Har du varit nästan "död" och kommit tillbaka vad hände?

Haha, men vilka är det som tjatar? Det är ju ni xD

Det var ett jävla tjat.. Har förklarat flera gånger hur jag menar, bara att gå tillbaka att läsa. För intressant verkar det ju vara, vad jag tycker. Annars hade ni ju bara ignorerat istället för att hetsa upp er över inget. Ni verkar vilja bråka med mig -.- Var några dagar sen jag slutade diskutera det här, nu har jag bara kommenterat. Sluta var så otroligt otrevliga, det gillas inte!

Håller med dig :) Otroligt intressant!

Jag har alltid varit mer eller mindre rädd för döden, och då speciellt att dö i förtid. Att inte få uppleva allt det man vill uppleva för att jag helt enkelt älskar att leva även om jag inte älskar mitt liv varenda dag, haha!
Man vill ju inte bara upphöra att existera, eller människorna du älskar. Därför blir jag både fascinerad och glad över att människor vill dela med sig. Jag får en starkare tro på att det finns mer än detta livet och att bakom allt finns en större mening!

Har själv aldrig varit med om en just nära döden upplevelse, men jag var med om en en konstig sak när jag var liten. För övrigt tror jag att som barn är man väldigt "öppen" för den andra sidan då jag har många minnen av saker jag upplevt som barn som varit väldigt skumma..

Hursomhelst - jag minns att jag gick ut på balkongen och tittade ner på gården. Helt plötsligt slungades jag ut ur min kropp och tittade på mig själv uppifrån. Jag var viktlös men helt medvetande om allt som skedde runt omkring. På en sekund var jag tillbaka i min kropp igen, men då hängde jag på andra sidan balkongen(!!) för att sedan 3 sekunder senare stå på samma ställe igen. Det gick så snabbt och var en så stark upplevelse att jag kommer ihåg allting väldigt detaljerat efteråt..

Min ålder har för övrigt inget med saken att göra, sluta försök förminska andra människor. Jag har en annan åsikt än dom flesta (Den att alla får tro vad dom vill) Men det ger er ingen rätt att hoppa på mig. I just saying..

Jag svara alltid sakligt, du får gärna vissa mig var jag förminskar en annan människa. Då jag aldrig skulle komma på tanken. Jag är sååååå snäll vettu :)

Ja, inte förminskar jag någon person iaf. Visst jag håller med om att det var dumt skrivet av mig. Tänka mig inte för, blev så förvånad över det jag läste.. Förlåt alla som tog så otroligt illa upp, men vet ni? Ni är inte ett dugg bättre själva. Lev som ni lär..

Jag förminskar ingen person där! Som ni gör gång på gång. Har för övrigt bett om ursäkt, så ni kanske kan sluta hacka på mig nu? Eller? :)

Orka bara läsa det där, och jag tycker faktiskt ni förstör stämmninge mer än jag, låt mig vara bara =/

 men om du är så himla less nu på att du faktiskt inte får medhåll i tråden, så kanske det är dags att göra det man normalt då gör? Nämligen LÄMNA tråden och sluta ta åt sig så mycket som du verkar måsta göra.
Bara löjligt att mena på att du "måste försvara dig" för de folk skriver. Så länge du skriver kommer du få mothugg tillbaka, antingen tar man det och slutar gnälla och tycka synd om sig själv, eller så skakar man av sig det och lämnar tråden.

Herre gud, sluta bete dig som ett litet barn.. Du måste ju klara av att inte få massa medhåll om du ger dig in i en tråd med sådan bitsk start som du gjorde.

Äh, orkar inte diskutera mer. Du/ni vill uppenbarligen inte förstå mig. Då går det inte, har verkligen försökt förklara mig. Och nej, du behöver inte svara något otrevligt nu.