Nu jäklar tänker jag knäcka städkoden!

Här går det också sakta men säkert framåt. Det står alltid en påse i vindstrappan där vi lägger i de onödiga saker vi hittar efterhand, när den är full lämnas den till Erikshjälpen. Förutsatt att det är hela grejer förstås.

Förra veckan blev det till och med två påsar på en gång.

Annars är det en del julförberedelser förstås. I helgen putsade jag av en del fönster på insidan, utsidan tog jag i omgångar i höstas. Igår satte jag och maken upp röda gardiner i hela huset, snacka om julkänslor på stubinen.

Fick ni några roliga julklappar? Jag fick en hel hög med ergonomiska virknålar så nu kan jag ägna mig åt min älskade virkning utan att få ont i tummen, Hurra!

Annars är det efter-jul-rörigt här. Har bestämt mig för att städa undan julen ett par saker om dagen. Vill ju inte att allt ska försvinna på en gång men inte heller ha det kvar långt in i januari som det blev förra året.

Igår lämnades ytterligare TRE ica-kassar till Erikshjälpen. För att vara helt ärlig så köpte jag ett par saker också men ändå. Tre fulla påsar ut och en film och en halsduk in kan vara acceptabelt tycker jag.

Ge mig en spark i baken någon! Här finns en hel del att göra men motivationen står på minus. Går mest och känner mig vresig för att det är för tidigt att förså sommarblommorna än.

Jag vill inte tvätta, dammsuga och laga mat. Jag vill ligga på knä vid mina pallkragar omgiven av ankor och höra småfåglarna kvittra. Jag vill sitta i min korgstol utanför mitt skruttiga växthus och dricka te. Jag vill känna lukten av fuktig jord och mossa och se de första påskliljeknopparna titta upp.

Istället är jag (som alla andra häromkring) fast i ett grått slask med en rå kyla som kryper in i märgen hur mycket kläder man än tar på sig.

Usch, vad det är synd om mig.

F##n! F#rbannade, J##la S##t!!!!! Jag har drabbats av kristallsjuka. Kom som en blixt från klar himmel.

Var på väg till Kalmar för att besöka ett gymnasium med sonen när allting började snurra. Törs inte tänka på vad som kunde hänt om jag inte i sista stund lyckats köra ut på vägrenen.

Jag var helt borta och sonen var naturligtvis skräckslagen men jätteduktig. Han ringde 112 och lyckades guida dem till oss trots att han egentligen inte hade en aning om var vi var.

Slutade med koll av hjärtat och röntgen av hjärnan innan det konstaterades att det var ofarlig kristallsjuka.

Tack och lov att ingen blev skadad och att jag inte är allvarligt sjuk men inte är det roligt att knappt kunna gå och gissa hur hemmet ser ut?