det är det bästa jag gjort i mitt liv. Helt underbart med ett eget hem och ett eget liv.

    Det är svårt att kasta ut sin son om han inte har någonstans att ta vägen. Jag tycker det absolut du ska höja hans hyra, rejält. Och ta ett ordentligt snack med honom, och förklara att det faktiskt är en del av livet att flytta, och att alla måste börja någonstans och inte kan flytta in i ett hus direkt, särskilt om man inte har något sparande.

  • ica
    Anonym skrev 2011-12-20 21:43:11 följande:
    Kräv att han ska betala alla sina kostnader + ta hans om sin tvätt, städ osv.
    Han bor kvar för att det är bekvämt och billigt. Du har ingen försörjningsplikt. Om du gör det lite jobbigare för honom kommer han nog välja att flytta hemifrån.
    Ja, han borde betala minst 4000 per månad. Men kolla vad det kostar. Det finns ju uträknat av konsumentverket. Just ni försörjer ju ni honom och tvättar och lagar mat osv. Han borde verkligen tvingas att växa upp och få klara sig själv. Sen är det ju som nån sa bara att säga till att ni söker annat boende. Och att ni inte kommer kunna erbjuda han subventionerat boende i framtiden.
  • Anonym (Wäckarklocka)
    Anonym skrev 2011-12-28 15:34:06 följande:
    Nu bor jag ju inte hemma. Utan lever ett väldigt självständigt liv i en egen lägenhet. Men om någon tänker "Nej" om mig bara för att jag bor hemma så tycker jag snarare att det är den personens förlust att den inte vill lära känna mig. Jag beundrar inte personer som flyttar hemifrån tidigt något särskilt. Känner en tjej som flyttade när hon kanske var 20 år. Hon fick bostadsrätt betald av sina föräldrar, medans hennes bröder i ungefär samma ålder fick bo kvar hemma. Hade de också blivit erbjuden en bostadsrätt så kan jag tänka mig att de också flyttat. Men jag ser inte hennes flytt som någon större bedrift. Nu några år senare har hon fortfarande inget jobb, medans bröderna har det. Ett jobb är för mig ett tecken på större självständighet än en lägenhet.

    Men du får gärna hata personer som bor hemma om det får dig att känna dig bättre på något sätt.
    Du får gärna sluta lägga ord i min mun som jag inte har skrivit eller står för. Om du läser mitt inlägg rätt så skrev jag att detta är de fördomar som jag upplever att min omgivning har mot de som bor hemma länge. Du ska se att du vänjer dig vid att bo själv om ett tag- hitta på nåt bara och ta hem folk.
  • IntheSky

    TYcker ni ska kräva mer eller be honom flytta, punkt slut. Ni ställer villkoren, det är ert hem. Tycker det verkar ssom om ni låter pojken köra över er.

  • anzita

    Jaha, tycker han att ni har varit och är korkade?

    Dags att bli klok då. Självklart väljer ni ett boende som ni som två vuxna klarar av ekonomiskt och praktiskt, med de två små barn som ni har att försörja.
    Er vuxna son kommer naturligtvis bli lite vilsen ett tag men ni har förvarnat honom om att det är dags att söka något eget. Ni är inte skyldiga att underhålla hans dyra vanor med era små inkomster (vilket ni faktiskt möjliggör när han slipper ta eget ekonomiskt och praktiskt ansvar).

    Flytten kommer att bli ett lyft för er alla. Just när ni berättar om ert beslut kanhända sonen inte jublar, men i det långa loppet gör ni  ingen tjänst åt honom när ni låter honom leva på er bekostnad.

     

Svar på tråden Hur blir man av med ett vuxet barn som vägrar flytta hemifrån?