hej på er!!
vet att det är mycket funderingar här inne kring våra barns längd och vikt.... jag har en dotter som blir nio om någon vecka och är nästan 150 lång. Jag är 183 och hennes pappa 193...
Är det någon här inne som har erfarenhet från utredning kring kring långvuxenhet...själv eller vet någon som gjort detta... Hur fungerar det rent praktiskt när man "bromsar" ett långt barn.. och när börjar man göra detta??
tacksam för svar!
/anna
Sol: ja stora fötter har dottern med. 34-35. ;) men det skyller folk på mina jättefötter (43). Donatorn har tom mindre fötter än mig så det kan inte bero på honom. ;)
Men längden börjar bli jobbig för ingen tror på hennes ålder och behandlar henne som de 8-9 år hon ser ut att vara.
Som tidigare har skrivits så har det ju mycket att göra med när man får mens också för då brukar ju växten normalt stanna av. Är själv inte lång men har en nära släkting som är uppemot 1,80 nu i nian och det är väl runt där hon kommer bli också.
Ett stort problem där tycker jag är att hennes mamma är så bekymrad över hennes längd. Oroar sig och ojar sig så dottern hör (har gjort det i flera år). Risken då blir ju istället att dottern skäms och börjar bli kutryggig. Jag har också pratat med den långa tjejen om hennes längd och då sagt åt henne att det är snyggt att vara lång och hon ska vara stolt. Också sagt att hon får inte börja skämmas och böja ihop sig och om hon ser snygga högklackade skor hon vill ha så ska hon ha dom. Samhället är till stor del byggt efter män och om man når upp till deras medellängd så kan mycket bli bra, i de allra flesta sporter har man ju också en fördel av att vara lång (inte bara basket). Nu antar jag att ni som är långa och får långa flickor inte ojar er över längden på samma sätt som den här mamman som är kortare än medel så ni har säkert bättre inflytande gällande att man inte ska skämmas om man är lång.
Jag har t.ex. korta ben och flyget är väl den enda gången som jag har nytta av det. På tåg däremot så brukar jag lägga väskan som fotstöd för att det är obekvämt när låren pressas ner mot sätet för att det är så högt (jag är av normallängd men med lite för korta ben för min längd).
intressant att höra vad ni skriver!! jag tycker absolut att det är fint att våra lång... och runt 180 är ok... men jag är ju som sagt 183, mina föräldrar är 176 resp 182... och min dotter har ju så att säga längre föräldrar än jag 183 resp 193 och det är där jag blir lite orolig..... men jag skall iaf kontakta skolsköterskan så får vi se....
Jag bara ryser av att ni ens har det förgångna tänket om att en kvinnas längd skulle begränsas med hormoner.
De skolsköterskor som fortfarande tycker det är "onormalt" med långa kvinnor (vuxen ålder 185-195 cm) borde gå om sin utbildning.
Hoppas ni inte skapar men hos er långa vackra dotter, hon kommer känna sig som ett freak bara av att ni tar i "problemet" . Ni skapar problemet!
Tänk också på att hormonbehandlingar hos unga ökar risken för ex bröstcancer enormt.
Vad gör det om hon blir lang da? I Sverige finns det väl gott om snygga killar som atminstone är jämlanga? ;)
När jag var liten så ville sjukvården stoppa min växt har min mamma berättat. Jag har dålig koll på hur lång jag var, men drygt ett huvud längre än resten av klassen på låg- och mellanstadiet.
Mina föräldrar vägrade i alla fall att låta dem göra det. Jag har slutat på 1,79 cm och är tacksam över att jag inte stoppades 
Jag växte fort som liten men när resten av klassen började växa ordentligt så hade jag växt klart och planade ut istället.
Har också en dotter som fyllde 9 för en månad sedan, som är nästintill 150 cm nu. Hon följer sin egen kurva och så länge den gör det så ser jag ingen anledning att oroa mig.
Ni är ju dessutom mycket långa båda två så ni måste väl också varit långa som barn? Har ni kvar några anteckningar från dess?
