Hur får jag bort min svartsjuka???

Du kan till att börja med försöka tvinga dig att hålla tyst när munnen vill slänga ur sig något olämpligt som insinuerar att partnern är otrogen, eller inte bryr sig om dig.

Jag lider inte av svartsjuka, men jag tror att jag har viss förståelse för att inte kunna kontrollera sig, i och med att jag förvandlas till en hondjävul vid PMS. Hela kroppen går omkring och är skitförbannad, vare sig jag har anledning till det eller inte. Och för att inte allt ska gå ut över familjen så gäller det att lära sig att hålla käft. Att dra sig undan när man känner att man förmodligen inte kan öppna munnen utan att vara oförskämd.

Belöna dig själv mentalt för varje spydig kommentar du håller kvar inombords.

Vad bra att du har sån insikt kring detta och inte försöker lägga över det på honom. Du skrivet att du har fått diagnosen borderline. Har du fått annan hjälp än bara medicinering? En av mina bästa vänner som fick samma diagnos blev väldigt hjälpt av DBT, dialektisk beteende terapi...Hon fick lära sig att kontrollera tankarna och hantera ångesten/paniken att bli övergiven (som är så typisk för borderline) Det är flera år sedan och hon mår så mycket bättre!!!

Jag tycker det är jättebra att du har sån insikt (även om den kommer försent). Medicinering hjälper ju egentligen inte mot borderline.. DBT hjälper mycket bättre, vore det möjligt för dig att få det? Jag fick borderline diagnos när jag var 18 och jag fattar verkligen inte att min sambo stod ut med mig (vi är fortfarande ihop), jag behandlade honom som skit. Jag mådde ju själv jättedåligt och hade dåligt samvete men det gick liksom inte att stoppa :( Det är bra om du säger som det är i alla fall, att du är jätteledsen och verkligen vill bättra dig. I de jobbigaste stunderna kanske det är det som får honom att orka med.. att han vet att du gör ditt bästa.

Ok jag kan ju prata med psyk och fråga om de har sånt att erbjuda.
Ja det är skitjobbigt när jag är som jag är men medicin hjälper bra. Har ADHD också och fick diagnoserna för ett år sen ungefär.
Hur han har orkat med mig i alla år vet jag inte men jag är glad för det ialla fall.

Jag kan kontrollera mig ganska bra mot förr, och håller tyst ibland och låter det gå över.
Dock är det väldigt lätt att skicka otrevliga mess när jag blir för ledsen och har panik.

Jag har samma problem, misstänkt broderline och konstanterad Adhd. Lider utav svartsjuka som leder till att jag ej kan vara i ett förhållande. antingen gör jag bort mig och är otrogen (oftast) för att inte bli den.svartsjuka.. ett svin rent ut sagt. Men nu har jag växt till lite och varit trogen i ett förhållande under hela perioden.. Just nu har vi en paus.. Vi umgås som vi är tillsammans men vi är bara vänner. Han sitter framför mig och pratar med andra tjejer, håller jag munnen stängd smälter svartsjukan, öppnar jag munnen födds den. Jag har tänkt, varför jag är svartsjuk,varför jag har så dåligt självförtroende och insåg rätt snabbt att jag behöver jobba med mig själv. Det är de du också måste. Att vara svartsjuk är lika jobbigt för dej som för din sambo, det gnager i en. Man föder svartsjuk. Mitt ex eller vad vi ska kalla honom är svartsjuk av sig, och det föder min svartsjuka, nu har jag valt att intr lägga ner så mycket tid på vad havn gör och inte gör.

Men han lägger tid på att vara svartsjuk, har bett honom sluta för att snart blir jag likadan och försöker påminna honom om hur det var. Han har lugnat sig. Jag vet hur ont svartsjuka gör och jag hoppas du lyckas få bort din. Finns inget värre än att vara svartsjuk. Jobba på dig själv så blir d snart bra ska du se.

Ok ja det är riktigt jobbigt för oss båda. Och även om min sambo är toppen och inte gör nåt som kan starta min svartsjuka så bara ploppar den upp.
Jag insåg att jag var tvungen att söka hjälp när allt bara blev värre och värre, jag gjorde slut och flyttade, inte bara en gång. har aldrig varit otrogen mot min nuvarande sambo men var med andra så fort jag "dumpade" honom. Ändå fanns han där för mig och stod ut med mina perioder.
Tur att jag kom till en psykolog och fick veta vad det var för fel på mig, annars vet jag inte vart jag hade varit idag.

Jag vet vad jag har att jobba med och en hel del har blivit bättre, jag flippar inte för lilla minsta eller får såna stora utbrott. Det fick jag förut och kunde slå honom och ha sönder grejer=(.
Nu kan jag kontrollera mig och vet i vilka situationer jag riskerar att spåra ur, typ när jag dricker. Så jag tar det otroligt lugnt med sånt för att inte riskera att hamna i nåt.

Men svartsjukan är otroligt jobbig att leva med och jag vet att jag hämmar honom. Han kan inte leva som han borde göra. Att gå ut med kompisar eller åka och shoppa och fika är vardagliga saker som jag har svårt att hantera. Jättefjantig känner jag mig och jag vet att jag är elak som håller på som jag gör.
Men samtidigt kan jag inte styra det helt.

Mycket sant. Man förstör deras person att vara den man är. Jag hoppas d går bra för dig och att du blir av med den. Var rädd om dig. Kram

Jag är sambo med en borderline så jag förstår din svartsjuka. Den verkar dock mindre än min sambos. Jag skulle aldrig någonsin få gå ut och ta en öl med några kompisar utan honom. Om jag endå gör de blir de garanterat stora bråk i lång tid med hot om att själv gå ut och supa skallen av sig och ragga på brudar. Han har även adhd. Han jobbar på de, försöker att inte vara svartsjuk genom att inte bry sig, inte snoka i min mobil osv. Förut kunde jag inte ens åka till min mamma och hälsa på för då gick ju inte han i första hand. Jag tycker att du ska ta små steg med små mål. En svartsjuka försvinner inte på en dag. Börja tex med att låta han umgås med sina vänner som han vill. Det vet jag skulle betyda mycket för mig iaf. Sen kan du försöka jobba på att inte få panik så fort han ska någon stans, för han kommer tillbaka :) Han tycker garanterat inte att du är värdelös, han är ju kvar hos dig. Små steg en längre period blir tillslut ett gigantiskt stort steg efter en tid :) Jag är övertygad om att din sambo älskar dig för sen du är, sen kan alla ha sämre sidor. Det har alla. Jag älskar iaf min sambo trots hans borderline och allt va de innebär. Jobbigt att leva med honom? JA! Men vad gör de? :) De jobbiga är att jag börjat bli svartsjuk pågrund av alla hot om otrohet och separation. Så jag är på samma väg, bli av med svartsjukan. Jag tar de sakta och ser själv skillnad. Synd nog är min sambo ganska dålig på att berömma utan bara trycka ner vid bråk men man lär sig sånt med :)