Fundersam

Hej!

Jag lever i ett förhållande där vi bor ihop och har en fin, nyfödd bebis.

Allt är bra mellan oss, bråkar aldrig. Jag försöker göra mig så fin som möjligt trots att barnet
tar stor del av min tid, och jag försöker ge honom uppskattning och komplimanger hela tiden. Städar,
tar hand om barnet och tar stort ansvar för att allt flyter på för oss.

Min sambo säger att "allt är bra" när jag frågar vad han tycker om oss. Han gör saker för mig
och sonen och "tar hand om oss". Har dock svårt att uttrycka något bra om mig, ge mig
komplimanger som gör att jag känner mig bekräftad av honom. Vi pussas rutinmässigt
när vi ses och säger godnatt... men spontant rör han sällan vid mig.

Varje gång han går ut på stan med sina vänner så blir jag orolig. Sover dåligt och mina
känslor blir totalt upp och ner... jag får nästan panik när han är ute till 03.00 utan att veta var han är
och gör. Får hjärnspöken om att han träffar någon annan snygg tjej...

Jag försöker intala mig att jag bara är svartsjuk och inte har någon egentlig anledning till det.

Det här är så belastande för mig, och troligen helt i onödan.

Har ni några tips om hur jag kan hantera mina känslor när han är ute på fest?
Hur kan jag få honom att öppna upp sig mot mig, och kanske bekräfta mig mer...? Eller
måste jag gilla läget och leva utan komplimanger men med vetskapen om att "allt är bra".

Tacksam för lite feedback!! :)

Varmt tack på förhand & god fortsättning!! :)

MVH "Fundersam"