första barnet..livrädd,fler??

Väntar också mitt första barn, såklart är man nervös och rädd. Men utbildar mig till doktor så har lyckligtvis inte sjukhus rädslan :)

Det låter som en bra fördel..för mej känns det inget vidare att ha sån sjukhus skräck..tror det beror på att jag fått åka in med min sambo till akuten med ambulans så många gånger då han svävat mellan liv å död..när har du bf??

Hej!

MAn kan bli knäpp om man börjar tänka sig in i alla möjliga scenarios...

Jag e också en person som kan bli livrädd för typ allt och få fobier för allt från sprutor till kejsarsnitt, smärta och konstiga tanter.

Men vet du vad, mitt tips är att ta en minut i taget. Lita på att du kommer få kraft i stunden i olika situationer. Det kommer inte vara den person som sitter i sofan och oroar sig som är där och föder sen.  Du kanske våar vad du aldrig trodde och blir rädd för nåt annat. Det går inte riktigt att måla upp innan.

Lita på att du kommer utrustas med extrakrafter först nr du behöver dem,  därför går dte inte att föreställa sig innan.
Om jag tex börjar tänka på kejsarsnitt blir jag kallsvettig och eg blir jag kallsvettig bara av tanken på en vanlig gynundersökning, ändå ska jag föda ett barn - det går ju inte ihop! (Kan ju jag också tänka)

Har fött ett barn innan och för min del klarade jag helt andra saker än vad jag nånsin trodde, sjukhus tex såg jag knappt att jag var på.
Det enda jag inte klarade av (eller jag dog ju inte, men..) var smrtan, men den måste gå att tämja med en ryggbedövning tänker jag, så det blir dte denna gången.

Lycka till och du kommer klara mycket mer och andra saker än vad du tror! JAg lovar dig.

Min BF är 27 mars

Jag kände som du ganska länge. Sen ändrade jag mig totalt och blev mer och mer nyfiken på hur det skulle vara. Jag tror min inställning till förlossningen gjorde att jag inte upplevde den som så himla smärtsam. Man kan ha tur, jag öppnade mig nästan helt utan värkar, och sen hade jag kanske tre värkar som gjorde riktigt ont, resten var verkligen inget att bråka om. Krystvärkarna gjorde inget ont alls, det var mest bara extremt jobbigt. Fick krysta i tre timmar, vilket är ovanligt länge. De klippte även upp, med det kändes knappt, de bedövar. Och det är ju bättre att få ett fint klipp än att spricka okontrollerat.

Tänk på att andas rätt och koncentrera dig på att slappna av. Man blir väldigt fokuserad. Jag tror inte jag öppnade ögonen mer än kanske fem ggr under de fyra timmarna det tog för mig efter att vi kommit in.
Lycka till, och hoppas du får en lika enkel förlossning som jag! Det är verkligen det häftigaste jag upplevt! :)

Jag var också livrädd när jag väntade mitt första barn. Jag kunde inte sova, hade ångest och ångrade mig. Jag skulle minsann inte ha något barn längre.

Jag fick gå på samtal med en aouroabarnmorska. (vette sjutton om jag stavade rätt där)
Det hjälpte mig otroligt mycket. Jag fick besöka förlossningen, titta in på rummen och göra en bra plan med henne innan min förlossning.

Jag var fortfarande rädd men inte lika mycket. Sista 3 veckorna var jag så less på att vara gravid att det inte skulle spela någon roll hur ungen kom ut.
Nu efteråt kan jag säga att föda barn är det bästa och roligare jag gjort. Sjukhuset kändes inte som ett sjukhus, utan en plats där nån hjälpte mig att få mitt barn till världen.

Försök att få prata med någon och få lite stöd innan förlossningen. Det kommet säkerligen gå jätte bra!

Lycka till! :)

Skönt att läsa era berättelser. Jag får typ ångest å ont i magen av att tänka på förlossningen. Jag är nog mer rädd att jag inte ska kulla slappna av. Att jag ska panika.... Ja alltså katastroftankar.

Men jag vill ju ha mitt barn och i dag är det BF :)

Jag har nu 11 veckor kvar.. o ja jag e oxå rädd. Har precis som du vatt rädd för förlossningen sen v.20 typ.
Just förlossningsrädslan börjar avta nu, jag måste ju ta mig igenom d men, även där precis som du, e jag rädd för akut kejsarsnitt m.m. Jag har som tur inte sjukhusskräck, bara nålskräck!

Just nu börjar mer min rädsla för att vi faktiskt ska bli föräldrar komma! Jag VET att d kommer gå bra men d e ju så mycket nytt!

Prinzessan - Jag var också rädd att jag skulle få panik. Lita på dig själv och andas. Det kommer gå bra. Din kropp kommer veta vad den ska göra.

Jag lyssnade hela tiden inåt och gjorde jag inte det korats stunder så smög sig paniken på. Jag visste nånstans där inne att det var bra, att det gick bra och att jag och min kropp fixade det tillsammans.

Lycka till och hoppas du får bebis snart :)

Jag är lite som du. Ett tips är att läsa om vilka typer av smärtlindring det finns. Och att läsa vad andra tjejer tänkt efter deras förlossning. Läste i en tidning som jag tror hette "jag är gravid" det senaste nummret 4 st som tänkte efteråt att "om jag hade vetat innan hur stark och hur mycket jag klarade av hade jag inte vart lika nervös"

Det har hjälpt mig lite. Gå kanske någon kurs? Prata om det med din BM!