Elak eller Aspberger ?

Som ngn skriver här så spelar det väl ingen större roll om han har en diagnos eller inte? Du måste ändå leva med hans översitteri hela ditt liv om du väljer honom. Det är bara du som kan avgöra om det är värt ditt liv.

 Har du aldrig försökt få honom att förstå hur du känner? Det måste ha funnits händelser som gjort dig ledsen. Hur han han reagerat då? Kan han visa empati och visa dig omtanke? Hur har ni planerat ert gemensamma liv? Har ni ngt som ni båda ser fram emot eller är det hans önskningar som styr allt?

Hur är det när han är på besök hos andra? Du beskriver hur han beteer sig på hemmaplan med gäster men inte när ni är ngn annan stans.

Vad jobbar din man med och hur fungerar han som medarbetare?

Hur har du orkat i 11 år egentligen? Antingen är du väldigt stark eller väldigt lätt att trampa på..........Du lever bara ditt liv en gång. Vill du verkligen leva det efter ngn annans pipa?

Jag är ledsen att du blev upprörd av mina frågor och jag kan förstå att det sätter igång mycket känslor att rannsaka sitt liv.

Det låter som om du bor hos honom och inte att ni bor tillsammans. Det verkar inte heller som om han är intresserad av att utvecklas,ngt som annars sker kontinuerligt hos de flesta människor. Det kändes inte bra att läsa om hans våldsamma sida. Visst,du puttade honom i ren frustration men att då åka på stryk av en karl är inte riktigt samma sak i min värld. Om du nu funderar på att gå vidare i med ditt liv så ta det försiktigt med honom. Har du ngn aning om hur han kommer att reagera på en sådan förändring?

När du beskriver ert liv så låter det så långtråkigt och sorgligt på ngt sätt. Hur gamla är ni (ren nyfikenhet). Antar att du har många år kvar att leva och kanske vill du göra det med ngn som bryr sig om dig och delar din vardag på ett mer gemensamt sätt?

Vad är det som har fått dig att fortsätta leva i hans liv i så många år? Får du ngn egen plats i hemmet eller är allt efter hans sätt? Menar nu inte att vara elak mot dig men känner du dig inte utplånad?? Det hade jag gjort till slut i ett sådant förhållande.

Hoppas du kommer till en punkt där du känner att du vet vad du vill och står på dig, oavsett om du stannar eller om du hittar ett eget ställe att bo på.

Kanske ska du googla lite på narcissism? Det kan mycket väl stämma in på honom. I så fall är det inte en trevlig människa att leva med.

Det är inte roligt att läsa hur du lever ditt liv. Det låter inte alls som att karln har AS tycker jag. Han fungerar ju socialt med sin familj och släkt och har haft andra fungerande förhållanden. Det handlar absolut inte om att du inte skulle vara värd att älskas. Det handlar om hans ovilja att ge dig det som du behöver och på så sätt berövar han dig makten.

Du läste om narcissism och en del stämde in tyckte du. Det finns mycket mer att läsa om detta och säkert går det att hitta levnadsöden från närstående till sådana människor. Försök få upp dina ögon för vad du lever med och stärk din självkänsla på ditt sätt. Du kommer kvävas helt till slut om du inte gör ngt åt din situation. På din beskrivning låter det helt klart som om han har drag av detta och det är ngt ingen vill bygga sitt liv med.

Har du någon i din närhet som du kan prata med? Finns det en kurator eller annan att tillgå via jobbet kanske? Tror du behöver en person som kan ge dig distans och reda ut tankar om din man.

Din tråd handlar inte om det vanliga här på fl så som otrogna män eller sådana som inte byter blöjor m.m. Tror att du hamnat i ett äktenskap som kräver mer än samtal på nätet. Önskar att jag kunde hjälpa dig att se dig själv och din egen styrka för den finns där. Alla människor har sitt eget värde,det gäller bara att hitta den knappen inom sig. Du är på god väg nu när du ber om stöd här. Det finns ett annat liv för dig om du bara vågar.

Skulle det visa sig att din man har en diagnos av ngt slag så ger det dig bara ett sätt att säga till dig själv att det inte är dig det är fel på men han förblir ändå samma man. Det är inte ett misslyckande att ta sig ur ett destruktivt förhållande/äktenskap, det är styrka att inse sitt eget värde och att ni båda kanske har det bättre på var sitt håll.

Jag önskar dig insikt under det nya kommande året och ögon att se din egen styrka.

Man kanske inte ska stanna i ett förhållande där man blir dåligt behandlad och inte känner sig älskad/välkommen/önskad. Du kan inte på fullaste allvar mena att man ska stanna när man blir ständigt nedtryckt,förlöjligad osv bara för att personen kanske har en diagnos. En diagnos som dessutom gör personen obenägen till att söka hjälp för att självinsikt saknas. Det är nog inte många som har tänkt sig att skänka sitt liv åt ngn som fullständigt utplånar en. Alla är inte Florence Nightingale.

(Dessutom är AS inte en sjukdom. Sjukdomar är sådana som är behandlingsbara.)

Du säger att det är AS som är otrevlig och inte personen i sig?? Men det är ju med den fysiska personen TS lever med. Om nu dessa personer med diagnoser inte har självinsikt så är väl utgången rätt viss? TS ska alltså fortsätta leva ett liv där hon mår sämre och sämre bara för att mannen inte vill söka hjälp? Låter det vettigt tycker du? Det är ju i så fall mannens beslut om sitt liv och det påverkar i allra högsta grad mannens sambos liv som blir ett rent helvete som du själv säger.

Ge upp hoppet???? Men snälla nån,dom har vart tillsammans i 11 år!!!!
Det du skriver ger TS bara ännu mera dåligt samvete. Som vanligt så ska kvinnan stå ut med vad som helst för att mannen kanske,möjligen har ngn diagnos som han inte vill ta reda på och få hjälp för. Men hon ska stå ut med allt vad det innebär resten av sitt liv???? Får hon en stjärna i kanten sen då eller?

Suck.......

Jag ger upp att svara på dina inlägg och koncentrerar  mig på TS.