Ettan i vidöppen hjässbjudning, 30-timmars förlossning och sugklocka... Hur blir det med tvåan?!?

Åh hoppas du får svar (och helst positiva sådana) för jag sitter i samma båt men ska ha andra barnet i maj. Skitnervös :-/

Här var det ingen stor dramatik men klocka numer två kom själv på tre timmar från verk ett

Ja jag har nog helt förträngt allt tills nu... Man hinner ju knappt ens tänka på vad som komma skall när man har en tokvild 14-månaders att se efter. Men nu kommer tankarna krypande! Vill VERKLIGEN inte ha en upprepning av den första förlossningen, det var en mardröm!

Skräcken när dörren slits upp mitt i natten, det tänds i taket och 10 personal rusar in och ropar: NU MÅSTE BARNET UT! och börjar fixa med sugklocka.
Man är helt groggy efter 30 timmars värkarbete och fattar ingenting. Var helt säker på att barnet skulle dö.   

Åh, det vore helt underbart

Har gått igenom 3 förlossningar nu. Sista i tisdags. Fick en fantastisk liten tjej.
Alla mina förlossningar har varit väldigt lika. Med det menar jag jättelånga . Har dock sluppit sugklocka. Hoppas verkligen att det går jättebra för dig. Satt med en enorm rädsla innan nu i tisdags och är nu så glad att bebisen är ute och vi alla mår bra.
Lycka till! 

Tack så jättemycket!

Och supergrattis till din lilla tjej! 

Nej. jag menar det! Har också förträngt alltihop och det var först på RUL för tre veckor sedan som jag förstod att det faktiskt finns en bebis där inne som så småningom ska ut också 

Har googlat som en galning sen dess och läst en himla massa skräckhistorier om vidöppen hjässbjudning och huruvida det kommer hända igen vid nästa förlossning eller ej. Min förlossning tog 34 timmar (också igångsättning), gjorde olidligt ont i ryggen mellan värkarna vilket tydligen är vanligt när de ligger på det sättet och jag hade en jäkla massa pinvärkar som bara gjorde ont utan att det öppnade sig något. Var också helt groggy i slutet och när det äntligen var dags att krysta så orkade inte min livmoder längre utan efter tre misslyckade drag med sugklockan så blev det kejsarsnitt. Vilken chock att komma ut från ett dunkelt förlossningsum efter över trettio timmar och in i en tokljus operationssal, sen ut med ungen och till neo med honom medan jag själv blev rullad utan både man och barn till förlossningsrummet där jag fick ligga ensam i 5 timmar. Usch, blir jätteledsen bara jag tänker på det. Inte alls den starten man vill ha som nybliven mamma  

Nej fy! Usch så hemskt... Jag minns också hur jag låg på uppvaket efter operationen och hade frossa och inte visste om barnet ens levde (de hade rusat iväg med honom efter att de drog ut honom). Visste inte var min sambo var (han var med sonen), låg helt själv och det var knappt någon personal där. Jag fattade ingenting...
Det enda jag gjorde var att försöka röra på benen (hade fått ny epidural för att de skulle sy djupt) eftersom jag vet (är själv SSK) att man inte får lämna uppvaket förrän epiduralen släppt och jag ville bara därifrån för att se hur det var med barnet! Jag fattade ingenting
Väl på BB var de som jobbade där superstressade och körde bara in mig ensam på ett rum och sa "Vila du nu" och gick. Jag hade jätteont, panikångest, full kateterpåse och blodiga kläder. Vila?!? När jag knappt vet om mitt barn lever eller är dött? Jo, tjenare... 
Min målbild med oss tre, dämpad belysning och fikabricka var som bortblåst. 
Fick ingen fikabricka alls. 

Ja, den där jäkla fikabrickan. Folk tycker säkert att man är skitlöjlig och om allt hade gått bra och jag legat där med mitt barn på bröstet och min man brevid så som jag föreställt mig så hade jag säkert inte tyckt att det varit en sån big deal att vi glömdes bort. Men nu när allt gick så himla fel och jag redan kände mig så misslyckad och snuvad på konfekten så tog det jäkligt hårt att jag inte ens "förtjänade" en fikabricka.

Nä, gud vad jag önskar oss båda fin och värdig andra förlossning! Med bebisar hos oss från allra första stund och fikabrickor med svagt och äckligt kaffe och nån sladdrig skinkmacka till

Ja verkligen! Hurra!