förlossningsrädlsa (snitt )

Jag fick en dotter för 1.5 år sen. Öppnade mig till 6 cm , fick ryggbedövning som gjorde att värkarna försvann. Efter 7 timmar utan nästan inga värkar var det akutsnitt där jag fick ett kraftigare bedövning i edan. Den funka tills dom skar i livmodern så då skrek jag och vart akut sövd.

Är nu gravid med 2:a barnet BF 1 Mars är nu livrädd för snitt pga det. Har fått pratat med narkosen och det ska nu läggas en spinal om det nu blir snitt. jag vill ha vaginal till nästan varje spris men jag ställer in mig på snitt. Jag har sån skräck för att det blir snitt. Tänk om den bedövningen inte funkar heller och jag blir akutsövd igen. Kändes som om min dotter inte var min eftersom jag inte hade fått varit med när hon togs ur mig.

Lider med dig å hoppas verkligen att det går bra denna gång .

Tänk vad olika det är! Hoppas ditt snitt blir bra TS. Det är ju en stor risk att bli sövd när man är höggravid så jag förstår att de inte är glada i det (jobbar själv på op). Samtidigt tycker jag det är så bra att man verkligen lyssnar och respekterar mammans önskemål. Som sjukvårdspersonal kan man ju informera om vilka risker som finns och om det sedan skulle inträffa något tror jag man har lättare att acceptera läget.
Själv önskar jag inget hellre än att vrida klockan tillbaka och bli oförlöst igen. De skador de gjort på min kropp var INTE värt det, främst kanske då pga att jag inte ville föda vaginalt från början utan blev tvingad till det. Snittades med barn nr 1 och det var super. Så- tråkigt att du känner dig snuvad på en vaginal förlossning och aldrig får uppleva en eftersom du vill. Hoppas du får hjälp att bearbeta dessa känslor. Det måste nog jag få hjälp med för att kunna gå vidare...

Tack =)  Ja jag bearbetar dagligen och inte minst när jag är gravid . Det är inte heller så att jag slår bort tanken om att vara vaken , utan vid varje ny graviditet så ger jag det ett försök känslo mässigt men för mig så ÄR ett sovande snitt den lösningen jag väljer för att få en dräglig graviditet.
Som du säger så är jag fullt medveten om riskerna , men jag måste säga att oftast så är ansvarig bm vid snitt och usk helt underbara och faktiskt som som är minst dömmande =)
Jag hoppas verkligen att du får hjälp med dina känsolr . Du får göra som jag , jag har ältat med mina vänner , dom har fått lyssnat om å om i gen jag har behövt det  samt behövt höra att jag gjort allt jag kan.
Styrka till dig

Mollystar: kommer du undvika Eda denna gång? Har du fått gå på samtal om förlossning? Önskar dig all lycka till! Återkom gärna sen o berätta hur det gick!

Jag har varit och pratat med en läkare och narkos inför denna förlossning.(Aurorasamtal) Så även om jag tar edan vilket jag inte vet nu. Så kommer den att tas ur om det bli snitt och så får jag en spinal istället sa hon. Men hon kunde ju inte lova att den funkade på mig men hon hade alldrig varit med om att den inte funkade . Iofs så hade hon inte hört att edan inte har funkat heller. Jag försöker ställa in mig på att allt blir galet och jag blir sövd igen om det blir snitt. För att inte bli så besviken . Men jag hoppas det blir vaginalt.
Tack ja jag skriver här och berättar hur det går. 

puffar upp den lite

Jag är livrädd för snitt...hade en riktigt dålig snitt upplevelse förra graviditeten..o jag ber till gudarna att jag slipper ligga på det där "bordet" igen!!!!

Hoppas att du slipper . Mitt snitt börjar närma sig och jag har försökt att inte tänka så mycke på det men nu har tankarna börjat snurra =(

Lycka till TS! Hoppas allt blir precis som du önskar!

Jag vet vad du menar och INGEN tog mig på allvar. Inte vänner, inte föräldrar,inte syskon, inte mvc och inte förlossningen.

Jag hade panik....verkligen panik.   

Ja det är ju det som är så trist att det pratas så lite om att man faktiskt kan vara livrädd för snitt och inte bara för en vaginal förlossning

Faktiskt. Helt galet.

Ungefär som att snitt är det enkla sättet att föda barn för alla. Säkmackan liksom. Jag har fött barn vaginalt också och jag föredrog det. Alla är vi olika och har olika upplevelser. Jag kände att jag hade mer kontroll och skötte allt i min takt själv när jag födde vaginalt. Medan snitten (4 stycken) så kände jagmig mer eller mindre utelämnad. Visste inget och såg inget. Bara kände när de skar och hur de surplade.....   

Jag är inte vaken vid mina snitt , gör mitt tredje planerade sövda , bara tanken på att vara vaken under op är helt absurd för mig uha .

Ok. Jag fick inte välja. Fick inte heller något lugnande. Ingen tog min rädsla på allvar.

Jag fick inte heller välja men eftersom allt gick så fort med barn nummer två och min bm på mödrar vården såg hur livrädd jag va inför ett kommande snitt så sa hon till mig att hon inte tyckte jag skulle genomgå ett vaket snitt bara för att utan huvudsaken va att jag mådde bra .

Jag tog upp det med narkosläkaren som inte alls va me på noterna först men ändrade sig när han talat med överläkaren. Vid mitt andra planerade sovande snitt fick jag höra på inskrivningen att jag minsan borde tänkt efter innan jag skaffade barn igen om jag nu va så rädd så att jag va tvungen att sova, det är fina repliker av en läkare, va så nervös på op men hade världens bästa narkos läkare den gången

Den här gången tänker jag inte äns ta det till diskution, jag vet att jag har rätt att sova och folk får tycka va dom vill jag gör det inte som en enkel väg ut utan jag gör det för att jag ska kunna få ut det bästa av det å kunna må bra psykiskt även mitt kommande barn.

Kram till dig