När UL inte är helt ok...

När vi väntade vårat första barn 2009 fick vi veta att hon hade bukväggsbråck. Det var en berg och dalbana som följde oss de kommande dagarna. Först fick vi veta av en spec läkare att det var en omfattande ukväggsbråck men att om vi ville gå vidare så fick vi göra ett fostervattenprov, vilket vi gjorde och testet visade bra resultat. Det fick oss att hoppas, vi trodde verkligen allt skulle gå vägen. Dem röntgade  min mage för att kolla närmare hur stort bråcket var och de gjorde även ett extra ul för att kolla hjärtat på bebisen. Efter röntgen fick vi veta av vår läkare att det såg rätt bra ut, vi trodde verkligen att det skulle gå vägen, vi blev mycket glada. Även ultraljudet visade att bebisen inte hade några hjärtfel. Men så fick vi träffa en spec barnläkare några dagar senare, vårat hopp slogs i spillror. Han hade undersökt röntgen bilderna och berättade för oss att hon med sannolikhet inte skulle överleva en förlossning. Valet var självfallet vårat men vi valde då att ta bort barnet, jag var då i v.21

All lycka till er som går i väntas tider och som fått svåra och jobbiga besked <3