18 månader - pratar inte

Oh ja. Min äldsta var lika tyst han. När han var 2 år hade han 5 aktiva ord: mamma, pappa, nej, titta och där. han har också alltid förstått väldigt bra. Det lossnade när han fyllde 2. Vid 2 år + 3 månader pratade han i 2- och 3-ordsmeningar. Han har fortsatt att vara lite småsen med talet och har jobbigt med uttalet till viss del fortfararande. Saknar de bakre ljuden som g och k. Pratar däremot på massor numera . han fyllde 4 år härom dagen. Vi var hos logoped i våras och de konstaterade att han hade mycket god kognitiv förmåga, men vissa svårigheter med uttal och att han inte hade riktigt flyt. Skönt att ha en logopedkontakt, fast det brukar inte vara aktuellt förrän de är 2½-3 år. han har inte några som helst språkliga svårigheter för övrigt. han knäckte läskoden strax efter att han fyllde 3 år och kan läsa korta nybörjarböcker....men får jobba med sitt uttal som sagt. Antar att det handlar om munmotorik för hans del.

Långt om allt och inget kanske. Så länge han förstår bra så tycker jag inte att ni ska oroa er särskilt mycket . 

Här är det tvärtom. Lillebror pratade i 4-ordsmeningar vid 18 månader.......han blir 3 år i april och känner igen kanske 3 bokstäver, inte sitt namn ännu, och förstår inte en bråkdel av vad storebror gjorde i den åldern. Den ene är en rätt tyst och stillsam tänkare som läser, räknar, är intresserad av hur saker fungerar och hänger ihop. Den andre en verbal görare som inte bryr sig så mycket om något annat än här och nu  ....vars standardfras är: "Va?!" . Barn är olika .

Min äldsta var sen motoriskt och sen med talet, men han är tidig med andra saker som inte är lika uppenbart eller enkelt mätbart och som gett sig till känna senare. Ta språket exempelvis. Man lägger huvudfokus på talet många gånger.......men språk är ju så enormt mycket mer än just talet   . Bland det första min äldsta sa förresten när han passerat 2 år var "vinröd" och "månskära"  . Vi åkte spårvagn och jag satt och babblade på som vanligt med rtyst snart 2½-åring. Jag konstaterade vid en hållplats att det inte fanns någon annan spårvagn där. Han svarade efter en stunds tystnad och observation: "Buss däremot" . Kort och kärnfullt . 

Min äldsta jollrade aldrig heller. Han kunde som ettåring säga ma ma, ba ba och da da. Punkt. Men han sa det i praktiken aldrig. En gång i veckan kanske. Han "Eh"ade och pekade och fäste blicken imtensivt. Jag undrade också över det.