Någon som haft en planerad förlossning?

Jag hade ett snittkontrakt vid förra förlossningen pga en jobbig förlossning med en stor bristning, vad vill du veta?

Nu har jag händerna fria att skriva lite.

Jag fick genom Aurorabarnmorskan skriva in i förlossningsjournalen alla mina önskemål. Jag ville undvika värkstimulerande dropp i den utsträckning det gick då läkare tror att det delvis var pga den som jag brast så omfattande, sen hade jag en krisplan, om jag kände att jag inte fixade förlossningen så fick jag när som helst avbryta för att begära ett snitt. Av förklarliga skäl går det inte att avbryta när man är fullt öppen och har fått krystvärkar.

Jag hade flera punkter, bland annat att jag ville ha en erfaren barnmorska, perinealskydd och allt som gick att göra för att undvika ännu en bristning, ev. avlastande klipp om det skulle behövas. Behövde jag sedan sys skulle läkare göra det, inte barnmorskan. Jag ville inte bli pratad över huvudet och få info om allt.

Det kanske låter löjligt men efter min första förlossning var dessa punkter jätteviktiga för att jag ens skulle våga föda vaginalt igen. Förlossningen gick bra, personalen var jättebra men tyvärr brast jag igen så denna gången blir det ett planerat snitt istället.

Denna gången känner jag mig inte alls lika rädd för ett snitt som jag var förra gången, då var det verkligen som att välja mellan pest eller kolera när jag var tvungen att välja vaginalt eller snitt. Men den här gången finns det egentligen inga alternativ så det är bara att acceptera, och jag tror att man kan få jättefina upplevelser av ett snitt också. Jag har haft väldigt ont efter mina vaginala förlossningar så jag tror jag fixar smärtorna efter ett snitt hyfsat också...

Det blev lite förvirring under min förlossning, sonen låg fel så jag var tvungen att krysta innan det var dags att krysta för att han skulle ändra läge. Detta helt enligt barnmorskans instruktioner. Eftersom sonens hjärtljud dippade lite ville hon till slut sätta värkstimulerande och när hon var iväg och skulle ordna droppen kom förlossningsläkaren och sa att jag absolut INTE fick krysta. Jag hade då egna krystvärkar och blev jätteförvirrad, för jag trodde det var dags att krysta fram honom och läkaren började fråga om jag inte ville ha epidural?

Då såg jag framför mig flera timmar till i värkar och kände att näej, nu får det vara nog, det här fixar jag inte. (Jag trodde som sagt att det var dags att föda...). Så då sa jag att jag nog ville ha mitt snitt istället. Läkaren började då fråga varför jag kände så, om de inte skulle lägga en epidural först och se hur det kändes sen osv. Men sen hann de inte med mer än så för barnmorskan kom in och undersökte mig och jag kände rätt, var helt öppen och det var dags att krysta som tur var.

Men jo, jag upplevde det som om läkaren ville fortsätta den vaginala förlossningen och undvika snitt, vilket kanske är förklarligt men ändå kändes stressande där mitt i värkarna.

Det är svårt för mig att relatera till eftersom jag fick ytterligare en bristning och inte vågar riskera att föda vaginalt en gång till... men jo, förlossningen i sig tyckte jag trots allt var bra, så jag tror att om jag INTE hade gått sönder igen så hade jag nog kunnat tänka mig det.