Trött efter att ha kännt detta i 3 år..

Vettuvad? Om du hade varit min dotter så hade jag blivit mycket mindre rädd om du satt dig ner och sagt ungefär samma saker till mig som du skriver i din trådstart  än om jag så småningom upptäckt att du gav dig ut på joggingturer i hemlighet och försökte undvika kolhydrater osv...

Jag hoppas och tror att dina föräldrar tänker som jag och hellre vill veta hur de kan hjälpa dig på ett bra sätt än att du ska mörka för dem. Visst har vi mammor en förmåga att i tid och otid kläcka ur oss att "du duger så bra som du är" och "du är så fin" och visst tycker vi det! Men om du klarar av att förklara på ett bra sätt för dem hur du tycker, tänker och känner så är jag (som förälder själv) ganska säker på att de kommer att ta det lungt och vilja stötta dig!

Massor av lycka till!