Överaktiv ettåring??

Hej,
ber redan nu om ursäkt för mitt långa inlägg, har bara så mycket funderingar kring min ettåriga tjej.
Sen alltid har hon alltid haft lite svårt att fokusera länge på något. T.ex. kan hon aldrig lyssna färdigt på en sång, ramsa eller ens läsa en hel sida i en pekbok innan hon bläddrar till nästa. Spädbarnsmassage som "alla" barn ska tycka så mycket om och bli så lugna av funkar inte heller. Så fort hon bara kunde börja röra på sig så gjorde hon det. Har försökt med så mycket men inget kan få hennes fulla koncentration. Att byta blöja och smörja in röd rumpa är i princip omöjligt då hon lägger märke till ALLT och ska på precis allt.
Det jag undrar är om vi gjort något fel? Har träffat många bebisar och alla verkar så harmoniska jämfört med henne. Hon är inte direkt skrikig eller gnällig, men har stort behov av närhet och bli buren. Hennes första månader fick jag knappt gå på toaletten eftersom jag fick bära på henne hela tiden. Nu är jag tacksam om jag hinner laga klart maten. Vi har haft det ganska stressigt runt omkring oss ända sedan hon föddes, började med en bruten tå på pappa samma dag vi kom från BB och resten av året har inneburit stora oplanerade renoveringar, bilproblem och det värsta- 5 dödsfall i vår närhet (vilket även inneburit en del sjukdom och lidande innan). barnvakt har vi ytterst sällan vilket har gjort att vi föräldrar många gånger varit totalt slut.
Självklart undrar man ju nu om allt detta hänger ihop med hennes "oro" och hur mycket skada hon kan ha tagit av allt som varit?
För övrigt är hon väldigt go och glad och tycker om människor. Inte haft några direkta ty-känslor och inte direkt några sömnproblem förutom 1-2 ggr/natt då man får sätta dit nappen.
Har dessutom psykisk sjukdom på nära håll i släkten vilket också ligger och oroar lite.
Ibland är hon så slut och trött eftersom hon utforskar varenda millimeter varenda vaken sekund.
Mycket tacksam för svar!

Hej!
Det är inte konstigt att du blir orolig över din pigga och som det låter mycket åldersadekvata 1-åring.
Oro kommer ofta av det du som förälder är utsatt för och det tycks ju ha hänt väldigt många ansträngande saker i familjen det senaste året. Oro flyttar sig dessutom ofta från det man inte kan påverka, t ex dödsfall, till sådant man kan påverka, nämligen ens lilla barn.
Jag tror att om du och din man kan se till att ni får det lite lugnt omkring er så kommer ni också lättare att acceptera det som hos er dotter låter som vanlig upptäckarlusta och ren inlärning. Så här små barn koncentrerar sig inte på en sak och slutför den. De svarar på all stimulans de utsätts för och hittar ständigt nya utmaningar.
Att vara 1 år är väldigt lite och det finns så oändligt mycket saker att lära sig. Som föräldrar kan ni, om ni själva skapar ett någorlunda lugn omkring er, också ge henne det utrymme och de gränser hon behöver för att utvecklas normalt.
Försök att lämna oron för eventuella ärftliga diagnoser och andra negativa tolkningar av hennes beteende. Se henne som den lilla livskraftiga 1-åring hon är och försök tillsammans skapa de bästa förutsättningarna för hennes utveckling.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Överaktiv ettåring??

INNEHÅLL