Elak eller Aspberger ?

TS, mitt råd är att bryta relationen. Jag levde i 7 år med en sån man och det höll på att bryta ner mig totalt. Att jag stannade så länge, berodde främst på 3 saker: 1) Det var inte så illa från början, det eskalerade gradvis 2) Han hade sina ljusa stunder också 3) Det var inte fysiskt våld inblandat (förrän mot slutet).

Precis som du, fann jag mig inte i situationen utan gick till motvärn och det blev därför mycket bråk. Men tillslut orkar man inte bråka längre. Jag har alltid varit en stark person. När jag slutligen bröt mig loss var jag i det närmaste ett vrak och det tog mig TVÅ ÅR efter att jag hade lämnat honom, att hitta min gamla styrka.

Idag lever jag med en underbar man och ingen jävla besserwisser och kontrollfreak. (För det var vad mitt ex var). Min nuvarande man är ibland slarvig och lat, men jag älskar det! För att jag har levt med det sjukligt motsatta, plus att min nuvarande är jättesnäll, kan KOMPROMISSA, vi kan bli irriterade på varandra men det händer inte ofta och jag har ALDRIG - efter 5 år - känt mig trampad på som jag gjorde säkert hundratals gånger i min förra relation.

Gå TS. Du har allt att vinna och inget att förlora, låter det som...

Anonym (råd)

Äldre 30 Dec 20:47

#30

Anonym (Annika) skrev 2011-12-30 20:36:37 följande:

Jag förstår dig ts att det är skillnad om det är aspberger eller inte. Obehandlad aspberger är ett helvete att leva med (min pappa). Tycker att det är vansinne att ni råder ts att lämna hennes man om det grundar sig att han har en sjukdom. Det är sjukdomen som är otrevlig, inte människan i sig. Ska man aldrig inleda ett förhållande med någon som har ex. ADHD, ADD eller aspberger menar ni?

Ts, försök få honom att söka hjälp! Jag vet att det är nästintill omöjligt då människor med aspberger saknar självinsikt. Men är han en fin människa innerst inne så ge inte upp. Det är sjukdomen som är jävlig inte han! Kramar i massor från en som förstår!

Ska man behöva brytas ner för att någon inte vill söka hjälp?

När det gäller diagnos, beror det ju på hur problemen yttrar sig. Men jag kommer ALDRIG mer att finna mig i att bli kränkt i en relation och det tycker jag inte att någon annan ska göra heller. Jag tror att mitt ex har någon form av diagnos eller störning, men det gjorde inte mitt liv lättare, jag kastade bort 7 år av mitt liv. Inte en chans att han ville söka hjälp heller, allt var mitt fel enligt honom...

Anonym (råd)

Äldre 30 Dec 20:50

#32

fjonkan skrev 2011-12-30 20:47:06 följande:

Man kanske inte ska stanna i ett förhållande där man blir dåligt behandlad och inte känner sig älskad/välkommen/önskad. Du kan inte på fullaste allvar mena att man ska stanna när man blir ständigt nedtryckt,förlöjligad osv bara för att personen kanske har en diagnos. En diagnos som dessutom gör personen obenägen till att söka hjälp för att självinsikt saknas. Det är nog inte många som har tänkt sig att skänka sitt liv åt ngn som fullständigt utplånar en. Alla är inte Florence Nightingale.

(Dessutom är AS inte en sjukdom. Sjukdomar är sådana som är behandlingsbara.)

Du säger att det är AS som är otrevlig och inte personen i sig?? Men det är ju med den fysiska personen TS lever med. Om nu dessa personer med diagnoser inte har självinsikt så är väl utgången rätt viss? TS ska alltså fortsätta leva ett liv där hon mår sämre och sämre bara för att mannen inte vill söka hjälp? Låter det vettigt tycker du? Det är ju i så fall mannens beslut om sitt liv och det påverkar i allra högsta grad mannens sambos liv som blir ett rent helvete som du själv säger.

Hear hear!

Ett förhållande är ingen jävla välgörenhet. Visst kan man kämpa tillsammans OM BÅDA VILL, men ingen ska behöva utplåna sig själv.

Anonym (råd)

Äldre 30 Dec 20:58

#35

Anonym (Annika) skrev 2011-12-30 20:51:43 följande:

Aspberger är i högsta grad behandlingsbar! Jag tror inte på att man ska ge upp hoppet om människor om man älskar dem men självklart ska ts göra det som känns rätt för henne. En diagnos är viktig, framförallt för de anhöriga så att man, som ts själv skriver, får det svart på vitt att man själv inte är tokig.

Jag visste hela tiden att jag inte var tokig (även om jag ibland trodde att jag höll på att bli "knäpp"). En diagnos hade inte hjälpt ett skit, så vida mitt ex faktiskt inte hade behandlats och blivit bättre. Men det var lite sent för det efter 7 år... Och jag tror att även TS har nått kokpunkten, att det är därför som många uppmanar henne att lämna. Hon ska inte behöva bli kränkt och skadad mer. Och det är inte HENNES ansvar att söka hjälp åt mannen, det får han själv göra, och hur det ska gå till när han inte har självinsikt, kan man ju fundera på.

Elak eller Aspberger ?

INNEHÅLL