Min sambo är 194 men jag är "bara" 168 - men har tittat i hans böcker från det han var liten och vår dotter följer honom exakt. Önskar ju såklart att hon inte blir 194 cm lång 
Frågade en gång skolsyster och nu minns jag inte exakt vad hon sade, men hon tyckte inte det var aktuellt med att stoppa tillväxten, i alla fall inte så läånge hon följer sin egen kurva.
Prata med skolsyster om du är orolig, hon har ju hennes kurva och allt.
Jag var 180 cm när jag började 7an, fick då min mens och växte inte en cm till så ta det lugnt och tänk på att långs tjejer är snyggt
Jag blev stoppad i min längd. Skulle blivit 190cm men blev 182cm. Jag är glad för det men...har fått genomgå ivf för att får mina två flickor. Startade själv en tråd för några år sen "stopppad längd = svårt bli gravid?" och fick där svar från en kvinna att man nu kan se biverkningar av dessa hormonbehandlingar och en av dem är just svårighet att bli gravid....o tydligen stoppar man heller inte längre flickors längdtillväxt med hormoner.
Jag vill först berätta om mig och sen komma med ett råd.
Min mamma är 163 och min pappa 193. Jag var alltid längst när jag var liten och när jag var 12-13 var jag ca 175 cm. Vi gick till läkaren för att mamma tyckte att jag låg +3 SD över det normala (min egen fina kurva som jag följt slaviskt under hela barndomen). Det första man gör är att med en formel beräkna längden på barnet baserat på föräldrarnas längd. Jag skulle bli 175 cm enligt formeln. Jag hade dessutom fått mens året innan så läkaren viftade bort mamma. Hon tjatade och min handled röntgades. Broskmätningen visade att jag skulle bli 188.
På den här tiden (1995-1996) fanns två metoder att tillgå. Den första var att med starka ppiller påskynda puberteten och avstanna växten, (samma metod som används idag), den andra var att med en tillväxthormonshämmare avstanna växten. Den sistnämnda metoden är mer pålitlig men har sällsynta men starka biverkningar (organsvikt, hjärtsvikt, död).
Oturligt nog hade det precis i Danmark skett två dödsfall med den andra metoden och läkaren avrådde från att prova. Hennes formel sa ju ändå 175 och jag hade ju fått mens. Ppillermetoden var hon inte heller förtjust i pga bröstcancer- och infertilitetsrisken.
När jag var 16 var jag 181, när jag var 20 var jag 184 och nu är jag 188.
Mitt stora råd är att göra en handledsröntgen. De är förvånansvärt exakta och kommer säga er hur lång er dotter kommer att bli.
Mitt andra råd är att ni ger henne behandling. Det är positivt på många sätt att vara lång. Statistiskt får man bättre jobb med mer ansvar och högre lön. Det kommer sig dock av att långa barn blir behandlade som om de vore äldre och beläggs med större ansvar än sina kortare jämnåriga kamrater.
Det är fint att vara lång. Men låt henne stanna mellan 175-180. 180 är jättefint. Men efter det överväger det, enligt min erfarenhet, negativa. Hon kommer få tiotusen kommentarer. Hon kommer att bli påhoppad både av män och kvinnor som antingen känner något hävdelsebehov och vill trycka ner henne eller har någon annan vrickning som gör att de måste fälla elaka kommentarer. Hon kommer att bli pekad på och kommenterad jämt och ständigt. Folk kommer på fyllan tycka att det är kul att "ta roliga bilder med den långa tjejen". Som om hon vore ett freak coming to town.
Jag är med i ett kvinnonätverk för långa tjejer och vi har alla samma erfarenhet. Det verkar gå någon gräns vid ca 183, efter det börjar folk bete sig som grisar mot en.
Ja det finns en risk för infertilitet. Men om jag ska vara riktigt hård, så är det svårt för andra också, och ju längre hon är, desto svårare kommer hon att få att hitta en partner.