Min 4,5-åring vägrar sluta bajsa i blöja

Ja, den senaste tiden (sedan ett seriöst försök för några månader sedan) har vi sagt att man först måste försöka bajsa på pottan, men sedan har han fått blöja och vi har försökt uppmuntra att han har försökt i alla fall. Nu i helgen har jag gjort ännu ett seriöst försök. Det innebar att jag i mitten av december sade till honom att "nu har mamma bestämt att det är dags att sluta med blöja". Sedan dess har vi räknat ner (en guldstjärna för varje dag som han har fått sätta fast själv på ett "schema") och i går var vi och lämnade det sista paketet blöjor hos en liten bebis. När han har bajsat ska han få välja vilken leksak han vill i leksaksaffären. Det kändes som att han har varit med på detta och jag hoppades så att det skulle bli bra. Men idag blev det ändå jättejobbigt. Han har varit nödig hela kvällen och jag har lugnt sagt till honom att det inte finns några blöjor mer och sagt att jag ska hjälpa honom. Han blev helt desperat, skrek till slut "jag vill ha blöja, jag vill ha blöja" och han bajsade inte.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ska jag ge honom en blöja i morgon ändå eller ska jag hålla fast vid det jag har sagt? Han har inte bajsat på två dagar nu, man blir ju också rädd för förstoppning osv.

Till Malin 85: Som du skrev, din dotter är bara 2,5 år. Tycker att det finns lite utrymme att låta henne bestämma när det är dags. Det kommer säkert ganska snart, med tanke på att hon var tidig med att bli torr annars! Lycka till!

Till Nora Maria: Ja, du har helt rätt, han kan inte fylla fem och ha blöja! Jag känner det precis så, att han behöver hjälp med detta. Men jag är osäker på hur jag ger honom den rätta hjälpen. Allt jag gjort hittills har bara blivit fel. Som jag skrivit ovan, mutor har använts hur mycket som helst, han har t o m fått grejer för att han "bara" har försökt ett par gången.

Om inte den metoden jag just håller på att testa fungerar, kommer jag att ringa en barnpsykolog.

Här är en artikel om detta om det är någon annan som behöver hjälp:

http://www.viforaldrar.se/Barn-2-5-ar/Sluta-med-bloja

Tyckte att det lät vettigt, det här att det faktiskt inte alltid funkar att "låta barnet bli redo". Har hämtat min metod från den här artikeln (Melker 5 år). Men det har som sagt inte fungerat än.

Det var många tips, tack så mycket!

JA77: Har precis lyssnat på dem, tack för tipset! Det känns nästan som att det är så det får bli.

Svalis: Skönt att höra att det finns fler. Det stora problemet ligger väl mest hos mig, känner heller ingen annan som har varit lika sen med detta som min pojke.

Han bajsade på pottan idag! 

Låg vaken halva natten och oroade mig för hans mage (han hade ju inte bajsat sedan i torsdags) och var under förmiddagen i valet och kvalet: Skulle jag fortsätta på den linje jag börjat eller skulle jag följa Malin Alvéns råd (se länken till radioprogram i tidigare inlkägg)?

En kompis kom på besök och vi pratade om detta. Hon tyckte att jag inte skulle ge mig, eftersom det skulle ge sonen blandade signaler. När vi pratade kändes det bara så himla rätt och ett par timmar senare blev det full pott(a)! Stoltare pojke fick man leta efter kan jag berätta!!! Har skinit som en sol hela eftermiddagen och kvällen. Kom nyss hem från ICA Maxi (inget annat öppet nu och han ville INTE vänta till i morgon) där han fick välja valfri leksak.

Detta känns otroligt bra! Det blir säkert lite jobbigt ett par dagar till, men nu är det så självklart att blöjorna är borta på något sätt. Ångrar att vi inte har hjälpt honom med detta tidigare. Testade ungefär detta för ett antal månader sedan och han höll sig lika länge. När han till slut inte kunde hålla sig längre kom det på golvet och jag fegade ur totalt, vågade inte fortsätta av rädsla att han skulle bli traumatiserad. Nu tänker jag att man bara skulle ha fortsatt hålla på det man sagt.

Detta var mitt fall och alla fall är olika. Vilken debatt det blev av detta på den här tråden. Jag tror att man inte får glömma att alla barn är olika och det finns inte en metod som passar alla. Jag tror dock stenhårt på att det inte är självklart att det går av sig självt för alla barn; en del behöver hjälp.